”Artskyddet har varit väldigt nedprioriterat”

manvargunge-1_webbManvargen är en av de arter som finns med i CITES, Convention of International Trade in Endangered Species. Konventionen reglerar handeln med vissa arter, och ibland krävs det tillstånd för att köpa och sälja djuren. När djurparker köper sådana djur kontrolleras tillstånden av artskyddshandläggare.

Foto: Parken Zoo


Dela artikeln:



Länsstyrelsernas artskyddskontroller

Djurparkernas artskyddsarbete kontrolleras av naturvårdshandläggare på respektive länsstyrelse. Arbetet är till stor del administrativt, och går bland annat ut på att granska
kollektionsplanen, ett dokument som som alla djurparker enligt lag är skyldiga att ha och som redovisar bevarandearbetet, och förteckningen över djurparkens alla djur. På förteckningen ska det anges vart djuren kommer ifrån eller till vilka djurparker de har lämnats till.
I vissa fall krävs det tillstånd för att sälja eller köpa utrotningshotade djur, och då kontrollerar länsstyrelsen tillstånden.
– Artskyddsarbetet går ut på att kolla så att djurparkerna inte bara tjänar pengar på att förevisa hotade arter, utan att de också kan visa att djuren är lagligt införda och att de bidrar till forskning och utbildning inom bevarande biologin, säger MaryAnn Fargo från
Länsstyrelsen i Södermanlands län.

I vanliga fall kontrolleras artskyddsfrågorna bara när parkerna söker tillstånd. Det borde finnas mer resurser, både till Parken Zoo och för att göra en övergripande kontroll av landets djurparker. Det menar MaryAnn Fargo på Länsstyrelsen i Södermanlands län.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har haft en hektisk vår när det gäller kontrollerna av Parken Zoo. MaryAnn Fargo, naturvårdshandläggare, berättar att ansvaret för kontrollerna är uppdelat på olika avdelningar. Det är dels djurskyddskontrollerna, som sköts av länsstyrelsens vanliga djurskyddsinspektörer. Och så är det artskyddsfrågorna, som i normala fall bara behöver hanteras var femte år när djurparkerna söker sitt tillstånd. Mediauppmärksamheten kring Parken Zoo har inneburit extraarbete för en redan hårt pressad verksamhet.

– Artskyddet har varit väldigt nedprioriterat här. Det märks ju nu när vi började ta tag i Parken Zoo att man hade önskat att vi hade haft tid, pengar och folk att lägga på det. Och det är inget unikt för Länsstyrelsen i Södermanland på något sätt, det gäller hela Sverige, säger MaryAnn Fargo.

Hon håller med om att artskyddslagstiftningen kan vara krånglig och svårtolkad, men vill inte uttala sig om det borde bli mer detaljstyrt eller inte. Däremot tycker hon att samsynen mellan länsstyrelserna borde bli bättre, och att det behövs mer tillsyn – helst en samkörd kontroll av alla landets djurparker, nu när ämnet är aktuellt i och med den senaste uppmärksamheten. Men för det krävs resurser.

– Parken Zoo är ju en del av SDF, och då vore det praktiskt om man kunde titta på alla SDFs djurparker samtidigt och se till så att de ligger på samma nivå. Jag tror att de skulle tycka det var väldigt bra också. Men över huvud taget så tror jag att alla parker har tjänat på att Parken Zoo har blivit granskade nu under våren. Även om de inte blivit granskade i sig så har de fått sig en funderare på att de kanske kan bli granskade, säger MaryAnn Fargo.

Micke Hanås

Vikarierande redaktör för Tidningen Djurskyddet.
Det här inlägget publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.