TEMA: HÄSTAR PÅ LÖSDRIFT Människor har hanterat hästar i cirka 6 000 år. Under dessa årtusenden har hästens beteenden knappt förändrats alls. Den är fortfarande märkvärdigt lik sin anfader. På gott och ont.
De vilda hästar som finns idag är domesticerade och därefter återförda till naturen. Genom att studera dessa ”förvildade” hästar kan man alltså se de naturliga beteenden som är direkt överförbara på våra uppstallade tamhästar.
Hästar och människor har varit bra för varandra på många sätt allt sedan mänskligheten tämjde de första vildhästarna. Sedan dess har hästar hjälpt oss människor med transporter, jord- och skogsbruk, krigföring och mycket annat. Hästen är stark, uthållig och villig att samarbeta med människan som i gengäld gett och ger hästen mat, vatten och omsorg. Ett fint utbyte för båda parter. Men att hålla hästen i fångenskap påverkar dess möjligheter att bete sig naturligt på flera sätt, det är den samlade vetenskapen inom etologi och zoologi överens om. Om man som människa är medveten om hur hästens naturliga behov ser ut så blir det lättare att se till att hästen mår bra.
Hästens möjligheter att söka föda och få vila har förändrats dramatiskt sedan den började hanteras av människor. De flesta hästar hålls idag på en begränsad yta, hästens rörelsefrihet är inskränkt i en hage jämfört med att fritt kunna vandra genom öppna landskap.
En vild häst ägnar ungefär 16 timmar per dygn åt att söka föda i grupp, hur länge den äter beror på tillgången till bete. Den äter lite men ofta i det vilda och är utecklad för att leva av näringsfattig föda.
Hästen är ett bytesdjur, det betyder att flykt är dess bästa försvar. Därför är den byggd för att kunna röra sig snabbt, om den måste. Men i det vilda rör sig hästar också upp till 15 km i lugnt tempo, en till två gånger per dygn, för att ta sig till vattenhål, hitta skydd mot sol, snö, vind eller för att hitta nya betesmarker.
Fodret vi ger till våra tamhästar har alltså två olika syften; det ska ge hästen näring, men också fungera som sysselsättning. Den fysiska aktivitet vi ger hästen möjlighet att utföra bör också i någon mån efterlikna det sätt som vilda hästar rör sig i frihet.
Hästar lever i flock för att överleva. I den vilda flocken sover hästarna i skift, det är alltid någon som är vaken och håller vakt. Hästar vilar och sover i kortare perioder än människor, oftast flera gånger per dygn och allra bäst i grupp.
Hästar får socialt utbyte av sina flockmedlemmar bland annat genom att klia varandra, vifta bort flugor åt varandra, leka och stå och slappna av i varandras sällskap. I det vilda visar hästarna i flocken sällan aggressivitet mot varandra. Även om varje flock har en rangordning syns den knappt. Vilda hästflockar består ofta av hästar av olika ålder och kön. De yngre hästarna är oftast lägre i rang och stiger naturligt i rang vartefter de blir äldre och mer erfarna.
Hos hästar i fångenskap syns rangordningen och konkurrensen oftast tydligare, i synnerhet när konkurrenssituationer om exempelvis mat eller utrymme uppstår. Finns det något att strida om så får dominansen betydelse i en tamflock. Ranghöga individer i en flock som lever i fångenskap får ofta företräde till sådant som det bästa fodret och de bästa liggplatserna.
Alla djur som hålls i fångenskap kan utveckla så kallade beteendestörningar, eller stereotypier som de kallas på fackspråk. En beteendestörning är ett tecken på att djuret har svårt att förhålla sig till sin miljö. Den får inte möjlighet att bete sig så som den är naturligt programmerad att göra och det skapar en slags ångest. Beteendestörningar fungerar ofta ångestdämpande för ett djur, de är ett sätt för hästen att hantera sin frustration. De ska tas som en tydlig varningssignal att något i hästens miljö är fel. När en häst visar beteendestörningar är djurvälfärden eftersatt, det är människans ansvar att åtgärda hästens miljö så att den slipper må dåligt.
Det finns en vetenskapligt bevisad koppling mellan den tid som hästen spenderar i stallet och frekvensen av beteendestörningar. Ju mer tid hästen tvingas spendera i stallet desto större är alltså risken för uppkomst av stereotypa beteenden. Därmed inte sagt att alla hästar som vistas i stall mår dåligt.
Källor:
Jo Bird, Sköt om din häst på ett naturligt sätt.
P McGreevy, Do stabled horses cope? Journal of Biological Education 31, 1997 Karolina Westlund, Etologihänsyn i djurhållningen. Veterinärkongressen 2010 Lesley Skipper, Förstå hästens beteende
Deborah Goodwin, The Importance of Ethology in Understanding the Behaviour of the Horse Equine Veterinary Journal 29, 1999 Evolution, Domestication and Feralisation. The Welfare of Horses
Typiska beteendestörningar hos häst:
* Krubbitning – Hästen tar stöd med tänderna mot något, exempelvis kanten på sin box, och drar in luft. Det uppstår ofta ett ljud som låter som en rapning eller väsning.
* Luftsnappning – Detsamma som krubbitning men hästen tar inte stöd mot något.
* Vävning – hästen vaggar från sida till sida samtidigt som den pendlar med huvudet.
* Boxvandring – hästen vandrar runt i sin box och tycks inte kunna stå still, då hästen vandrar runt runt i boxen kallas det också för cirkelgång.
Text: Mia Sahl
Foto: iStockphoto
