Glöm inte djuren när det handlar om våld i nära relation

Djur utsätts ofta för våld och hot om att djuret ska få lida blir ett sätt för en våldsutövande partner att kontrollera sin partner och familj. I går lyfte VOOV tillsammans med Djurskyddet Sverige, Djurens Rätt, Svenska Djurskyddsföreningen frågan i Almedalen.

Dela artikeln:


ALMEDALEN. Försäkringar som inte gäller. Djurplågeri som aldrig når domstol. Mycket måste förändras för att djur, som lever i hem där den ena parten utsätts för våld av den andre, ska få hjälp. Det stod med plågsam tydlighet klart efter gårdagens seminarium i Almedalen.

Att lämna en våldsam relation innebär inte att du måste överge din bästa vän. Det är budskapet VOOV, Veterinär omtanke om våldsutsatta, förmedlar. Organisationen har föreningar på sju orter i landet och förmedlar jourhem åt djur medan den som utsatts för våld sökt skydd.
– I snitt stannar djuret upp till ett halvår hos våra jourhem. Det är sällan vi får samma djur flera gånger. När man väl får med sig djuret och lämnar relationen lämnar hon ofta för gott, sa Nathalie Nordén, ordförande VOOV.

De senaste åren har kunskapen om sambandet mellan mäns våld mot kvinnor och djurens situation blivit mer spridd. Men mycket arbete återstår.
– Vi kommer inte att stävja mäns våld mot kvinnor, vilket är regeringens uttryckliga sjätte jämställdhetspolitiska mål, om inte kvinnor, barn och deras djur får hjälp, sa Carin Holmberg, under seminariet ”Att ta hand om djur kan rädda livet på kvinnor och barn” som hölls i Almedalen under tisdagen.

Carin Holmberg är doktor i sociologi. Hon genomförde den första svenska studien som både visar djurets egen utsatthet i relationer där mannen utsätter kvinnan för våld, och hur dessa män även använder djuret för att skada och kontrollera övriga familjemedlemmar.
– Jag kom in på området genom att jag och min kollega Viveka Enander några år tidigare skrev boken ”Varför går hon?” om våldsutsatta kvinnors uppbrottsprocess. Då framkom att i de fall det fanns djur i familjen hade han hotat eller skadat dem. Djuren blev en kvarhållande faktor. Jag ville undersöka det vidare.

Hon sände en enkät till kvinnojourer. 66 av 87 jourer svarade att de hade erfarenhet av kvinnor som utsatts för våld av män, och där hon inte lämnat på grund av oro för djurets säkerhet. Resultatet presenterades i skriften »Med Husbondens röst«, som kom ut år 2004.
Där står: ”Katter som slängts ut från balkongen, katter och fåglar som fått nacken knäckt, fågelburar som placerats i solgasset, valpar som slängts in i väggen, grovt misshandlade djur som jourkvinnorna tvingas att ta till djursjukhuset för att avliva och djur som en dag bara försvinner från familjen men som ibland hittas lemlästade inte långt från hemmet.”

Vidare förekommer hot om att inte ge hunden mat, när kvinnan inte är hemma, lögner om att katten verkar brutit benen. Allt för att kontrollera kvinnan och få henne att komma hem. Hon ska aldrig vara säker på hur djuret har det, och i många fall utsätts också djuren för plågeri. Av rädsla för att djuret ska skadas återvänder kvinnan och i många fall lämnar hon inte förövaren förrän djuren kan följa med henne eller är i säkerhet.

–  Djuret är ofta hennes närmsta vän. En vän som kanske till och med skyddat henne i utsatta situationer. När hon är redo för att bryta upp ur förhållandet kan hon inte bara lämna kvar djuret. Det är orealistiskt och helt känslokallt att tro det.

Vad gör samhället? Om kvinnan vänder sig till socialtjänsten, så kan hon få rådet att innan de kan hjälpa henne måste hon omplacera djuret.
– Långt ifrån alla kvinnor med djur blir automatiskt hänvisade till en jour eller ett boende som tar emot djur. Det borde vara en självklarhet, men så är det inte. Ibland kan socialtjänsten erbjuda ekonomiskt bistånd för att avliva djuret innan kvinnan kan få skyddat boende, de erbjuder sig alltså göra det som mannen hotat med, sa Carin Holmberg.

Enskilda socialsekreterare kan se till att kvinnan placeras i ett skyddat boende där det är tillåtet att ta med sig djur.
– Men det bygger alltså på att kvinnan har tur och träffar rätt person.

Tyvärr vet vi inte hur många kvinnor i Sverige som just nu lever med djur i förhållande där de utsätts för våld, berättade Nathalie Nordén, VOOV.
–  I Nederländerna har en studie visat att 40 procent av de som är på väg till kvinnojourer inte kommer iväg eller stannar kvar i relationen längre än de önskar för att de inte kan ta med sina djur. I Italien har de sett att dödligheten är högre för kvinnor som har djur, sa Nathalie Nordén.

En del av de ideella kvinnojourerna har boende där djur är välkomna och VOOV samarbetar med företaget som Safe Care. Under seminariet lyftes vikten av att de som håller i det skyddade boendet också har djurkunskap.
– För djuren är också påverkade av att ha utsatts för våld. De kan vara traumatiserade. De kan vara särskilt rädda för mäns röster eftersom det är de som utsatt dem. De kan kissa inomhus eller ha andra stressbeteende.

Kvinnofridsrådgivaren Mikaela berättade att hennes jour tar emot djur i det skyddade boendet. Hon har själv varit med och hämtat dit djur.
–  Men vi har bara en lägenhet och kan inte ta emot både hundar och katter samtidigt. Vi försöker jobba med djurkunskapen så gott vi kan.

I augusti släpper länsstyrelserna i Västmanland, Uppsala och Göteborg en kartläggning över boenden dit djur kan följa med.
– Den visar också hur socialtjänsten hanterar fall där djur finns i familjen, sa Pernilla Börjesson, länsstyrelsen Västmanland.


Dag Hultefors, Mikaela, Pernilla Börjesson, Elisabeth Falkhaven, Linda Rick och Carin Holmberg.

Kunskap behövs även inom rättsväsendet. Brott som begåtts mot djur som ett led i mäns våld mot kvinnor resulterar sällan i konkreta domar. Även om brottet är med i polisanmälan.
– Eftersom djurskyddsbrottet är så lågt värderat dumpas det redan under förundersökningen och går aldrig till åtal. Det handlar om rättegångsekonomi, man ska väcka åtal för det som ger högsta straffet. Våldet mot djuret och att förövaren använt djuret som en del i hoten mot kvinnan och barnen ska givetvis vara något som ingår i kvinnofridskränkning och bli en del av straffskärpningen, men idag tas det istället bort, sa Carin Holmberg.

Björn Dahlén, veterinär och styrelseledamot i VOOV betonade att trots att straffrättsligt sett grövre brott konsumerar de mindre, så är det ändå viktigt att få med djurplågeriet i domen.
– Eftersom om vi kan belägga personen med djurförbud blir det lättare att vid nästa tillfälle göra ett ingripande, sa Björn Dahlén.


Djur som barnen i familjen är särskilt fästa vid kan användas för att kontrollera och hota. 

Flera önskvärda förändringar lyftes fram under seminariet. Ett gäller socialtjänstens bedömningar. Många använder sig av metoden FREDA, när de ska få en bild av risken för fortsatt våld och dödligt våld. Socialstyrelsen ger ut den, men i materialet ställs inga frågor om det finns djur i familjen. Detta bör snarast ändras.
Även försäkringsbolagen borde se över sina försäkringsvillkor för djur. Som läget är nu gäller inte försäkringen hos de flesta försäkringsbolag om skadan har tillfogats av make/sambo, berättade Carin Holmberg.
– I praktiken är alla de djur vi talar om här oförsäkrade. Har husse eller matte utsatt djuret för våld så gäller inte försäkringen. Dessa djur är helt utan skydd, sa hon.

Veterinär Dag Hultefors, tillika regionpolitiker (M) i Halland tog upp allergiproblematiken, som ofta används som argument för varför djur inte kan följa med på boende.
– Jag kan inte låta bli att sticka ut hakan lite när det gäller allergiproblematiken. Den används så överdrivet många gånger. Det är mycket ovanligt att någon har en djurallergi som är så allvarlig att de inte kan vara i ett rum där ett djur någon gång varit. Det här borde ju gå att lösa. Allergiproblem hindrar ju i det här sammanhanget ett mycket allvarligare problem. Ska vi låta det vara så? frågade han retoriskt.

Det är viktigt att politiker sätter sig in i frågan och ger ekonomiskt stöd för det ska bli fler  skyddade boende där djur är välkomna , underströk Björn Dahlén.
– VOOV finns på sju platser men borde finnas på fler! Politiker måste sätta in sig i frågan och vi hoppas att ni sprider kunskapen i era kanaler och kretsar!

Text Katarina Hörlin
Foto iStockphoto, flickr och Katarina Hörlin

Läs mer!
Så här ser riskbedömningsverktyget FREDA ut: ladda ner från Socialstyrelsen här
Ladda ner och läs ”Med husbondens röst” här på sajten för organisationen Se Sambandet
Här finns VOOV

Det här inlägget publicerades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.