TEMA BETE: Mats Ekströms stall är toppmodernt. Korna går fritt och mjölkas av robotar. De väljer när de ska äta, vila och ryktas av automatiska borstar. Men betet är ändå viktigt tycker Mats som kommer släppa ut korna även om lagkravet försvinner.
De röda husen ramar in gårdsplanen. Några höns pickar i gräset och bortom husen och stengärdsgården breder hagvidderna ut sig. Gårdsplanen hos Mats Ekström och Helen Bolin i Kårsta utanför Enköping är som hämtat ur en Astrid Lindgren -bok.
– Folk brukar faktiskt säga att det ser ut som Bullerbyn här säger Mats när han möter mig vid bilen.
Han och sambon Helen bjuder på kaffe i det stora köket innan jag ska få se de nybyggda stallarna med kor i lössdrift. Ett bra djurskydd är viktigt, det tycker både Mats och Helen, men djurskyddslagen som Astrid Lindgren fick i present av statsminister Ingvar Carlsson, tycker de försvårar arbetet och tar tid. Beteskravet tycker de ska tas bort.
– Vi är jättestolta över svensk djurhållning men vi konkurrerar med länder som har mycket sämre djurskydd. Om vi skulle ta bort lagkravet skulle vi kunna ta betalt för det mervärde vi producerar.
Dessutom hindrar lagkravet, genom regler i EU, att bönderna skulle kunna få ut en djurvälfärdsersättning från staten som skulle kunna vara en annan möjlighet för bönderna att få mer betalt för mjölken. Bönder skulle ändå släppa ut sina kor på bete fastän kravet förvann, det skulle han själv göra, säger Mats.
– Med betet ser du en enorm hälsoförbättring. De går ute och får solljus på sig, får E- och D-vitamin, har de varit ute klarar de mycket bättre att uthärda en mörk vinter, säger han.
Samtidigt frågar sig Helen hur de som har flera tusen djur skulle tänka om det inte var ett krav.
– Regnar det då, så trampar de sönder marken och då går det inte att ha dem ute sedan, säger hon.
Men Mats är övertygad om att det skulle kunna gå att lösa betesdrift på stora besättningar, att länsstyrelsen skulle kunna kontrollera att det byggs så att korna kommer ut. Men är det inget krav behöver man ju inte släppa ut korna?
– Nä, det är också sant, säger han.
Helen tror ändå att lösningen skulle vara att ta bort beteskravet och att den merbetalning som man skulle få för betet skulle göra att många ändå valde att ha korna ute.
– Då tror jag att många skulle bli så sugna på den pengen att man ser till att lösa det. Om betet var ett mervärde då skulle man bygga ladugårdar och drivgator på ett helt annat sätt, säger hon.
Vi går ut. Vid hagen ropar Mats.
– Koooosssorna, kooossorna!
Det dröjer lite, sedan kommer en skara kvigor lunkande. Djuren finns ute, både på de egna 90 hektaren och de 90 som de arrenderar. Men de mjölkande korna går inne sedan de regnade mycket förra veckan. Korna gillar inte regn säger Mats.
– Och blir det pölar dricker de från dem och kan få feber och juverinflammationer.
På väg till det stora stallet passerar vi tjurarnas och kalvarnas byggnad. Kalvarna har fuskspenar som sticker ut från boxväggen där de kan dricka välling. Det här ska du äta säger Mats och sträcker fram ensilage till kalven som kommer fram och suger på hans fingrar.
Mats är uppväxt på gården. Hans pappa Börje jobbar fortfarande kvar och förutom honom, Mats och Helen har företaget ytterligare fyra och en halv anställning. 300 nötkreatur har de och av dem är 150 mjölkkor. Varje natt turas Mats och hans pappa om att titta till korna mellan elva och ett. Tillsammans med dagarnas arbete blir arbetsveckan drygt 90 timmar lång för Mats. Att mjölkpriserna snart går upp hoppas han på, för ekonomin är ansträngd.
Vi går in i den stora stallbyggnaden. Det är högt i tak. Ljuset strilar in från fönster i taknocken. Längs ena sidan och på båda sidor om mittgången finns liggbås. Några kor ligger där och idisslar, andra vankar i gångarna och flera står vid foderbordet och äter. Maten portioneras regelbundet ut av den automatiska fodervagnen. En ko lutar sig mot en gul jätteborste som hänger I taket, den drar igång av trycket och ryktar sidan. Det är 113 kor i byggnaden som rymmer 130 kossor, ändå är det ganska tyst.
Man ser dem inte först men under bortrakat gödsel, spridda halmstrån och lite strö så ligger gummimattor på golvet. Det är för att klövarna ska sjunka ned lite i materialet och på så sätt få fäste berättar Helen. I liggbåset finns skumgummimadrasser täckta med gummimattor så att det ska bli mjukt att ligga för korna.
Lagkraven sätts av folk som i princip aldrig har jobbat eller sett en ko. Det är helt vansinnigt!, säger Mats.
2006 satsade gården och byggde ett stort lössdriftsstall. Efter många studiebesök på gårdar runt om i Sverige ritade Mats själv hur byggnaden skulle se ut.
– Jag ville att det skulle vara gott om plats så jag tog till alla mått på drivgångar, liggbås och där de står och äter. Alla ska ha tillgång på foder och ingen trängsel. Och jag ser att det betalar sig med en högre levnadsstandard för djuren, säger Mats.
Tre mjölkrobotmaskiner står i lokalens ände. Dit går korna dygnet runt när de vill mjölka. Runt halsen har de en sändare i som roboten läser av. Har det gått tillräckligt lång tid emellan släpper roboten in kossan till maskinen. Vid roboten finns gott kraftfoder som gör att hon står still medan laserstrålarna läser av var spenarna är. Sedan tvättas spenarna, sugkoppar kopplas på och mjölken leds bort till en behållare.
Först hade gården två robotar men då kunde det bli svårt för kor med lägre rang att få komma in och mjölka.
– De som har högre rang kan komma och gå förbi fem stycken i kön, det kunde vara så att kvigor som var lite osäkra aldrig kom fram till roboten, säger Helen.
– Vi fick vara i ladugården dygnet runt och hjälpa till att mota, säger Mats.
När de köpte en robot till flöt allting på mycket bättre i stallet. Men det kostar. De fick tag i en begagnad robot för 700 000 kronor, en ny kostar runt 1,2 miljoner.
Om kossan själv få välja, vill hon vara ute eller inne då undrar jag?
– Vi öppnar grinden vid nio halv tio på sommaren och då springer alla kor ut. De går och kollar längst bort i hagen och så går de och betar hela vägen tillbaka. De äldsta korna kanske bara går ut och lägger sig och solar. Sedan efter en halvtimme, timme börjar korna gå in, säger Mats.
– Det är deras trygghet därinne, deras vardag, säger Helen.
På betet har Mats sått flera olika örter som han vet att kossorna tycker om. Det ska vara lite att välja på för dem, menar han.
Vid fyra stänger vi grinden ut, då får kossorna välja själva om de vill gå in, vid sex brukar alla kor självmant gått in berättar Mats. På natten törs de inte ha dem ute på grund av vildsvinen.
– Regnar det då går de inte ut och är det för mycket sol går de heller inte ut. Den här sommaren var jättebra, lite kallt och mulet, förra sommaren då det var varmt och soligt så vill de inte gå ut alls. De blir ju solbrända som vi, säger Mats.
Det är något de irriterar sig på, att de inte själva kan styra mer när djuren ska vara ute.
– Lagkraven sätts av folk som i princip aldrig har jobbat eller sett en ko. Det är helt vansinnigt!, säger Mats.
Dessutom handlar de som bestämmer inte själva den mat de satt så höga krav på menar Mats och Helen och syftar på den offentliga upphandlingen av mat. Länge har det varit svårt att köpa in svensk mat eftersom kommuner och landsting har varit tvingade att gå på det billigaste priset.
– Politikerna köper in mat till våra gamlingar och skolbarn som är producerad på ett sätt som är olagligt i Sverige!, säger Helen.
Att det går åt rätt håll hjälper inte bönderna här och nu.
– Vi är nere på 45 procents självförsörjning i Sverige så när vi väl får politiker och konsumenter att förstå vad de ska äta så finns vi inte kvar!, säger Mats.
TEXT: Elsa Frizell
