Svanhane sköts medan honan ruvade

Nu är honan ensam kvar. En knölsvan har skjutits i Malmö. Den ingick i ett par som hade ett bo med ägg invid kanalen. Nu ruvar honan ensam i redet. Många är upprörda. Foto: Niclas Tilosius.

Dela artikeln:


I söndags sköts en knölsvans-hane  i Malmö. Länsstyrelsen hade gett tillstånd för skyddsjakt. Kvar i redet vid kanalen är honan som ruvar deras ägg.

Många malmöbor är rasande. I söndags sköts svanhanen som tillsammans med svanhonan haft bo och ägg i vassen vid en av stadens centrala kanaler. Nu ligger honan ensam och ruvar de åtta äggen, som hanen genom att skrämma bort förbipasserande personer, både fotgängare på trottoaren och folk som rörde sig i båtar i kanalen, försökt skydda.

– Var är världen på väg? I flera år har jag följt svanparet. De har byggt rede rakt nedanför mammas lägenhet vid kanalen i åratal. Jag har tagit massor av bilder på paret och sett de duniga ungarna växa upp, säger Fredrik Hjelm.

Sedan det blev känt vad som hänt har flera sökt sig till platsen vid kanalen. En del har uttryckt sin vrede på lappar som hängts upp på räcket ovanför boet. ”Vila i frid! Du blev mördad för att du gjorde ditt jobb och försvarade dina ungar…” står det på en.

Redan i fjol vid den här tiden, under häckningsperioden, hörde människor av sig till Malmös gatu- och fastighetskontor och sa att de blivit bortskrämda av hannen. Eftersom det då fanns ägg i boet valde gatukontoret att avvakta, skriver de i den ansökan de i år den 18 mars skickade till länsstyrelsen för att få tillstånd till skyddsjakt på knölsvanshanen.

Länsstyrelsen beviljade skyddsjakt den 3 april och söndagen den 7 april sköts hanen, trots att honan då liksom förra året ruvar på ägg.
– Malmö stad verkar ha skött ärendet mycket illa. Att skjuta hanen just under tiden när honan ruvar är inte acceptabelt ur djurskyddssynpunkt. Man verkar ju haft gott om tid för att lösa problemet på annat sätt men verkar inte ens ha försökt hitta en annan lösning! säger Åsa Hagelstedt, generalsekreterare Djurskyddet Sverige.

Hon får medhåll från flera andra djurskyddsexperter.
– Ett helt ogenomtänkt och oansvarigt beslut. Varken Skånes Ornitologiska förening eller Fågelskydd Spillepeng hade blivit kontaktade om fallet och kunde därmed inte påverka beslutet. Tillsammans med dem hade det kunnat komma fram till en lösning utan avlivning, säger Nina Peivert, viltrehabiliterare, som ger tips och råd om vilda djur och hur man kan hjälpa dem på sin Facebooksida Ninas Vilthjälp.

Personer som berättat om den aggressive hanen säger att de inte velat att den skulle skjutas, utan föreslagit att redet skulle flyttas under vintern när paret var borta, innan de hann rota sig där igen och lägga nya ägg. Hade det varit möjligt?
– Att flytta på själva boet innan äggen hade lagts hade kunnat varit en möjlighet, ja, säger Nina Peivert och fortsätter:

– Fågelbon som kan ge upphov till problem rekommenderas att flyttas eller tas bort innan äggen läggs. Görs det också snabbt innan häckning så ger man dem större möjlighet att fokusera på att hitta nytt boende. Självklart kan de återkomma igen till samma plats då de själva valt ut platsen av god anledning, men då gäller det att åter igen göra samma procedur tills de tröttnat och väljer en annan plats eller så låter man dem vara ifred.
Då äggen i det här fallet redan var lagda så hade det bästa sättet varit att paddla någon annanstans tills ruvningstiden var över. Det gäller helt enkelt att anpassa sig vid det här laget och vara tolerant. Tyvärr ses svanar som farliga när de i själva verket är ofarliga. Det enda man ska se upp för när en svan attackerar är deras kraftiga vingslag. Det är viktigt att man tänker sig in i svanpappans situation: En fullkomlig självklarhet att skydda sin partner och sina avkommor, precis som hos oss människor, säger hon.

Malmö Stad har skapat en särskild sida med rubriken ”Varför sköts svanen?” på sin sajt. Här står bland annat att ”Svanar lever ofta i livslånga par, men om den ena partnern dör eller försvinner ersätts den snart av en ny partner.”
– Precis så: Svanpar lever ihop livet ut. Händer det ena partnern något så kan de sedan hitta en ny partner, men inte mitt under själva ruvningen och när ungarna är små, säger Nina Peivert.

Hur ser möjligheterna för svan-honan att klara sig och sina ägg ut, nu när hon är ensam?
– Honan är den som ruvar på äggen medan hanen är den som vaktar och beskyddar mot inkräktare. De hjälps sedan åt med ungarna efter att de kläckts. Att nu ensam få beskydda ungarna kan såklart bli tufft för henne. Mycket ligger också i hennes egen vilja att fortsätta. Men får hon vara ifred och ostörd så kan chanserna bli goda att hon klarar det, säger Nina Peivert.

På hemsidan skriver Malmö Stad att de i samråd med Skånes Ornitologiska förening avråder från att stödfodra honan nu, då hon ruvar.
”Denna mat skulle locka till sig änder, vilka skulle kunnat stressa honan onödigt mycket. Däremot kan man tänka sig stödfodring av honan, med korn, när ungarna väl är kläckta. Föreningen avråder dock från att ungarna stödutfodras. Näringen från ägget varar 1-2 veckor, och sen får de den näring som de behöver från kanalen.”

Det är ett bra beslut, instämmer Nina Peivert.
– Stödutfodring kan störa henne alltför mycket och leda till att hon överger äggen. För det första klarar hon sig själv med den födotillgång som finns omkring henne, och för det andra så kan stödutfodring locka till sig traktens andra fåglar och stressa upp henne. Ännu värre är om råttor kommer dit, som då kan störa hennes ruvning. När ungarna kläckts lämnar de boet med sina föräldrar efter bara några dygn. När de i början är för små för att få tag på egen föda så hjälper föräldern till genom att vispa upp sjöbottnen med hjälp av simfötterna så att vattenväxter och annat ätbart kommer upp till ytan. Ungarna får man absolut inte mata, då fel föda kan ge upphov till att deras vingar växer inkorrekt och få en onaturlig vridning så kallat ”änglavinge”, säger Nina Peivert.

Hur gick det då till när länsstyrelsen beviljade att skjuta svanen? Den 18 mars i år ansökte Fastighets- och gatukontoret i Malmö om ”skyddsjakt på knölsvan”. Såhär motiverade de sin förfrågan:
”Fastighets- och gatukontoret emottog under 2018 klagomål på en knölsvanshane som häckade i Malmö kanal längs Exercisgatan. Svanen uppträdde vid upprepade tillfällen aggressivt mot förbipasserande kanotister genom att bitas, slå med vingarna och flyga efter dem. Detta även om kanotisterna passerade svanarnas bon på så stort avstånd som möjligt.
Eftersom honan vid detta tillfälle redan låg på ägg så beslutades det att avvakta.
Paret har nu återvänt till samma häckningsplats och hanen uppträder återigen
lika aggressivt. För att undvika en potentiell olycka, i synnerhet i samband med
den lokala kanotklubbens ungdomsverksamhet, så ansöker härmed Fastighets-
och gatukontoret om tillstånd till att bedriva skyddsjakt på den aktuella
svanhanen.”

Beslutet om att ge tillstånd till skyddsjakt på knölsvanen kom från Länsstyrelsen den 3 april. Där står:
”Länsstyrelsen ger dig, med stöd av 29 § jaktförordningen, tillstånd att utan hinder av gällande fredningsbestämmelser fälla/låta fälla den knölsvanshane som uppges i
ansökan. Tillståndet gäller till och med den 1 juli 2019. Länsstyrelsen beslutar med stöd av 59 § jaktförordningen (1987:905) att beslutet ska gälla även om det överklagas.”

Fyra dagar senare sköts svanen. Vi vänder oss till Andreas Schmidt, ekolog på Gatukontoret i Malmö:

Nu hände ju det som ni ville undvika året innan, alltså att hanen sköts medan honan ruvade. Borde ni med facit i hand ha agerat tidigare, med pro-aktiva åtgärder som att flytta boet? 
– Självklart så ville vi inte skjuta hanen under häckningen och som du säger så var det också därför som vi valde att inte agera 2018. Vår förhoppning var också att svanen inte skulle vara lika aggressiv när paret återkom nästföljande vår. Dessvärre visade den sig vara lika aggressiv under 2019. Oturligt nog påbörjade paret dessutom en ovanligt tidig häckning vilket innebar att vi ställdes inför samma situation som under 2018. Med facit i hand så hade det kanske varit klokt att ansöka om tillstånd till skyddsjakt redan under vintern för att undvika att handläggningstiden begränsade oss om vi skulle behöva agera under våren, men det är ju alltid lätt att vara efterklok. Att flytta boet under vintern hade med största sannolikhet varit verkningslöst. Svanarna återvänder oftast för att häcka på samma plats och att man flyttar på boet innebär inte att svanparet söker upp boet och häckar där man har placerar det, svarar Andreas Schmidt, ekolog, vid Gatukontoret i Malmö.

Knölsvan är ju en fredad fågel och alla fåglar är dessutom fredade under häckningsperioden. Var det något extraordinärt som hänt som gjorde att hanen sköts?
– Egentligen så är ju alla fåglar och däggdjur fridlysta i Sverige och de allmänna jakttiderna är bara ett tillfälligt undantag från detta. Men i Sverige har vi ingen allmän jakttid för knölsvan. I det här fallet så rör det sig dock om skyddsjakt och tillstånd till skyddsjakt gäller utan hinder av gällande fredningsbestämmelser.
Det extraordinära i det här fallet var svanens beteende. Det häckar flera svanar i staden och även om det är fullt normalt för en knölsvan att uppträda aggressivt runt sitt bo så brukar de aldrig bete sig såhär. Svanhanen vaktade en mycket större yta än de andra i kanalen och kunde även ta till vingarna för att snabbt följa efter flyende kanotister och roddare.
Flera personer hamnade i vattnet. I samtliga fall så gick det bra, men det är inte helt lätt att ta sig upp i en kanot när en svan slår med vingarna och det är kallt i vattnet. Vi var särskilt oroliga eftersom det även finns barn som paddlar i kanalen och då vågade vi inte chansa, svarar Andreas Schmidt.

Många är oroliga för hur honan ska klara sig själv och sina ägg. Hur har ni förvissat er om att hon klarar sig?
– Vi förstår att många är oroliga men förhoppningsvis så ska det sluta lyckligt. Normalt sätt så är det nästan uteslutande honan som står för ruvningen. Även under normala förhållanden så lämnar honan i princip inte äggen alls och hon äter inget nämnvärt. Istället lever hon av sina fettreserver. Hanens roll är huvudsakligen att vakta boet, något som den aktuella hanen tyvärr gjorde alldeles för bra. Jämfört med en mer naturlig häckningsmiljö så är dock kanalen väldigt skyddad från rovdjur, så honan kommer förhoppningsvis att klara sig utmärkt även utan en vaktande hane. Många har velat mata honan medans hon ruvar, vilket tyvärr inte alls är bra. Som sagt så äter hon mycket lite under ruvningen och maten drar istället till sig andra fåglar och råttor vilket kan bli stressande för honan. Vi har därför satt upp en tillfällig skylt där vi ber folk att inte försöka mata honan. När äggen väl kläcks så har både honan och ungarna sin mat i kanalen och de vattenväxter och insekter som ungarna hittar där är en mycket bättre kost än spannmål och i synnerhet bröd. Efter söndagen så har vi fört diskussioner med vår kontaktperson på Skånes ornitologiska förening som har bistått med specialistkunskap och många råd.

Personer från kanotklubben har känt sig oskyldigt utpekade för svanhannens död, men de har enligt uppgifter till tidningen inte velat att svanen skulle skjutas utan att boet skulle tas bort innan svanparet dök upp i år. Vad tänker du kring det?
– Som jag har förstått det så ville de som jag har pratat med på kanotklubben helst att svanen skulle flyttas, men att situationen i alla fall tvunget behövde lösas på något sätt. Som sagt så skulle det förmodligen vara helt verkningslöst att flytta boet och vi bedömde att det skulle vara svårt att flytta svanarna. Fåglar är fantastiskt duktiga på att hitta tillbaka och att flytta svanar är heller inget som man får göra hur som helst utan även det kräver dispens.

Svanar är kända för att vara aggressiva, samtidigt finns det ju inte så många platser för svanar och andra vilda fåglar att vara på i en stad. Malmö är ju parkernas stad och i just parkerna och vid kanalerna måste djur och människor samsas om platsen. Var går gränsen tänker du angående hur mycket människor ska behöva anpassa sig efter djuren (gå andra vägar, paddla på andra ställen) under den tid på året ungarna föds?
– Det är en oerhört komplex fråga. Malmö är en stad med en kraftig befolkningsökning och väldigt lite plats för tillväxt. Resultatet blir att trycket på ytorna ökar. Den offentliga miljön ska räcka till rekreation, natur, trafik, evenemang och mycket annat. Då blir varje beslut en avvägning och det är omöjligt att ge ett generellt svar på var gränserna går. Varje vår strömmar det in klagomål på fiskmåsar och råk-kolonier som låter och det ställs krav på att fågelbestånden måste minska, men svaret är ett nej. Högljudda fåglar kan självklart vara störande men det är inte fråga om någon bestående skada på människors hälsa. I det här fallet så har det faktiskt funnits en risk för en allvarlig olycka, och även om den risken kan tyckas liten så kunde vi inte bortse från den.

Vad säger du om det stora engagemang frågan väckt? 
– Det är bra att människor bryr sig om den tätortsnära naturen. Svanar är karismatiska djur och skyddsjakt är alltid ett känsligt ämne. Jag har därför full förståelse för att många är upprörda och självklart måste man få uttrycka sig om man inte tycker om de beslut som fattas. Däremot så tycker jag att det är tråkigt när man väljer att uttrycka sig hatiskt och att komma med hot mot föreningar eller personer är aldrig ok. Vissa personer väljer dock att komma med konstruktiva synpunkter och det är alltid välkommet, svarar Andreas Schmidt.

Nina Peivert lyfter fram att när vi människor breder ut vårt industriella samhälle så konkurrerar vi samtidigt ut de vilda djurens naturliga livsmiljö.
– Vårt sätt att leva ger oerhörda konsekvenser för djuren, som tillexempel trafiken och nedskräpning. Jag tycker att det överhuvudtaget är på tiden att engagemanget och intresset för de vilda djuren ökar. De vilda djuren har ingen talan utan är bara något som existerar i vår natur. De är något som vi människor tror oss kunna dra nytta av och göra hur som helst med. Men de är mycket mer än så. Vi värdesätter inte de vilda djuren såsom vi värdesätter våra egna husdjur. Det handlar om att visa respekt och vara tolerant, säger Nina Peivert.

Text Katarina Hörlin
Foto Niclas Tilosius

Det här inlägget publicerades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.