Tusentals barn har gått Djurskyddet Sveriges REDE-utbildning. Nu har REDE blivit ett sätt att fira födelsedag också! Häng med till Skansen där Lovisa firade sin sexårsdag ihop med grisar, REDE-instruktören Elin och alla sina förskolekompisar.
Femton barn samlas på led vid Skansen. En blond kvinna med svart pikéskjorta hälsar alla hjärtligt välkomna och presenterar sig som Elin. Hon ska hålla REDE-lektionen uppe i Lill-Skansen. Alla börjar gå upp för en backe, Elin går först i ledet, därefter kommer barnen i en perfekt linje, tillsammans med tre förskolepedagoger, och Lovisas mamma Saila Zetterberg – idémakaren bakom dagens ovanliga kalas.
– Jag googlade efter en bok om marsvin och ramlade in på REDE:s hemsida av en slump. Konceptet var så bra att jag tipsade förskolan där två av mina barn, Oscar, 4 år, och Lovisa, 6 år, går. Men de hade redan satt sin budget för terminen. Då kom jag på idén om ett alternativt födelsedagskalas. Både Oscar och Lovisa fyller år under våren, jag tänkte att en utbildning om empati skulle ha större värde än ett vanligt kalas. Så jag hörde med förskolan ”Ifall jag står för alla ekonomiska kostnader, går det att genomföra då?” Och så blev det!
Barnen går upp för en kringelikrokbacke som aldrig tycks ta slut. Små fötter trampar ivrigt på, sorlet av barnröster smattrar i luften. Lovisa håller stadigt i en gosedjursräv. Väl framme vid lektionssalen berättar Elin att det bor några djur där inne och hon frågar barnen vad man ska tänka på när man kommer till en plats där djur bor.
Barnen svarar:
– Att man ska vara lugn!
– Inte sticka in fingrarna!
– Inte mata!
– Alldeles riktigt. Vet ni vad lektionen ska handla om?, frågar Elin medan barnen sätter sig.
Någon säger:
– Vi ska få veta mer om djur.
Elin instämmer och tillägger att lektionen framförallt kommer att handla om känslor. Vilka känslor känner barnen till? Många blir ivriga, vill gärna berätta om sina egna djur och om olika incidenter de har upplevt med djur. Andra är fokuserade på uppgiften och säger:
– Man kan vara glad.
– Ledsen och besviken!
– Eller om man vill vara ifred.
Elin visar några känslor med sitt eget kroppsspråk och låter barnen gissa vilken känsla hon försöker visa. Sen kontrar Elin med att fråga om djur också har känslor. Några nickar, andra sitter knäpptysta och inväntar vad Elin ska säga härnäst.
– Det är nämligen precis det som den här lektionen handlar om! Att djur också har känslor och hur vi lär oss att se hur ett djur känner, till exempel hur djur visar att de vill vara ifred.
Någon pekar på en uppstoppad ekorre och frågar om den har några känslor.
– Den har nog haft känslor, säger Elin, och rummet fylls av barnfnitter.
Barnen får se bilder på olika djur och får gissa vad de har för känslor. En hund som visar tänderna. En katt som har platta öron. Elin frågar hur man vet att en hund är glad, barnen utbrister:
– När den viftar på svansen!
– Precis! Är en katt som viftar på svansen också glad?, frågar Elin.
Barnen är oense. Vissa säger ja. Andra säger nej. Elin säger att en katt som viftar på svansen kan vara arg.
Under andra delen av lektionen delas barnen in i tre grupper med en förskolepedagog per grupp. Det är dags att sätta på sig ytterkläder och gå ut bland djuren och försöka se om de kan identifiera några känslor hos dem. Varje grupp får välja ett gruppnamn, de får ett formulär med frågeställningar som:
- Vad gör djuren?
- Vilka känslor ser de ut att ha?
- Hur såg ni vilka känslor de hade?
Varje grupp får också en djurkategori att studera. Barnen väljer att döpa sina grupper till: ”Stora Djurgänget” – ansvariga för Mini-grisarna. ”Djurgruppen” – ansvariga för kaninerna. ”Ormdjurskötarmammutgruppen”-ansvariga för papegojorna.
På avtalad tid är det samling i lektionssalen igen. Barnen har identifierat att kaninerna och mini-grisarna var hungriga för de åt gräs och hö. Samt att en papegoja var rädd för den flög iväg när en annan papegoja närmade sig. Lektionen knyts ihop. Nittio snabba minuter har flutit på. Barnen tar en gemensam fruktstund och åker sedan tillbaka till förskolan. Ett ovanligt födelsedagskalas är över. Men minnena av en dag full av djursamtal finns kvar.
– Djur är en bra spegel för att öva upp empati och REDE-utbildningen handlar egentligen inte bara om empati för djur utan öppnar upp för medmänsklig empati. Jag är övertygad om att djur spelar en stor roll för de flesta barn om de bara får möjlighet att vara nära djur. Jag märker på mina barn att de tycker det är mysigt att komma hem till någon, gosa, känna på pälsen. Djur tränar inte bara upp empatiförmågan hos barn, utan föder också en vilja att få ta hand om, säger Saila.
Kalasa med REDE är ett väldigt roligt initiativ, tycker REDE:s projektledare Helena Risinger. De första övningarna kom år 2007.
– Vi ville att barn skulle få lära sig om empati ur djurskyddssynpunkt. Kerstin Malm, filosofie doktor i etologi, fick i uppdrag att utveckla REDE-övningarna tillsammans med pedagogen Dag Einarsson. Materialet skulle vara fritt och tillgängligt för alla, säger Helena Risinger.
Djur har också känslor. Hur vi människor kan tolka dem är en av alla de saker som REDE lär ut. Foto: Jeanette Polsäter.
DETTA ÄR REDE
• REDE står för Respekt, Empati, Djur, Etik och är ett värdegrundsmaterial som Djurskyddet Sverige lär ut till förskolor och skolor. Mini-REDE är anpassat till barn i åldrarna 1 till 6 år och REDE till barn i åldrarna 6 till 12 år. Målet är att barn ska utveckla sin empatiska förmåga och visa respekt för djur, natur och medmänniskor.
• De första övningarna kom år 2007. I början var de främst riktade till lågstadieelever men med tiden har REDE utvecklats med fler övningar för yngre barn.
• REDE-materialet finns att ladda ner kostnadsfritt här på REDE:s hemsida. Det går också att beställa tryckta kompendier till självkostnadspris. För förskolor och skolor hålls REDE-lektioner på djurparken Skansen och snart på Kungsbyns Djurpark i Västerås.
Text och foto: Jeanette Polsäter.
