Hon skyddar hollywoods djurskådisar

”När jag blir stor ska jag bo i skogen och rädda djuren”. Så sa Lina Söderqvist till sin pappa när hon var fem år. Idag jobbar hon med att se till så att inga djur skadas under filminspelningar.

Det här är vår bibel, säger Lina Söderqvist och håller upp boken med regler för hur djur ska tas om hand under inspelning. Den är liten, tjock och fylld med hennes egna anteckningar och markeringar. Hon är Europarepresentant för organisationen American Humane Association, AHA, som övervakar inspelningar i USA och Europa där djur är med och används.

– Jag måste alltid hålla mig uppdaterad om vad som gäller. Fåglar är tillexempel särskilt känsliga för rök. Allt sådant måste vi som jobbar med djur i film veta.

”Riktlinjer för hantering av djur i rörlig bild” innehåller regler för hur de flesta djur ska hanteras under inspelning. Arbetet som representant för organisationen går ut på att se till att alla regler följs under inspelningen, berättar Lina som senast var med på inspelningen av filmen The Monuments Men.

Redan i planeringsfasen av en film kontaktas organisationen. Då går de igenom manus, vad djuren ska göra, vilken träning som kommer att krävas och vilken typ av skydd som kommer att behövas.

– Vi kontrollerar att djurtränaren som kommer till inspelningen har samarbete med en veterinär.

Representanten från AHA kontrollerar också att djuret har rätt typ av transport och att alla papper finns på plats.

– Vi tittar om tränarna förberett djuret inför inspelningen. Särskilt krävande träningar är vi också med på, berättar Lina.

När filmen väl är klar går det att se på organisationens hemsida hur de olika scenerna med djuren gick till och vilken gradering av djurskydd filmen uppnått. Har en film blivit godkänd får den tillåtelse att använda symbolen ”No animals were harmed” i filmens eftertext. För det krävs att man under inspelningar kan bevisa att inga djur skadats. Därför kontrolleras och registreras även uppstoppade djur och modelldjur som används under inspelning. Dels för att djurdelar som till exempel päls ibland används i tillverkningen av modellerna, men även för att modelldjur kan vara så lika riktiga djur att det är svårt för den som ser filmen att avgöra skillnaden. Därför är det viktigt att AHA kan intyga att en modell har använts, och inte ett riktigt djur.

– Om en djurmodell använts kontrollerar vi var den är köpt och hur den är tillverkad, säger Lina.

Lina har en tes som går ut på att för att lära sig om djuren måste man också kunna ta sig fram i deras miljöer. Därför har hon lärt sig klättra, ta sig fram i vatten och bygga flottar och rest till länder som Indien, Australien och Kanada. Allt för att suga åt sig kunskap och vara nära olika sorters djur.

Efter ett antal år av resor hamnade Lina 2006 i Los Angeles där hon fick jobb som bland annat hund- och hästtränare. Efter ett tag blev hon kontaktad av AHA som hört talas om henne.

– Djurtränarbranschen är liten i Hollywood och de flesta tränare känner till varandra.

Till slut beslutade hon sig för att helt ägna sig åt djurskyddet och djur i film.

Under ett par år pendlade Lina mellan Sverige och USA för att jobba i Hollywood tills hon bosatte sig där. Efter tre år flyttade hon i samband med ett dödsfall i familjen tillbaka till Sverige.

Idag bor hon tillsammans med sin man och en nyfödd bebis i ett gammalt trähus beläget vid vatten, skog och berg i Nacka. Men hon längtar tillbaka till Värmland som hon flyttade från för ett år sedan.

– Värmland är perfekt för ett liv nära naturen, säger hon. Jag kommer nog inte flytta tillbaka till Hollywood. Jag älskade mitt jobb med djuren i USA men när jag bodde där saknade jag Sveriges vildmark, skogar och årstider.

På väggarna hemma hos Lina hänger det bilder på henne tillsammans med alla möjliga djur tagna i olika världsdelar. Hon pekar på en bild och berättar att hon skötte och tränade lejonet Romeo innan filminspelningen av filmen Year One med Jack Black och Michael Cera. Under ett år var hon tillsammans med Romeo från morgon till kväll.

– Det är klart vi fick en särskild relation till varandra.

Hon berättar att träningen av honom bland annat gick ut på att lära Romeo att kunna befinna sig på en inspelning utan att bli stressad eller på något sätt må dåligt av det. Han skulle också lära sig kunna titta på getter och hästar som skulle skutta förbi i en scen utan att vilja lämna Linas sida, vilket var en var en utmaning eftersom Romeo var ett lejon.

– Man måste vara medveten om att ett lejon aldrig är tamt. Det är ett djur som är tränat, säger Lina.

Det finns de som menar att djur inte ska användas i underhållningssyfte. Lina säger sig förstå kritiker som inte tycker att djur ska vara med i film, men hon tror det kan fylla en funktion att förbättra relationen mellan människan och djuren.

– Vi människor har idag skapat ett samhälle som ser ut som det gör och då tycker jag det är bättre att som i vår organisation göra det bästa för att djuren har det bra, säger hon.

Kritik har riktats mot American Humane Association, bland annat från tidningen The Hollywood Reporter som i december 2013 publicerade ett reportage där det hävdades att stämpeln ”No animals were harmed” inte utgör någon garanti för att djur inte ska ha skadats under inspelning.

– Kritik är bra för det är ett sätt för oss att bli bättre. Olyckor kan hända och då är vi där och dokumenterar det, säger Lina. Om produktionsbolagen begått några fel och djur skadats kommer filmen inte få stämpeln ”No animals were harmed”, menar hon.

Det djurskydd som används under en del produktioner i USA har funnits i mer än sjuttio år. I Sverige finns ännu inget liknande skydd för djur i film. Det finns regler från Jordbruksverket men de är inte tillräckligt omfattande, tycker Lina.

– Det grundläggande problemet är att ingen är där för att kontrollera att reglerna efterföljs.

Många i Sverige vill ha med sina djur i film. Lina poängterar att det inte är samma sak att ha en vältränad hund som att den skulle vara kapabel att vara med på filminspelning.

– Det kräver väldigt mycket av djuret och det är inte alla medvetna om.

I Sverige finns professionella djurtränare som har den kunskap som Jordbruksverket kräver för att jobba med djur på filminspelningar.

– Men de får väldigt dåligt betalt och om de inte vill ställa upp finns det alltid mindre nogräknade som är beredda att ersätta dem, och då väljer filmbolagen de billigaste. Det kan vara svårt för en djurtränare att själv sätta sig mot ett produktionsbolag tror hon. Och så länge ingen frågar de svenska filmbolagen om hur det går till på filminspelningar där djur medverkar så behöver de inte svara.

Lina tycker att reglerna i Sverige borde ses över och hoppas på ett bättre skydd, så att djur som används, inte bara i film, men även inom vård- och polisväsendet inte ska fara illa.

Eva Wikdahl