Det är ett lagstadgat krav att djurparker ska arbeta med bevarande. Men hos branschorganisationen Svenska Djurparksföreningen finns ännu inga siffror över hur mycket pengar som läggs på det. En sammanställning kommer i maj, lovar ordförande Tomas Frisk.
Svenska Djurparksföreningen, SDF, är de svenska djurparkernas branschorganisation. Ändå saknas det i skrivande stund ekonomiska siffror hos SDF över hur mycket pengar medlemmarna lägger på bevarandearbete, och på vilka bevarandeåtgärder pengarna läggs.
Tomas Frisk, till vardags zoologisk chef på Skansen, är ordförande för SDF. Han berättar att några av organisationens medlemsparker hört av sig till honom efter att Tidningen Djurskyddet kontaktat dem för att få ut information om hur mycket pengar som lagts på bevarandearbete. SDF har därför valt att själva göra en sammanställning, som beräknas vara klar i maj.
Varför finns inte de här siffrorna redan?
– Jag vet inte, det är en bra fråga. Man har väl inte haft något behov. Från djurparksföreningen har man inte jobbat så utåtriktat och fokuserat på det. Olika parker jobbar på olika sätt och då har man inte brytt sig om att göra någon gemensam sammanställning. Jag tycker att det behövs en sådan sammanställning.
Roger Pettersson, svensk generalsekreterare för djurskyddsorganisationen WSPA, World Society for the Protection of Animals, är starkt kritisk till att statistiken saknas hos Svenska Djurparksföreningen.
– Det vore ju fullt jämförbart med att exempelvis WSPA eller Djurskyddet Sverige inte skulle kunna redovisa vilka ändamål vi lägger pengarna på. Det signalerar, tycker jag, att fokuset på bevarandearbete måste bli större hos djurparkerna. Sådana siffror borde ju vara en del i deras marknadsföring.
Roger Pettersson tycker att Svenska Djurparksföreningen borde ta ett större ansvar för att bevarandearbetet hos landets djurparker utvecklas.
– Funkar inte det måste man fundera på om man ska lagstifta. Speciellt med tanke på att regeringen sänkte momsen på entrébiljetter med anledning att det skulle stödja bevarandearbetet.
Tomas Frisk håller inte med om jämförelsen med WSPA eller Djurskyddet Sverige.
– Vi är en branschorganisation, så det är djurparkerna som ska redovisa till respektive myndighet vad man gör för bevarandearbete för djurparkstillståndet. Det är inte djurparksföreningens uppdrag.
Tomas Frisk tycker inte heller att det behövs mer detaljstyrning i olika lagar, eller att Svenska Djurparksföreningen ska ställa mer krav på sina medlemmar.
– Idag har lagstiftningen kommit ganska långt kravmässigt, men jag skulle vilja se en enklare och tydligare lagstiftning. Om vi tittar på våra etiska regler och lagstiftningen så räcker det ganska långt. Vi behöver mer en dialog om hur man jobbar med bevarandefrågor, och vi behöver jobba på att bli tydligare på vårt bevarandearbete, och på nåt sätt också då hitta nycklarna som gör att media blir intresserade av att skriva om det.
Du menar alltså hur ni framställer bevarandearbete och inte själva verksamheten?
– Ja… hur vi kommunicerar det vi faktiskt gör. Sen tror jag att flera djurparker kan göra mer på bevarandesidan, men det kan vara en ganska seg process att vrida om, och det kan vara ganska stora investeringar som krävs för att vrida om sammansättningen av arter.
På frågan om det finns en konflikt mellan ekonomisk vinst och bevarandearbete, menar Tomas Frisk att det beror på hur bevarandearbetet definieras.
– Om man som djurpark ska skänka pengar till olika bevarandeprojekt, då är det klart att det kostar pengar att göra det. Men man kan också se det som att om man bedriver en effektiv verksamhet så kan man ha lättare att få pengar över till annan verksamhet.
Han håller med om att den senaste tidens uppmärksamhet kring djurparksbranschen har fungerat som en väckarklocka.
– Från början var det väldigt jobbigt. Men jag tror ändå att det här ger en typ av positiv energi, att vi måste bli bättre på att kommunicera det vi gör, och även prata mer om vad vi gör och hur vi kan utvecklas.
