Övergiven och utsvulten hittades hon av ett gäng orienterare på träningsrunda – sedan började Djurskyddet Bollnäs-Ovanåkers kamp för att rädda katten Sally. Det skulle visa sig att allt hängde på svansen när hon till slut hittade sitt drömhem.
Året var 2011 när en grupp orienterare stötte på någon i akut behov av hjälp i Alfta-trakten. Katten de träffade var mycket mager och så fort de ställde ner något på marken kastade hon sig över det, i hopp om att det gick att äta.
Orienterarna visste var de skulle vända sig, till Djurskyddet Bollnäs-Ovanåker, och så hamnade katten Sally på deras djurhem i Häggesta industriområde i september 2011. Än idag är hennes liv innan hon hittades i skogen höljt i dunkel.
– Hon hade ett skärsår på ena tassen och efter att en veterinär tittat på henne fick hon börja med att äta penicillin, säger Helena Jonsson på Djurskyddet Bollnäs-Ovanåker.
Såret läkte fint, men Sally mådde ändå inte bra.
– Hon verkade irriterad på någonting och hon bet sig i svansen, slog runt, morrade och fräste. Vi funderade på vad det kunde vara, om hon inte var förtjust i andra katter eller vad det kunde bero på. Vi tog henne på en andra veterinärkoll, och det visade sig att hon hade urinvägsinfektion, säger Helena Jonsson.
Sally fick en ny penicillinkur och urinvägsinfektionen botades.
– Men det här med svansen fortsatte. Veterinären hittade inget ytterligare fel på henne, men vi förstod ju att allt inte var som det skulle, för hon mådde verkligen inte bra. Vi dividerade om vad det kunde vara, om det kunde handla om stress. Och vi frågade många andra om råd, försökte få bukt med det på alla möjliga sätt, säger Helena Jonsson.
Sally bodde en tid på jourhem, men det fungerade inte – hennes problem fanns kvar. Till slut kom allt till ett avgörande möte på Djurskyddet Bollnäs-Ovanåker om Sallys framtid.
– Vi kom fram till att man kunde prova att amputera svansen, och det lät vi göra, säger Helena Jonsson.
Efter att svansen amputerats var Sally en helt annan.
– Hon började umgås med andra katter och hon var lekfull och gosig på ett helt otroligt sätt. Så antagligen berodde allt på svansen. Kanske hade hon fantomsmärtor eller någon skada längst ut som veterinären inte kunde upptäcka, säger Helena Jonsson.
Så började det nya livet för katten Sally, som gått igenom så mycket. Hon gjorde sig väl hemmastadd på djurhemmet. Djurskyddet Bollnäs-Ovanåker trodde att det skulle bli svårt att omplacera henne, och Sally bodde kvar hos dem i tre år.
– Men under 2014 var det en kvinna som adopterade Sally. Kvinnan hade redan adopterat två katter av oss, men när den ena av dem dog på grund av ålderdom, kände hon att hon ville ta hand om en till, säger Helena Jonsson.
Nu i höst kom Sally till sitt nya hem.
– Jag och en till var där och lämnade henne. Och när jag släppte ut henne ur transportburen klev hon ut med en sådan självklarhet, som om hon tänkte ”jaha, det är här jag bor”. Hon gick runt och nosade överallt. Den andra katten som bodde där blev rädd, gick och la sig under en soffa och morrade och fräste. Men Sally struntade i henne, gick bara vidare och undersökte varenda grej. Och hon kurrade, jag har aldrig sett något liknande, säger Helena Jonsson.
Så gick det till då katten Sally till slut hittade sin plats på jorden.
– Sally äter bra och sköter sig perfekt. Och nu har de verkligen blivit kompisar, hon och den andra katten, säger Helena Jonsson.
TEXT: PONTUS LJUNGHILL
