Djurskyddskontrollerna granskas i ny avhandling

Vad är egentligen flexibel lagstiftning, frågar Frida Lundmark, doktor i Husdjursvetenskap. Foto: Fredrik Hedman.

Dela artikeln:


I veckan försvarade Frida Lundmark sin doktorsavhandling ”Mind the gaps! From intentions to practice in animal welfare legislation and private standards” som undersöker statlig och privat djurskyddskontroll.

– Vi på Djurskyddet Sverige välkomnar denna avhandling: Nu behöver beslutsfattarna läsa den!, säger Linda Maria Vonstad, ordförande i Djurskyddet Sverige om den helt nya doktorsavhandlingen av Frida Lundmark, vid institutionen för husdjurens miljö och hälsa, SLU.

Disputationen hölls i Skara, opponent var seniorforskare Cecilie Mejdell, Veterinærinstituttet, Oslo och Djurskyddet Sveriges ordförande Linda Maria Vonstad var på plats.

– Frida har på ett tydlig sätt visat olikheter och likheter mellan olika privata regelverks intentioner och regelefterlevnad. Under flera år har hon studerat den svenska ambitionen i djurskyddslagen och jämfört den med motsvarande lagstiftning i en rad andra länder. Frida redovisar sina resultat på ett professionellt sätt och räds inte att säga som det är, berättar Linda Maria Vonstad och forsätter:

– Hon visar många olika glapp där exempelvis graden av acceptabelt djurlidande bedöms helt olika beroende på vilket djurslag det är fråga om. Bland annat pekar hon på att renar får kastreras utan föregående bedövning vilket inte är tillåtet för andra djurslag. Hon beskriver också de stora skillnaderna för hur enskilda djur inom en art kan hållas. Kaniner ges till exempel helt olika levnadsbetingelser beroende på syftet med uppfödningen och hållningen: är det för sällskap, försök, offentlig förevisning, kött eller päls?

– Avhandlingen visar också att kontrollen är ett komplext system som kräver tid och kompetens. Även om regelverket uppfylls är inte det samma sak som att djuren har en god välfärd, eftersom regelverket endast utgör en miniminivå och dess konstruktion inte nödvändigtvis utgår från djuren i tillräcklig grad, säger Linda Maria Vonstad och uppmanar alla att ta del av den:

– Vi på Djurskyddet Sverige välkomnar denna avhandling. Nu behöver beslutsfattarna läsa den!

linda-maria
Linda Maria Vonstad, ordförande Djurskyddet Sverige.

Populärvetenskaplig sammanfattning

Här kan du direkt läsa en populärvetenskaplig sammanfattning av ”Mind the gaps! From intentions to practice in animal welfare legislation and private standards”:

”Djurskydd och djurskyddskontroll diskuteras ofta i samhället idag och allmänhetens intresse för djurens välfärd har ökat. Historiskt sett har djurskyddet setts som en allmännytta där ett lands statsmakt har till uppgift att säkra djurskyddet genom lagstiftning och offentlig kontroll.

Under senare år har man dock sett en förändring av djurskyddsarenan där privata aktörer tar allt mer plats och ansvar för djurskyddet. Allt fler privata regelverk tas fram av till exempel näringen och handeln själva i syfte att kvalitetssäkra primärproduktionen.

Även om dessa regelverk sägs vara frivilliga att ansluta sig till så är de inte alltid det i praktiken. Inte helt sällan krävs en anslutning till ett privat regelverk för att en producent ska få åtkomst till den marknad på vilken denne avser att sälja sina produkter. Det betyder att många lantbrukare både har statliga och privata regelverk att leva upp till, och att både offentlig och privat djurskyddskontroll äger rum på gården. För att förstå dagens djurskyddsarena är det därför viktigt att ta hänsyn till och analysera såväl lagstiftningen som privata regelverk.

Det övergripande målet har varit att studera vilka intentioner olika intressenter har med sina respektive djurskyddsregelverk (både den statliga lagstiftningen och privata regelverk), och hur effektiva dessa system är när det gäller att förbättra djurvälfärden både i teori och praktik.

Doktorandprojektet har bestått av tre delstudier:
* Den första studien syftade till att beskriva de intentioner och värderingar som finns bakom ett antal olika djurskyddsregelverk i Sverige, Storbritannien, Spanien och Tyskland.

Resultatet visar att regelverken har kommit till av olika anledningar. Intentionerna och portalparagraferna i regelverken var ofta mer generösa gentemot djuren än de efterföljande mer specifika och detaljerade kraven, till exempel angavs målet att skydda djur från onödigt lidande samtidigt som flera smärtsamma företeelser tilläts. De olika regelverken gjorde också skillnad på vad ”onödigt lidande” egentligen är, och hur man ska tolka intentionen att djur ska ges möjlighet att ”bete sig naturligt”. Dessa skillnader kunde ses både mellan länder, mellan olika regelverk i samma land, mellan olika arter i samma regelverk, samt mellan olika individer av samma art i samma regelverk beroende på varför det enskilda djuret hålls (produktionsdjur, sällskapsdjur, försöksdjur).

* Den andra studien syftade till att analysera struktur och innehåll i olika svenska regelverk för mjölkkor, inklusive tillhörande kontrollvägledningar.

Denna studie visade att de privata regelverken i Sverige till stora delar täckte samma område som lagstiftningen. Alla regelverk innehöll regler om att djuren skulle hållas i en god miljö och ges tillräckligt med skötsel och tillsyn så att man kan säkerställer att djuren är rena, friska och i bra kondition. Dock så bidrog vaga formuleringar och olika sätt att mäta efterlevnaden till att det inte alltid var tydligt om kraven verkligen var desamma mellan regelverken eller om där faktiskt fanns en skillnad.

* Den tredje studien fokuserade på djurskyddskontrollen på gårdsnivå hos mjölkgårdar när kontrollen utfördes utifrån lagstiftningen (länsstyrelsen) och utifrån Arlagården (av Arla anlitade revisorer från Växa Sverige).

Syftet var dels att identifiera vilka brister som var vanligast förekommande och vilka faktorer som bidrog till störst sannolikhet att påvisa brister vid en kontroll, dels att undersöka hur uppföljningar av brister gjordes fram till dess att efterlevnad kunde konstateras.

De metoder som använts har främst varit olika typer av textanalyser av regelverken, förarbeten, hemsidor och dokument av kontrollresultat. Deskriptiv statistik och multivariabla logistiska regressionsmodeller har också använts.

Här såg vi att det skilde sig i fokus mellan olika regelverk, eftersom förekomsten av olika brister på mjölkkogårdarna skiljde sig åt mellan den offentliga och den privata kontrollen. Smutsiga djur var den vanligaste bristen som registrerades vid länsstyrelsens kontroll. Bristande årlig rengöring (av ladugårdsutrymmena) var den vanligaste bristen enligt Arlagården. Däremot var resultatet delvis samstämmigt mellan länsstyrelsen och Arla gällande riskfaktorer för brister. Det var störst sannolikhet att de båda regelverken registrerade brister i uppbundna system under vintersäsongen. Det fanns även en lägre risk att de hittade många brister på ekologiska KRAV-gårdar i jämförelse med konventionella gårdar.
Besättningsstorleken spelade däremot inte någon roll för kontrollresultatet. Generellt gav länsstyrelsen lantbrukarna längre tid på sig att åtgärda bristerna än vad Arla gjorde. Länsstyrelsen genomförde fler uppföljningar på gård än vad Arla gjorde, då Arla förlitade sig i större utsträckning på administrativa uppföljningar i form av lantbrukarnas egenkontroll.

Slutsatser
Det finns ett behov av att definiera vanligt använda koncept i djurskyddsregelverk och att minska glappen mellan intentioner, regler och bedömningar för att bidra till att regelverken uppfattas som tydliga och trovärdiga. Även glappen mellan olika typer av regelverk bör belysas i syfte att antingen förklara skillnaderna eller minska dem om det är så att de faktiskt försöker uppnå samma mål.

Förekomsten av både likheter och skillnader mellan olika regelverk och kontrollsystem medför extra stora krav på transparens, förutsägbarhet och tydlighet under inspektionerna. Både lantbrukaren och inspektören behöver känna till förutsättningarna och syftet med de inspektioner som genomförs. Om så inte är fallet finns det en risk att den samlade djurskyddskontrollen inte innebär en effektiv användning av tid och resurser, och att den avsedda djurskyddsnivån inte uppnås i slutändan.”

Ladda ner och läs hela avhandlingen här: Mind the gaps! From intentions to practice in animal welfare legislation and private standards

Foto: Fredrik Hedman och Maja Brand.
Text: Katarina Hörlin.

Det här inlägget publicerades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.