När jag besökte Östermalma för att få se hur grythundar tränas på grävling trodde jag att Svenska Jägareförbundets representant företrädde jägaråsikter. Men jag fick senare veta att timmarna noterades på det så kallade allmänna uppdraget. Jägareförbundet har ju i uppdrag från staten att ge allmänhet och media objektiv information om jakt och viltvård. Ett uppdrag man får 35 miljoner om året för. Problemet är att det inte var objektiv information jag fick. Jag säger inte att den var felaktig, bara att den endast visade en sida av saken.
Att en organisation som driver egna intressefrågor har detta informationsuppdrag tycker jag är märkligt. Den som ger information får stor makt. Makt över definitioner, makt över begrepp och makt över problemformuleringar. Just detta upplever jag händer i en del jaktfrågor. Jägareförbundet verkar till exempel ha patent på vad som är definitionen på den bästa viltvården. Men ska det vårdas för att få så mycket jaktbart vilt som möjligt eller ska det vara viltvård för alla djurslag? Att ha makten över informationen bidrar också till att det aldrig blir förbättringar för till exempel grävlingarna som grythundar tränas på eller för lockfågeln som används som bete i fällor för duvhök.
När det allmänna uppdraget kom 1938 var det säkert en bra lösning eftersom det då inte fanns någon myndighet som kunde ta sig an uppgiften. Naturskyddsföreningen hade på den tiden också ett statligt uppdrag, att sköta delar av naturvården. Det har de inte längre. För tiderna förändras. Idag finns myndigheter som lika gärna kan stå för informationsspridningen. Nu ska jaktlagen utredas. Den ska bli mer modern. Det bestämde regeringen i somras. Återstår att se om frågan om det allmänna uppdraget kommer att lyftas.
