Så jobbar Djurskyddet i Almedalen

Åsa Hagelstedt AlmedalenI Almedalen finns en närhet mellan makthavare och de som vill påverka dem. Djurskyddet skulle inte ha samma framgång om vi inte var på plats menar generalsekreterare Åsa Hagelstedt. Foto: Elsa Frizell

Dela artikeln:


Mer om Djurskyddet i Almedalen
Se filmerna från våra seminarier på hemsidan eller på vår YouTube-kanal:
www.youtube.com/djurskyddetsverige

Kan övergivna katter och smågrisar som kastreras utan bedövning verkligen bli hjälpta av att Djurskyddet Sverige är på plats i Almedalen. Ja, säger generalsekreterare Åsa Hagelstedt som tycker organisationen har en skyldighet att närvara.

Jag går längs med Donnersgatan i hjärtat av Visby. De myllrar av folk och röster. Här och var överröstas de av mikrofoner och burkiga högtalare från scener som kantar gatan. Någon serverar rättvisemärkt kaffe för att uppmärksamma det, någon annan gör en dans mitt på gatan eller sjunger. Framför näsan på mig sticks foldrar och flyers med olika budskap. Färgglada t-shirtar, skyltar, affischer och ballonger tävlar alla med varandra om första platsen till min uppmärksamhet. Det här är Almedalen och här trängs politiker, pr-byråer, företag och intresseorganisationer om att få fram just sitt budskap och få medierna att föra det vidare. Och lätt är det inte. Aldrig har Almedalen varit så populärt, drygt 3000 seminarier, debatter och föredrag  finns att välja på i år jämfört med för tio år sedan då det endast var 140 aktiviteter på schemat. Alla evenemang är gratis och fria att gå till för vem som helst.  Det är bara att dyka upp, lyssna och prata i uppsatta debatt-tält, trädgårdar, resturanger och föreläsningssalar.
Jag träffar Djurskyddet Sveriges generalsekreterare Åsa Hagelstedt i det som är själva Almedalen, ett parkområde precis utanför Visbys ringmur. Det var här som Olof Palme höll ett tal från ett lastbilsflak 1968, startskottet till det vi idag kallar Almedalsveckan.

Varför ska Djurskyddet Sverige vara här?
– Den här veckan möts ideella organisationer, företag och politiker. Då gäller det att ta tillvara på det och finnas på plats. Det är inte så många andra som anordnar seminarier om djurskydd. Det ger oss stor möjlighet att lyfta frågorna men jag tycker också att vi har en skyldighet att göra det. Vi får mycket uppskattning från politiker och myndigheter för att vi ordnar de här seminarierna. Men även från medlemmar och allmänhet som tackar oss för att vi är här för djurens skull.

Djurskyddet Sverige höll två seminarier under årets Almedalsvecka. Utfrågningen av partierna om vad som händer med djurskyddsfrågorna efter valet arrangerades tillsammans med Djurens Rätt och lockade en fullsatt sal med publik som köade ut i korridoren. Folk från näringen, andra ideella organisationer, forskare, myndigheter och djurintresserade var på plats och det var en engagerad publik som ställde raka frågor till politikerna på podiet.

Huvudfrågan på Djurskyddet Sveriges andra seminarium var om mer empati i läroplanen kan stoppa framtida djurplågare och våldsbrottslingar. Expertpanelen menade att ja, empatin kan övas upp hos barn och det skulle leda till ett bättre samhällsklimat för både djur och människor. De menade att man måste ta tillvara på den stora medfödda förmåga till empati som barn har och där är Djurskyddet Sveriges skolmaterial REDE ett sätt.
Hur kan ett seminarium förändra för djuren?
– Ett konkret exempel är ett seminarium vi hade om kastrering av smågrisar utan bedövning för ett par år sedan. Då var landsbygdsministern Eskil Erlandssons politiska sakkunniga med i panelen. Efter de nya fakta de nåddes av på seminariet så ändrade regeringen reglerna så att det blev en förbättring för grisarna. Politiker är inte alltid superkunniga i detaljer. Om vi kan förse dem med kunskaper och konkreta förslag så kan det ge förändringar. Djurskyddet Sveriges seminarium blir en mötesplats där, politiker och myndighetspersoner kan diskutera frågor, vilket kan leda till lösningar och förbättringar.

Varför ska seminarierna vara just i Almedalen?
– Här är det lättare att samla politiker och en publik som lyssnar eftersom alla är på plats. Ett seminarium i en fullsatt sal som dessutom filmas och sänds på webben ger ett förpliktigande gentemot politikerna.
Åsa ger exempel från årets partiutfrågning om djurskyddsfrågorna. Där lyfte hon upp frågan om hur man ska få till en förbättring för alla övergivna katter.
– Då lovade faktiskt samtliga partier att, oavsett valutgång, så kommer vi, inom ett år, få en lagskärpning av djurägarens ansvar. Detta finns på film och det kommer vi att ställa dem till svars för.

Förutom att själva hålla seminarier menar Åsa att det är viktigt att gå på andras.
– Bara genom att vi är där så tvingar vi fram en nyansering. Jag tror till exempel att det spelar en stor roll att Tidningen Djurskyddet är där och ställer kritiska frågor på Jägareförbundets eller pälsdjursnäringens seminarium. Genom att närvara påminner vi om djurskyddsperspektivet och om att Djurskyddet Sverige finns.
Åsa skulle gärna se att det var fler från Djurskyddet Sverige på plats så att man kunde gå på fler seminarier och synas mer. Men det skulle behöva bygga på ideella insatser menar hon.

Vad säger du till dem som tycker att Almedalsveckan bara är ett jippo som kostar massa pengar?
– Att det är det också. Det är som att det finns flera Almedalen. Det är lätt att tro att Almedalen bara är partiledartalen och rosévinsmingel som det hörs mest om. Men jag tror det är viktigt att komma ihåg att den bild som ges på tv och i de rikstäckande tidningarna bara en. TV sänder inte från alla de seminarier som hålls av ideella föreningar i Almedalen men de gör de inte mindre viktiga. Tvärtom.
Almedalen blir speciell för att det finns en sådan närhet mellan makthavare och de som vill påverka dem menar hon.
– Detta är en fantastisk vecka då det verkligen bubblar av engagemang. Hela makt-Sverige är samlad och man springer in i dem hela tiden. Det blir en väldigt levande demokrati-diskussion. Almedalsveckan skulle klara sig utmärkt utan oss men vi skulle nog inte ha samma status och framgång om vi inte var här.

Elsa Frizell

Redaktör för Tidningen Djurskyddet.
Det här inlägget publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.