Krisseminarium med fokus på djuren

Skogarna brann i fjol under den extrema torkan som rådde. Hur djurvälfärden påverkas vid naturkatastrofer belyste SCAW i ett krisseminarium nyligen. Foto: Thomas Svensson, Jordbruksverket.

Dela artikeln:


Slaktköer och risk för hungrande djur. Skogsbränder och säd som torkade på åkrarna. Värmen förra sommaren drabbade inte minst djuren. Nationellt centrum för djurvälfärd, SCAW, höll nyligen ett seminarium med fokus på naturkatastrofer ur djurvälfärdens perspektiv. 

TEXT SARA HOLMSTRÖM

– Sommaren 2018 var inte bara extrem utan exceptionell. Det var den varmaste som någonsin uppmätts i Svealand och Götaland. Skördar påverkades, grundvattennivåerna var väldigt låga och så hade vi skogsbränderna.

Det sa Jacob von Oelreich från SMHI på SCAW:s krisseminarium. Myndighets- och organisationsexperter samlades den 4 juni på SLU i Uppsala för att tala om krissituationer med fokus på naturkatastrofer och dess effekter på djurens välfärd.

– Vi har faktiskt ett val inför framtiden. Enligt scenariot fortsätter utsläppen att accelerera och temperaturerna blir högre. Eller så behövs kraftfull klimatpolitik för att förhindra att utsläppen kulminerar år 2040, mycket mer kraftfull än det vi sett och som är planerad, sa von Oelreich.

Maria Ekengard från Jordbruksverkets berättade om torkan 2018 och vad den inneburit för djurskyddet.
– Sverige beslutade om att låta det bli en ”force majeure”, man beviljade ett stort antal undantag och dispenser från nationella regler.
Maria lyfte undantag från beteskraven som exempel.
– Vi fick in rapporter från Länsstyrelsen som sa att det inte finns beten, eller stora områden som uppfyller hur ett bete ska se ut. Vad gör man då? Det fanns ingen lösning för djurägarna.

Dödsfall, behov av tillfälliga byggnader och djur som inte kan tas omhand – så påverkar naturhändelserna djurhållningen, berättade Thomas Svensson från beredskapsenheten på Jordbruksverket.
– Det medför stora behov av djursjukvård alternativt avlivning. Enligt min uppfattning är det inom lantbruket vi har de stora utmaningarna, sa han och underströk att naturhändelser kan medföra stora ekonomiska förluster och försämrad djurvälfärd.
– Man ska inte bli lämnad ensam som djurägare. Vi behöver lägga upp en kanal för att stötta djurägare, det har vi inte gjort, konstaterade han.

Lotta Berg på SCAW tog upp förutsättningar för evakuering av djur. En del gårdar kan gå bra, enligt Lotta, men i stor skala är det svårare.
– Det ska gå att fånga in djuren, det kan låta lätt men är inte alltid så lätt, och det ska gå att transportera djuren, det ska finnas fordon i den skalan som krävs.
Tillgång till vatten, foder, skötsel och veterinär spelar roll.
Hur evakuerar man 100 000 värphöns? frågade Lotta Berg och betonade att det är viktigt att tidigt ha en plan för evakuering.

Hon lyfte frågan om djurskyddslagen gäller vid krissituationer och generellt så gör den det, men vid nödsituationer slår nödrätten ut djurskyddslagen. Det gäller att välja det minst onda, betonade hon och gav exemplet att hellre transportera den högdräktiga kon utom brandens farozon än att kon brinner inne.
– Har man goda intentioner och det inte går helt uppåt väggarna, är det inget man kommer att straffas för sedan, sa hon.

Mona-Lisa Dahlbom från Livsmedelsverket informerade om att det inte är många slakterier som har nödslakt idag. 2018 nödslaktades 89 nötkreatur, 1 kalv och 2 hästar.
– Slakterierna hade svårt att ta emot mera djur. Det finns ingen annan som kan bestämma om de ska ta emot djuren, utan det är de själva som avgör.
Hon nämnde möjliga åtgärder som att se till att veterinärer finns tillgängliga när det behövs, att bemanna upp fler slakterier och förmedla råd kring möjligheter att söka dispenser för att stalla upp djur på slakterier längre tid eller transportera djur längre sträckor.

Christina Arosenius berättade om Svenska Blå Stjärnan som framför allt hjälper till med djur vid krissituationer.
– Vi är en av de frivilliga försvarsorganisationerna, med 6 000 medlemmar utspridda i landet, och kan kalla in personer vid händelse.
Blå Stjärnan kan få uppgifter som att assistera veterinär, djurskötsel, provtagning, vaccinering och sanering.
Organisationen deltog i arbetet vid utbrott av fågelinfluensan, vaccineringar mot blåtunga, samt evakuering och stab vid skogsbränderna.
– Vi har beredskapskonferenser varje år, och har mycket kriserfarenhet i och med att vi deltagit vid många av de här större utbrotten.


Torkan förra sommaren slog hårt. 

På Lunds Universitet arbetar Tomas Germundsson med ett projekt om lantbrukarnas erfarenheter av torkan 2018. Han gav exempel på lantbrukarnas upplevelser:
En ekologisk mjölkbonde reste upp till fyra mil för att köpa halm och fick köpa konventionell halm trots ekologisk produktion. En hästägare sa att många hästar fick fång, det var problem med mycket stånds i höet och mer jord i fodret. En massiv efterfrågan på grovfoder rådde.

Magdalena Bostedt från länsstyrelsen delade med sig av händelserna kring skogsbranden i Västmanland från 31 juli till 11 september 2014. 1 700 djur evakuerades.
– Den fjärde augusti var en dramatisk eftermiddag och kväll med toppbrand, snabb spridning, elden spred sig över sjön genom blåst, berättade Magdalena och visade på en karta hur det gick till. Elden spred sig som mest med 50 meter per minut. Den femte augusti tog Länsstyrelsen över den kommunala räddningstjänsten, med uppdrag till länsveterinärer.
– Vi evakuerade, hade kontakt med djurhållare och LRF, och det fanns ett upprättat kontaktcentrum i Västerfärnebo, för alla som ville bidra med bostad och djurinhysning.
En gård med 300 kor drabbades av branden och lantbrukarna ville inte evakuera utan korna.
– LRF var snabba, tog tag i det, kontaktade folk för att köra slaktbilar, det var eftermiddag/kväll så de användes inte. Det gick inte att hitta mjölkgård med robot, utan det blev mjölkgrop som innebar annan mjölkningsrutin så det var stressigt för djuren.
Magdalena visade bilder på hur en man sträckte upp händerna i luften när det äntligen kom regn, ett vattenbombande flygplan, avspärrningar och kraftig rökspridning.
– Man såg knappt vägen, det var sån rök. Många ringde och frågade: ”Måste vi evakuera?”

I en kris måste någon ta befälet. Lena Englund har genomfört ett projekt om EU:s veterinärberedskap för att hantera naturkatastrofer.
”Vem tar befälet?” var frågan i fokus. 95 procent av de svarande länderna angav en ledande myndighet, och det var inte en myndighet där veterinärkompetens finns.
– Dessa myndigheter har viktiga register, kartor och databaser, vet de andra myndigheterna det? Veterinärerna har mycket att komma med i det riskförebyggande arbetet och under återuppbyggnaden, poängterade Lena Englund.

Sist ut var LRF:s Anders Drottja som talade om beredskap hos djurhållare.
– Andra har nämnt att det inte går att slita lantbrukaren från sina djur. Det är den hypotesen vi jobbar efter i förberedelse för sådana här situationer.
Anders resonerar också om risken för foderbrist.
– Lantbruk är ju i princip helt självförsörjande på grovfoder och det finns inga extra kanaler, det var det vi jobbade mycket med i somras, sa han och fortsatte med att betona hur viktigt reservel är:
– I teorin går det att springa med hinkar med vatten och utgödsla manuellt, men i praktiken går det inte.

Seminariet avrundades med en paneldiskussion kring ämnen som självförsörjning och krigssituationer.

Text Sara Holmström
Foto Thomas Svensson, Jordbruksverket, och iStockphoto

 


Det här inlägget publicerades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.