En ursäkt som ofta förs fram av dem som vägrar kastrera sina katter, men ändå låter dem röra sig fritt ute, är att en kastrerad katt skulle förlora förmågan att jaga möss och råttor.
Djurskyddsinspektörer har hört det. Djurskyddsföreningar har mött dem: Kattägarna på gårdarna där katternas främsta funktion är att vara råttjägare i stall och lador. De som ofta säger att de inte vill riskera att katternas jaktinstinkter försvinner om de skulle kastreras.
Djurskyddsinspektör Emma Jönsson vid Länsstyrelsen Skåne har mött personer som hävdat det.
– Då förklarar vi att katten ju tvärtom kan bli bättre om den bara koncentrerar sig på det och inte drivs av revirkamp och instinkter att para sig.
Djurskyddet Sveriges generalsekreterare Åsa Hagelstedt brukar lyfta fram sin katt Findus när jaktargumentet kommer upp.
– Findus är en raskatt. Han är naturligtvis kastrerad och en otroligt slipad jägare. Han fångar möss och råttor. Det gör han eftersom han är en katt. Katter jagar! Jaktinstinkten sitter i generna, inte i kulorna! säger Åsa Hagelstedt.
Vi frågar Emma Jönsson om problemen med okontrollerad förökning av katter främst finns på landsbygden.
– Både på landsbygden och i kattkolonier. Vi har också hem där många katter hålls. Där kan det snabbt gå överstyr med mycket svåra problem för både föräldradjuren och ungarna. Det finns även personer som matar förvildade katter och ibland uttrycker de en oro för att katterna kommer att ta slut, dö ut, om de kastrerar de katter som de matar.
Vad säger ni till dem?
– Att den risken är utesluten. Det kommer alltid att finnas katter, men om de är oroliga för just det så får man ha en innekatt som man kan låta få ungar under kontrollerade former och som får ett bra liv.
Boel Olsson på Djurskyddet Landskrona har mött personer på gårdar som hävdat att de behöver många katter.
– De som inte låtit kastrera sina katter och när katterna får ungar säger att ungarna var planerade och att de hittar nya hem. Lagen är uddlös mot dessa. Vi ser fortfarande uppmaningar: ”Vi har kattungar på gården. Kom och hämta!”
– Det finns gårdar som lägger hundratusentals kronor på sina hästar, sadlar, utrustning, foder men inte kan tänka sig att betala 1 200 kronor för att låta kastrera katten eller se till att den inte kan föröka sig. Fastän det är lagkrav på att göra det. På en och samma gård kan enorma summor satsas på ett djurslag och absolut inget på ett annat. Jag hade kunnat förstå det om det inte fanns pengar och om alla djurs skötsel var eftersatt men så är det sällan. Det är en skam att det får fortgå, säger Boel Olsson.
Text Katarina Hörlin
Foto Christian Cacciamani, Unsplash
Djurhållare får inte låta katten föröka sig oplanerat, oönskat eller överdrivet
Den 15 juni 2020 trädde nya föreskrifter för hundar och katter i kraft. En av de stora nyheterna som förväntades göra stor skillnad för att få ner antalet hemlösa katter finns i kapitel 6, 2 §. Där står: ”Djurhållaren ska vidta nödvändiga försiktighetsåtgärder för att förebygga oplanerad, oönskad eller överdriven reproduktion av de djur som han eller hon ansvarar för.”
I de allmänna råden gavs exempel på hur detta kan gå till: ”Katter som rör sig fritt utomhus bör vara kastrerade, steriliserade eller på annat sätt förhindrade från att kunna föröka sig okontrollerat.”
– Föreskriften är strålande! Tyvärr kom en vägledning från Jordbruksverket i somras till länsstyrelserna om hur de ska arbeta med föreskriften och den tog udden av allt, säger Anna Lundvall, sakkunnig hos Djurskyddet Sverige.
I vägledningen står att katter har rätt att röra sig fritt ute och så länge kattägaren accepterar att honan blir dräktig behöver det inte förhindras.
– Om föreskriften följdes skulle det ha betytt väldigt mycket för att reducera antalet hemlösa katter. När då Jordbruksverket skriver en vägledning som tar udden av intentionen med föreskriften är det mycket nedslående, säger Anna Lundvall.
Inom kort publiceras Tidningen Djurskyddets granskning av föreskriften, efterlevnaden av den och hur tillsynen av efterlevnaden görs.
