Politikerna i Rättvik ville servera kött från djur som haft det bra. Tre år senare har kommunen fortfarande ingen grossist som kan leverera mat till skola och omsorg. Här får du följa varför grossisten överprövat Rättviks upphandling, vad domstolen sagt och vad kommunen gör nu.
Det var 2009 som Rättviks kommun började sin upphandling. Politikerna i kommunen var överens om att man ville ta hänsyn till djurskyddet och tog hjälp av Miljöstyrningsrådet när de ställde krav på mjölk, mjölprodukter, kött och ägg.
Rättvik ville bland annat att hönor ska ha tillgång till sandbad, sittpinne och värprede, grisar ska få strö som ger sysselsättning och att deras svansar får inte kuperas. Mjölk ska komma från kor som får gå på bete och antibiotika ska bara ges om djuren är sjuka. Dessutom ville de att kött kom från djur som inte transporterats mer än åtta timmar och som slaktats med bedövning.
Kraven skulle kommunen kontrollera bland annat genom att köpa certifierade varor som har en viss märkning. Detta innebär att varorna har ett eget kontrollsystem för att få bära märkningen.
– Rättvik har också tänkt begära in en skriftlig redogörelse från leverantören hur de kontrollerar sina varor och vi har begärt att leverantören har tillsyn av hela varukedjan. Vi har dessutom tänkt göra stickprover själva för att kontrollera. Bland annat åka ut till producenterna och titta, säger Ulf Israelsson som är kommunchef i Rättvik.
Grossisten Martin & Servera ansåg att de djurskyddskrav kommunen ställt var otillåtna eftersom de gick längre än EU:s miniminivå för djurskydd, dessutom ansåg de att det var omöjligt för kommunen att kontrollera kraven. Martin & Servera överprövade upphandlingen i Förvaltningsrätten.
Som första domstol i Sverige ansåg förvaltningsrätten i Falun att kommunen fick ställa djurskyddskrav och dömde till Rättviks fördel. Det här var i augusti 2011.
Men domen överklagades, visserligen ändrades sig Martin & Servera och tyckte att det inte längre var otillåtet att ställa djurskyddskrav men det ansåg att kraven var omöjliga att kontrollera. Nils Berntsson är marknadsdirektör på Martin & Servera:
– Vi tycker det är bra att kommunerna ställer krav på djurskydd men vi anser att de inte kan kontrollera de krav de ställer och kan de inte göra det leder det till en osund konkurrens, säger han.
Den osunda konkurrensen kommer då oseriösa leverantörer inte håller vad de lovar i avtalen menar han.
-Vi har sett exempel på grossister som inte levererar det som kommunen beställt. De har då kunnat ge ett lägre pris och vi har förlorat upphandlingen, säger Nils Berntsson.
Kammarrätten ändrade Förvaltningsrättens dom. Kammarrätten menade att Rättvik inte kunde kontrollera de krav de ställt och krävde därför att upphandlingen skulle göras om. Om Rättvik fick ställa djurskyddskrav eller inte var ostridigt i målet eftersom Martin & Servera inte längre ansåg att det var otillåtet att ställa sådana krav.
I domen som kom december 2011 skrev Kammarrätten att det inte räcker att leverantören försäkrar att de har haft egenkontroll på hela varukedjan och att de själva intygar att djurskyddskraven kommer att uppfyllas. En fristående person eller organ måste göra kontrollen av varje vara. Att kommunen själv genom stickprover skulle kontrollera slakterier och gårdar köttet kom från godkändes inte.
– När man tittar på kammarrättens dom så måste man bli förundrad över hur de tänker. säger Ulf Israelsson som är kommunchef i Rättvik.
Mathias Sylwan är förbundsjurist på Sverige Kommuner och Landsting och har företrätt kommunen i rätten. Han är mycket kritisk till domen.
-Den vedertagna kontrollmetoden hos både tillsynsmyndigheter och märkningsorgan är inspektion. Domen är inte bara märklig utan också orimlig med tanke på de kontrollkrav som kammarrätten ställer på kommunen, säger Matthias Sylwan.
Sigtuna kommun hade i sin upphandling ställt liknande djurskyddskrav och liksom Rättvik tänkt kontrollera dem genom stickprovskontroller och en försäkran från leverantören. I Sigtunas fall hade det dessutom hunnit komma in anbud från grossister innan Martin & Servera överprövade upphandlingen. Kommunen gjorde en stickprovskontroll genom att undersöka två danska fläskköttsprodukter i det vinnande anbudet och kunde då konstatera att grisarna transporterats och slaktats i enlighet med kommunens krav.
Sigtuna kommun förlorade i förvaltningsrätten men kammarrätten i Stockholm gav dem rätt. Domen kom i februari 2012.
-Jag glädjer mig åt att Kammarrätten hade civilkurage att gå emot sina kollegor i andra kammarrätter och döma till Sigtunas fördel. Sigtunadomen är, till skillnad från de andra domarna, en korrekt tillämpning av EU-rätten, säger Mathias Sylwan.
Rättviks och Sigtunas domar i kammarrätterna står alltså mot varandra och gör rättsläget osäkert för kommunerna. Rättviks kommun begärde prövningstillstånd till Högsta Förvaltningsdomstolen men fick avslag och de måste därför göra om sin upphandling.
-Det kostar både tid och kraft att hålla på med detta. Men vi har full uppslutning från alla politiska partier och hela kommunens invånare, säger Ulf Israelsson.
Mathias Sylwan menar att konsekvensen av domen mot Rättvik i Kammarrätten blir att kommuner inte kan ställa djurskyddskrav.
– När djurskyddskrav kringgärdas av så strikt kontroll och beviskrav så blir det i praktiken omöjligt för kommunen att ställa krav, säger han.
