”Beteendet ligger lagrat i generna”

minkÄgna forskningen om minkarnas välfärd åt att titta på minkars behov av simvatten och att leva solitärt, istället för att använda forskningsmedel åt filibusterforskning, säger Bo Algers, professor i husdjurshygien vid SLU.

Dela artikeln:


I förra veckan släppte en finsk djurrättsorganisation skakande bilder på blårävar från finska pälsfarmer. Omslutna av sina enorma veckade päls ligger de med röda ögon på burgolvet. År 2001 upphörde rävfarmningen i Sverige till följd av striktare regler. Men minkarna är fortfarande kvar i sina burar.

På våren föder minken sina valpar, i snitt fem per hona. I åtta veckor, tills valparna är nästan fullstora, lever de tillsammans i en gallerbur med måtten 30 x 90 x 45 cm. Därefter placeras de två och två, ofta en hane och en hona tillsammans. Från och med i år ska det finnas ytterligare en hylla i buren, så kallad etagebur. I varje bur finns en liten låda som är tänkt att fungera som lya. Maten, en gröt av spannmål och biprodukter från kött- och fiskindustrin, hälls på gallertaket för minken att slicka i sig.

I november-december avlivas alla valpar förutom de som ska användas till avel. De är då runt sex månader gamla. Förespråkare för den här djurhållningen, inte minst branschorganisationen Svensk Mink, brukar hävda att minken som används till pälsuppfödning är domesticerad och därför inte har de behov som minken i vilt tillstånd har.

Bo Algers är veterinär och professor i husdjurshygien vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU. Han säger att minken på farmerna förvisso är domesticerad men att det inte automatiskt betyder att dess beteende är förändrat.

– Att vara domesticerad innebär att människan har påverkat avelsurvalet, inget mer. I det här fallet har man påverkat aveln för att få en viss sorts päls. Det betyder inte att behoven är borta. Man kan avla för att ändra beteenden men det ligger oerhört komplext lagrat i generna; specifika beteenden är hårt inavlade och svåra att påverka. Minkarna kan INTE bete sig naturligt på farmerna, de lever inte upp till djurskyddslagen, säger Bo Algers.

Förändringar i beteende sker således inte över en natt eller över få generationer. Det tar många generationer och det krävs en mycket systematisk avel, enligt Bo Algers. Det är särskilt två områden som brukar diskuteras i de här sammanhangen: behovet av tillgång till jakt- och simvatten då minken är ett semiakvatiskt djur, det vill säga anpassad för att leva både på land och i vatten, samt behovet av att leva solitärt.

– Om man ska forska på minkars välfärd tycker jag man ska titta på de frågorna, och inte använda en massa forskningsmedel åt ”filibusterforskning” som gjorts på senare tid, säger Algers.

Begreppet filibuster är ursprungligen hämtat från amerikansk politik och betyder enkelt uttryckt: fördröjningstaktik eller förhalningsmetod. Det Bo Algers syftar på här är just etageburens tillkomst samt berikning i form av enstaka leksaker som plaströr, bollar och kvistar, som han anser är ”ett sätt för näringen att lugna politikerna”.

Utöver att finansiera egen forskning har branschorganisationen även startat ett eget omsorgsprogram, Minkhälsan. Initiativet har berömts av landsbygdsminister Sven-Erik Bucht som uttalat sig mycket positivt om de inredningsförändringar som skett i burarna.

Men vad omsorgsprogrammet Minkhälsan konkret innehåller är svårare att få reda på. Tidningen Djurskyddet har begärt ut materialet men nekats tillgång. En annan som har försökt är Jens Holm, riksdagsledamot för Vänsterpartiet och tidigare anställd journalist på Djurens Rätt.

– Det är anmärkningsvärt att ansvarig minister hänvisar till branschens eget så kallade omsorgsprogram att han rullar över ansvaret på dem. Och när jag och andra vill ta del av programmets innehåll får vi inte det, säger Holm.

För att försöka få en bild över hur läget är på landets minkfarmar har Tidningen Djurskyddet tagit del av protokollen som länsstyrelsen i Blekinge fört över sina kontroller på länets minkfarmer under 2015. Just Blekinge är med sina cirka 35 minkgårdar ett av de största minkuppfödarlänen i landet.

2015 gjorde länsstyrelsen i Blekinge elva kontroller. Sju av inspektionerna var oanmälda: de utfördes antingen efter anmälan på djurhållningen eller som uppföljning av tidigare kontroll. Men under rubriken ”Brister och motivering” har samtliga brister dolts på grund av att sekretess för affärs- och driftsförhållanden ska gälla för tillsyn enligt djurskyddslagen.

Skälet till detta är att enligt ”9 § offentlighets- och sekretessförordningen gäller sekretess enligt bilagan till förordningen för myndighets verksamhet som består av bland annat tillsyn, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Brister i djurhållning är typiskt sett en sådan uppgift som kan leda till skada för den enskilde om den röjs” förklarar Länsstyrelsen.

En av de viktigaste riskfaktorerna för beteendestereotypier är stimulifattig miljö. Det innebär att när en observatör kliver in till minkarna utgör den personen i sig en oerhörd miljöberikning, enligt Bo Algers.
– Studier av beteendestereotypier ställer därför vissa metodologiska krav. Man måste ha rätt utrustning, använda modern teknologi, annars går inte att säga att djuren inte har beteendestereotypier.

Enligt en svensk studie från 2009, finansierad av pälsnäringen och enligt Bo Algers ”den bästa som gjorts på svensk mink”, förekom beteendestereotypier i 10–12 procent av observationstiden. Så vad skulle krävas för att minkarna ska kunna utöva ett naturligt beteende?

– Det skulle behövas helt andra miljöer, förmodligen något i stil med de bestämmelser som vi har för att hålla mink i djurpark, säger Bo Algers.
Med andra ord: inga burar utan istället stora ytor att klättra, gräva och röra sig på, möjlighet att dra sig undan och tillgång till vattendrag.

Jens Holm ser gärna en ny djurskyddslag men anser att det är tillämpningen av nu gällande lag som fallerar när det gäller minkarna.
– Den här verksamheten borde inte få finnas under nu gällande lagstiftning heller för ingen kan seriöst mena att minkarna i pälsindustrin har möjlighet att bete sig naturligt. Det är helt oacceptabelt att det fortfarande pågår, säger Jens Holm.

Bo Algers understryker vikten av att i lagen definiera begreppet naturligt beteende. I Eva Erikssons utredning om ny djurskyddslag (SOU 2011:75) finns förslag på skrivningen att djuren ska ges möjlighet att utföra sådana naturliga beteenden som de är ”starkt motiverade för och som ger en funktionell återkoppling”.

– Det bästa man kunde göra är att ta den formuleringen rakt av. Som en funktion av det menar jag att den minkhållning vi har idag inte kan tillåtas, säger Bo Algers som varit med och skrivit stycket om naturligt beteende i djurskyddslagsutredningen.

Text Louise Cederlöf och Katarina Hörlin
Foto iStockphoto

Det här inlägget publicerades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.