Utrotningshotade publikmagneter


Dela artikeln:


Skandalerna blev en väckarklocka för många djurparker. Ska man satsa på exotiska djur som publikmagneter, eller driva anläggningar för seriöst bevarandearbete? Det är dags för djurparksbranschen att bestämma sig, menar Roger Pettersson från WSPA.

Under det senaste halvåret har det stormat kring den svenska djurparksbranschen. Parken Zoo i Eskilstuna, Ölands djurpark och Skånes djurpark har granskats av media och länsstyrelser.

Roger Pettersson, svensk generalsekreterare för WSPA – World Society for the Protection of Animals – var en av medlemmarna i den oberoende granskningsgrupp som Parken Zoo tillsatte för att ”genomlysa djurparksverksamheten” efter att Kalla Fakta granskat djurparken i oktober förra året. Han tror att skandalen kom som en väckarklocka för många svenska djurparker.

– Många parker har tagit till sig av vår rapport och de säger att det här kommer att påverka hur de arbetar med de frågor som vi hade synpunkter på när det gällde Parken Zoo. Men det här borde redan varit på plats, man ska inte behöva ha en skandal för att sådana här saker ska uppmärksammas, säger han.

Listan över brister som uppdagades under granskningen av Parken Zoo, både av den oberoende granskningsgruppen och vid länsstyrelsens kontroller, är lång. Till exempel hölls trädleopard och bältdjur inomhus året runt, trots att de ska vistas utomhus sommartid. Flera djur hade förvarats i för små utrymmen och saknat bakhägn, det vill säga utrymme där de kan få vara ifred från publikens blickar. Dvärgflodhäst och tapir – tropiska djur – gick inomhus utan golvvärme, trots att djur enligt lagen ska hållas i ett klimat som är anpassat efter varje djurs behov. Dokumentationen om vilka djur som hölls i vilka hägn var bristfällig. Det saknades även en kollektionsplan, ett dokument som alla djurparker enligt lag är skyldiga att ha och som redovisar bevarandearbetet.

Det är just mängden fel som gör bristerna så allvarliga, menar Roger Pettersson. De kan delvis förklaras med att Parken Zoo tidigare inte hade en separat zoolog som kunde upprätta planer för bevarandearbetet och planera den dagliga djurhållningen. Men under detaljfrågorna finns ett djupare problem, anser han. Roger Pettersson tar parkernas marknadsföring som exempel på att djurparkerna inte riktigt vet vilket ben de ska stå på.

– Jag tycker att djurparkerna idag har en väldigt stor identitetskris. Djurparkerna uttalar att de vill vara nån form av organ för bevarandearbete, och att bevarandearbetet ska stå i centrum. Men jag har svårt att se att det är det som de marknadsför – istället marknadsförs många gånger enskilda djur. En sak som lockar är djurungar, och det är man också väldigt tydlig med i sin marknadsföring, man lyfter upp den delen.

Problemen med avvägningen mellan bevarandearbete och att fungera som en kommersiell aktör blev tydliga i fallet med Parken Zoo, enligt Roger Pettersson. Han menar att bristerna har sin orsak i den expansion som Parken Zoo nyligen genomfört. Sedan 2007 har antalet arter i parken ökat kraftigt. Syftet har varit att satsa på bevarandearbete genom att ta emot flera utrotningshotade arter.

– Jag tror att man har en väldigt ärlig och uppriktig vilja att jobba med bevarandeprojekt. Men jag tycker att det är uppenbart att man har satsat mer på kvantitet än kvalitet. Man har fått in så många arter i så många bevarandeprojekt, så man klarar inte av det helt enkelt. Att utvecklingen kunde ta den vägen tror jag var på grund av att det trycktes på av marknadsskäl, säger han.

Irja Bäckström är nytillträdd VD för Parken Zoo. Hon håller inte med om att parken skulle ha ”låtit kvantitet gå före kvalitet”, och säger att expansionen i första hand var en medveten satsning för att kunna jobba med bevarandeprojekt. Men satsningen har också varit ett en av strategierna för att öka antalet besökare.

– I all form av affärsdriven verksamhet vill man ju hitta rätt satsningar. Man kan ju se bland annat i fjol att det var tydligt tack vare den satsningen som det gick bra, i form av ökat besöksantal.

Parken Zoo vill ligga i framkant när det gäller bevarandearbete. Men samtidigt saknas det siffror på hur mycket pengar som läggs på den delen av parkens arter som är utrotningshotade, och hur mycket som läggs på övriga djur. Av 124 arter är 87 stycken som rödlistade hos IUCN – International Union for Conservation of Nature, ett samarbetsorgan för bevarandearbete.

– Det är ganska ogörligt att separera intäkter och kostnader kring just bevarandearter, vi redovisar ju inte på det sättet. Om det här är en intressant allmän fråga så är det ju nåt som är intressant för oss att börja jobba med, säger Irja Bäckström.

Roger Pettersson är försiktig med att säga hur bristerna på Parken Zoo påverkade djurskyddet, eftersom granskningsgruppens rapport baserar sig på ett besök vid ett tillfälle. Men många av länsstyrelsens förelägganden hade med djurskyddsfrågor att göra, och Roger Pettersson är övertygad om att djurskyddet skulle påverkats om bristerna inte hade uppdagats. För djuren på Parken Zoo har mediauppmärksamheten lett till konkreta förbättringar – i slutet av april godkändes parken av länsstyrelsen på alla punkter efter att ha åtgärdat en lång rad brister och upprättat ett egenkontrollprogram. En del brister kvarstår i vissa djurhägn, men länsstyrelsen valde ändå att godkänna parken då åtgärder är planerade.

Roger Pettersson tycker att det är beklagligt att inte djurskyddskontrollerna fungerat bättre redan tidigare.

– Många av de här bristerna som fanns i parken borde länsstyrelserna haft resurser att upptäcka, säger han.

Roger Pettersson tror att det är möjligt att kombinera bevarandearbete med inkomstbringande verksamhet, även om han ser en potentiell konflikt och jämför det med att ta ut vinster inom vården. Han lyfter fram Nordens Ark som lyckat exempel. Men för branschen i stort är det dags att ta väckarklockan på allvar, menar han.

– Jag tror att man måste bestämma sig om varför djurparkerna ska existera – är tonvikten bevarandearbete? Eller har vi djurparker för att man ska roa människor och ge dem möjlighet att se vilda djur? Djurparkerna och Svenska Djurparksföreningen måste lösa den här identitetskrisen för att de ska få en hög trovärdighet.

Micke Hanås

Vikarierande redaktör för Tidningen Djurskyddet.

Det här inlägget publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.