“Vi lever som om etologi och djurs känslor vore vidskepelse”

Vi kallar oss för humana och djur för djuriska. Ändå lever vi som om etologi och djurs känslor ännu är vidskepelse. Det skriver Linnea Stålhandske, Djurskyddet Sveriges styrelseledamot, i sin skarpa krönika.

“Vi svalt. Att barn dog i varje familj var verklighet. Det fanns behov av förändring, alla måste få råd med mat! Politiska beslut och kunniga ingenjörer gjorde industrialisering av matproduktionen möjlig.

Idéer till grisstallar, värphönsburar och mjölkproduktion togs direkt från existerande fabriker, utan hänsyn till djurens behov. Genom att ha många djur på liten yta, hantera dem mindre, effektivisera och slakta på slakterier, genom att stapla burar i hyllsystem och ta in grisar i betongboxar, genom att bygga hangarhallar till tusentals kycklingar, genom att korta ner avvänjningstider för kultingar och kalvar, fick vi stopp på svälten!

Det skedde under en tid då vi inte visste att djur har känslor, de var maskiner med reflexer. Därför var det inte heller ett etiskt dilemma att behandla dem som maskiner. Etologi, läran om djurs beteende, existerade inte ännu. Den som påstod att den kunde kommunicera med djur var löjeväckande.

Tiden gick och alla fick råd med mjölk, kött och ägg. Vi svälter inte längre. Svenskar äter kött till varje måltid. Det största hotet är välfärdssjukdomar. Vi lever i en tid där vi vet att djur har känslor. Att en ko sörjer sin kalv. Att en sugga som stängs in med sin extremt stora kull lider, men vi anser att det är normalt att hon magrar av.

Hönan som värpt ett ägg om dagen under hela sitt vuxna liv är värd mindre än ett skosnöre när hon efter ett kort liv är uttjänt och ska ”städas ut”. Äggledarna är slitna och snart kommer hon få inflammationer till följd av att hon värpt mer än hennes kropp tål. Nu betingar hon ett minusvärde och det kostar att bli av med henne. Tacksamhetsskuld mot henne existerar inte. Hon är en vara, inte ett djur med egenvärde och känslor.

Nyheten kom till oss, denna gång från SVT, att Sveriges största äggproducent lät hönor plågas till döds, med slag av påkar och genom att klämmas ihjäl i en dörr.

Vi svälter inte längre. Nu är vi upplysta av vetenskap. Vi kallar oss för humana och djur för djuriska. Ändå lever vi som om etologi och djurs känslor ännu är vidskepelse.”

Gästkrönikören

Linnea Stålhandske är agronom
och etolog. Sedan 2016 är hon
styrelseledamot i Djurskyddet Sverige.