Har du tänkt på vad som händer med din älskade katt eller hund om du plötsligt blir allvarligt sjuk eller skadar dig så illa att du blir inlagd på sjukhus? Inte direkt några muntra ämnen att gå och gruva på, men det kan vara en fråga om liv eller död för ditt husdjur.
Ibland händer det där oväntade som vi absolut inte vill ska hända. En trafikolycka eller plötslig sjukdom som gör att man måste tas in akut på sjukhus, och sedan kanske stanna där i dagar eller mer. Eller något annat som gör att du hastigt och ofrivilligt skiljs från ditt husdjur under en farligt lång tid. Bor du tillsammans med andra som också kan ta hand om djuret brukar det lösa sig. För dig som bor själv är det ofta betydligt knepigare, och risken är att ditt husdjur lämnas ensamt utan mat, vatten och tillsyn så länge att det inte överlever. Då gäller det att vara väl förberedd. Djurskyddet Sverige har tagit fram ett kort som kostnadsfritt kan beställas från hemsidan och sedan förslagsvis stoppas ner i plånboken eller portmonnän. Där finns uppgifter om ditt husdjur, dina egna namn- och kontaktuppgifter samt namn- och kontaktuppgifter till den person som ska ta hand om djuret i ditt ställe. Information som sjukvårdspersonal lätt kan hitta och gå vidare med, även om du till exempel skulle vara medvetslös. Länsstyrelsen i Stockholm har tagit fram ett liknande kort – dessutom har man författat en kortfattad broschyr med mycket matnyttig information om hur du skyddar ditt djur om du hamnar i en situation som gör att du inte kan ta hand om det. Du hittar den på länsstyrelsens hemsida
Det normala är att den som läggs in på sjukhus kan kommunicera med omgivningen. För den som inte hunnit planera för vad som ska hända med ens djur i en sådan situation är det viktigt att berätta för sjukvårdspersonalen att man har djur hemma. Du kan be dem hjälpa dig att hitta en lösning eller begära att få prata med en kurator som kan hjälpa dig vidare. Det är också viktigt att du funderar över om du, i den situation du är i, har möjlighet att fortsätta ta hand om djuret.
Text: Pontus Ljunghill
