Tre döms till fängelse för jaktbrott

Tre döms till fängelse och två till villkorligt, så föll domslutet när Luleå tingsrätt idag avkunnade domarna i vad som beskrivits som en av de största svenska jaktbrottsrättegångarna där rovdjur illegalt jagats.

Dela artikeln:


I dag föll domen i Luleå tingsrätt mot de fem män som stått åtalade för att ha begått ett av de största jaktbrotten mot rovdjur i Sverige. En person dömdes till 1,4 års fängelse, en till 1,3 års fängelse och en tredje till 1 års fängelse, de båda andra fick villkorlig dom.

– Det är en viktig dom! Jaktbrott är mycket allvarliga och vi är glada att rättsväsendet nu visar detta. Förhoppningsvis har det en avskräckande effekt framöver, säger Djurskyddet Sveriges generalsekreterare Åsa Hagelstedt.

De dömda är fem män mellan 37 år och 74 år, brotten har begåtts i Norrbotten och de greps sommaren 2016 efter att polis och åklagare bedrivit hemlig telefonavlyssning. Vid tillslaget togs filmer, sms, snaror och ett björnhuvud, som förvarades i en frys in som bevis.

Brotten de åtalade nu dömts för är grova jakt- och vapenbrott, medhjälp till dessa, samt jakthäleri. Så här föll domarna:

Man, 46 år
Dömd för: Medhjälp till grovt jaktbrott, brott mot vapenlagen och grovt vapenbrott för att bland annat ha hjälpt till med att snara en björn.
Påföljd: Fängelse 1 år och 4 månader.

Man, 74 år
Dömd för: Medhjälp till grovt jaktbrott, grovt vapenbrott, brott mot vapenlagen, artskyddsbrott (29 kap 2 b § 1 st 4 a p miljöbalken (1998:808) artikel 8:1 i rådets förordning (EG) nr 338/97 om skydd av vilda djur och växter) för att bland annat ha hjälpt till med att snara en björn.
Påföljd: Fängelse 1 år.

Man 37 år
Dömd för: Grovt jaktbrott, vapenbrott, brott mot vapenlagen för att bland annat ha skjutit en järv och snarat en björn.
Påföljd: Fängelse 1 år och 3 månader.

Man, 39 år
Dömd för: Jakthäleri och vapenbrott.
Påföljd: Villkorlig dom med 100 timmars samhällstjänst.

Man, 63 år
Dömd för: Jakthäleri.
Påföljd: Villkorlig dom med 100 timmars samhällstjänst.

Text Katarina Hörlin
Foto iStockphoto

Ur domen från Luleå tingsrätt:
Om jaktbrott

För jaktbrott döms enligt 43 § p 2 jaktlagen den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet jagar fredat vilt. Av 3 § samma lag framgår att utgångspunkten är att allt vilt är fredat, och endast får jagas om det följer av jaktlagen, eller föreskrifter som meddelats med stöd av den. Jakt efter bland annat de i målet aktuella viltarterna björn, lo och järv får enligt jaktförordningen endast ske i form av s.k. licensjakt eller skyddsjakt, efter tillstånd från Naturvårdsverket eller i förekommande fall länsstyrelsen.

Om det inte vid respektive tillfälle varit fråga om licens- eller skyddsjakt har således det aktuella djuret varit fredat. Åklagaren har lagt fram en sammanställning över samtliga beslut om licens- och skyddsjakt som meddelats i Norrbottens län under åren 2011 – 2017. Av den framgår att tillstånd till jakt inte getts på någon av de djurarter under någon av de tider som är aktuella i målet.

Utgångspunkten vid våra bedömningar blir därmed att de djur som avses i samtliga åtalspunkter varit fredade, och att den som jagat dem därmed gjort sig skyldig till jaktbrott.

Särskilt skyddsvärt vilt
Enligt 44 § jaktlagen ska det vid bedömningen av om ett jaktbrott är att anse som
grovt särskilt beaktas bl.a. om det är fråga om ett hotat, sällsynt eller annars särskilt skyddsvärt vilt, om brottet utförts vanemässigt eller i större omfattning, eller om det varit fråga om en särskilt plågsam jaktmetod.

Eftersom åklagaren under samtliga åtalspunkter för grovt jaktbrott respektive jakthäleri gjort gällande att det varit fråga om särskilt skyddsvärt vilt finns det skäl att behandla denna fråga i ett sammanhang, skriver domstolen.

En av de åtalade hävdade att det fanns så mycket björn i hans trakter att det inte kunde räknas som särskilt skyddsvärt vilt och han påpekade även att ”Naturvårdsverket fastställt miniminivån för björn i Norrbotten till 33 individer, men att man vid björnspillningsinventering beräknat björnstammen till drygt 500 björnar”.

Domstolen skriver vidare ”Vi ifrågasätter inte att björnstammen överstiger de miniminivåer Naturvårdsverket beslutat. Detta förändrar dock inte det faktum att björn varit och är föremål för särskild statligt intresse i syfte att trygga dess överlevnad. Det råder sammantaget för vår del inget tvivel om att björn, lo och järv är att anse som särskilt skyddsvärt vilt i straffbestämmelsens mening.”

Fotnot: Utdragen ovan är hämtade ur domslutet och presenterade i förkortad version.

Det här inlägget publicerades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.