För 130 år sedan kom första årgången av Djurvännernas Tidning, i vilken Tidningen Djurskyddet har sina rötter, ut. Ta del av några sidor ur första numret här!
– Vi djurskyddare är ett tålmodigt släkte. Vi fortsätter streta på, tar ett steg i taget tillsammans och ger aldrig upp.
Så säger Eva Norberg, Djurskyddet Sundsvalls ordförande, i ett reportage i nya numret av Tidningen Djurskyddet, nr 4, 2020, årgång 130, som kom strax innan jul. Där berättar hon om hur arbetet för djuren bit för bit lönat sig och nya bättre djurskyddsregler kommit till stånd.
Samma hoppfulla känsla av gradvisa framsteg uppstår när vi bläddrar i det första numret av Djurvännernas Tidning. En svindlande tidsrymd har gått sedan den lämnade tryckpressarna, men ämnena är sig lika: Djurplågeri, påverkansarbete för att öka djurskyddet och handfasta råd om hur människor ska göra för att förbättra för sina djur.
”Polisuppsikten öfver djurplågeri i landsbygden är mångenstädes i vårt land mer än tillbörligt slappt” konstaterades det också.
Redaktör var Lars Hökerberg, tidningen utgavs med ett 16-sidigt ark i månaden. Den allra första artikeln publicerad på första sidan under det vackert illustrerade sidhuvudet hade rubriken Hvad kan en djurskyddsförening uträtta? Också denna artikel andas framtidshopp. För även om draghästarna på Stockholms gator inte fullständigt slipper plågas så har förhållandena under de gångna tjugo åren ”förändrats och förbättrats på ett förvånansvärt sätt.”
”Hvad som förr nästan var regel: att en svärande och rytande, mer eller mindre öfverlastad människa med piskan i flitigt bruk dref en utmärglad, selbruten och i alla hänseende vanvårdad hästkrake i full fart fram öfver gatorna med ett lass som kunde varit lagom för paret, det hör numera till de allt mer och mer sällsynta undantagen. Och det lider intet tvifvel att bildandet af först den svenska allmänna och sedermera ännu några andra djurskyddsföreningar i hufvudstaden har en väsentlig andel i denna sakernas utveckling.
( – – – ) Detta som ett bevis på hvad en djurskyddsförening kan uträtta.” Ta del av fler bevis i artikeln som finns att läsa via länk nedan!
Det går inte att i tidningens första nummer utläsa exakt hur många djurskyddsföreningar som fanns, mer än att det var ”ganska afsevärdt antal djurskyddsföreningar på skilda orter”. Men när De Svenska Djurskyddsföreningarnas Centralförbund bildades 1897 var det i alla fall arton djurskyddsföreningar som gått samman.
Tidningens syfte var då som nu att dels ”till behandling upptaga de frågor, som i ena eller andra hänseendet beröra djurskyddsföreningarna och deras sträfvanden”, dels ”åt allmänheten erbjuda en praktisk handledning för en rätt djurvård och därmed verksamt bidraga till undanrödjanden af det djurplågeri som väl i vårt land är det allmännast förekommande, nämligen okunnighetens och tanklöshetens djurplågeri och som ännu på tusentals gårdar och torp låter husdjuren dagligen utstå lika oförskylda som onödiga lidanden, äfven utan någon ond afsikt från egarens sida.”
Förutom de fantastiska illustrationerna fanns även dikter, korta notiser, längre reportage om exempelvis hur man bäst hjälper hästar som drabbats av kolik, samt sirliga annonser med. Ta del av några sidor ur första numret här!
Läs mer ur 1890-års tidning
Läs första artikeln i första numret, nr 1, 1890 här: Hvad kan en djurskyddsförening uträtta?
Detta rapporterades under hela den första årgången av Djurvännernas Tidning 1890: Årgångens innehåll
Ta del av artikeln om kraven på höjda straff för djurplågeri: Om djurplågeri
De kallblodiga ryggradsdjurens lif, 2:a upplagan, Kongl. Landtbruks-Akademiens ”Om Eldsvådorna och Djurskyddet – jemte några anvisningar till byggande och underhåll av Husdjursstallar”, samt sex planscher – Så såg annonserna ut i Djursvännernas Tidning nr 1, 1890.
Text Katarina Hörlin
Illustrationer Djurvännernas Tidning nr 1, 1890
Fler omslag genom tiderna
God fortsättning!
