Talgoxen toppar listan över vanligaste vinterfågeln – så kan du hjälpa alla fåglar genom vintern

Vinterfåglarna är räknade. Talgoxarna toppar listan, men koltrastarna kommer starkt. Den plötsliga köldknäppen lockar flera fåglar till matställena. Experterna ger sina bästa tips på vilka fröer, frukter och nötter småfåglarna helst blir bjudna på.

Den 16:onde fågelräkningen som organisationen BirdLife genomför i projektet Vinterfåglar inpå knuten avslutades i måndags. Vanliga fågelintresserade människor landet runt rapporterar hur många och vilka fåglar som dyker upp vid deras fågelmatare. Av siffrorna på organisationens hemsida att döma så var det fler matningar i år än i fjol, fast färre fågelindivider. Den 2 februari hade antalet matningar räknats till 16 934, antal rapportörer 16 491 och antalet fågelindivider 74 4150. I fjol var det cirka tusen färre matningar och rapportörer men antalet individer 77 9875. 

Kan man härmed dra slutsatsen att vinterfåglarna blivit färre?
–  Nej, det kan man inte göra, svarar Niklas Aronssson, vid Birdlife Sverige, och förklarar:
– Det finns så många olika anledningar till att vissa arter är vid fågelbordet. Grovt räknat kan vi dela in dem i tre kategorier: Övervintrarna, chanstagarna och invasionsarterna. I gruppen övervintrarna hittar du talgoxe, blåmes, pilfink och domherre. Arter som är anpassade sedan lång tid att vara i vårt klimat året runt. De behöver verkligen inte maten vid fågelbordet men nyttjar den gärna, eftersom de är opportunister och föredrar enkel mat framför svårare. Dessa arter är stabila i rapporteringen över tid. Inget alls händer där egentligen. Samma genomsnittliga antal vid fågelbordet år ut och år in. 

Chanstagarna innehåller arter som rödhake och koltrast. 
– Det är arter där merparten av populationen flyttar men några chansar och stannar. Fördelen för de som överlever är att de kan ta de bästa reviren när våren kommer. En rad milda vintrar har gjort att överlevnaden i den här gruppen har varit hög och därför ser vi i år många koltrastar och rödhakar. Nästa år kommer det inte att vara lika många eftersom en hel del av de som chansat kommer att dö under vintern. 

Den sista gruppen invasionsarterna ser vi inte mycket av i år. I den gruppen finns arter som gråsiska, grönsiska, sidensvans och bergfink.
– Det som utmärker dessa är att de är specialister på viss föda: gråsiska (björkfrö), grönsiska (alfrö), sidensvans (rönnbär) och bergfink (bokollon). Om denna föda inte finns kan de flyga mycket långt för att hitta den. Det gör att dessa arter vissa år saknas helt, medan det andra år kryllar av dem.

I fjol fanns det massor med grönsiskor, i år inga. 
– Det beror inte på att de har minskat, utan på att de är någon annanstans och äter. Det är också anledningen till att det var fler individer i fjol. I år finns det ingen invasionsart som drar upp antalen. Men tittar man istället på antalet i gruppen övervintrare så är det stabilt, säger Niklas Aronsson.

Koltrastarna är fler än tidigare år, kanske på grund av den inledningsvis milda vintern, skriver ni. Kan den nu betydligt kallare väderleken innebära risker för koltrasten?
– När det gäller koltrastar och även rödhakar, de sistnämnda främst i södra Sverige, kan de få problem nu när det blir kallt. De har inte tillräckligt med reserver att flytta till mildare trakter, men de söker sig till platser där de hittar mat. En viktig anledning till att det räknades så många koltrastar den gångna helgen var nog att många lämnat skogen och sökt sig till bebodda trakter när det blev kallt. För rödhaken kan det bli extra tufft eftersom rödhaken hävdar vinterrevir och kör bort artfränder. De rödhakar som försökt övervintra i skogsområden kan få det svårt eftersom de flesta bra områden med fågelmatningar redan är upptagna av andra rödhakar, svarar Anders Wirdheim, BirdLife.

Vilka är era  bästa råd för hur mata vinterfåglarna?
– Mata gör man bäst med en kombination av solrosfrön (skalade eller oskalade), jordnötter (avsedda för fåglar), talgbollar (utan nät), äppelhalvor. Placera matningen i närheten av ett buskage där de kan sitta i skydd! tipsar Niklas Aronsson.

– Undvik anordningar där fåglarna kan sitta i maten, exempelvis äldre tiders fågelhus och fågelbord. Om fåglarna sitter i maten finns en risk att de också bajsar i maten – och då kan sjukdomar spridas. Om man bor inne i tätorter bör man också sträva efter att mata med rena och fettrika fröer (solros, hampa, jordnötter) och undvika så kallade vildfågelblandningar. De sistnämnda innehåller mycket havre och vete, och dessa fröslag ratas av de flesta stadsfåglar. De hamnar på marken och kan locka till sig möss och råttor. Bor man däremot i anslutning till landsbygd kan man använda dessa blandningar eftersom man då ofta har gulsparvar och fasaner, fåglar som gärna äter havre och vete, råder Anders Wirdheim.

Grönsiskan är beroende av granfrö sommartid och alfrö vintertid. “Uppenbarligen märkte grönsiskorna redan i början av hösten att det var ont om alfrö i Sverige. Därför valde det stora flertalet att flytta ut ur landet under hösten”, säger Anders Wirdheim. Foto: Kent-Ove Hvass.

Text Katarina Hörlin
Foto Kent-Ove Hvass, BirdLife Sverige

Om Vinterfåglar Inpå Knuten 

I slutet av januari räknar alla som vill och har satt upp en fågelmatare de fåglar som dyker upp vid den. Via app eller räkningskort skickas rapporten in till BirdLife som sammanställer uppgifterna till sökbar statistik. Omkring 20 000 rapporter brukar komma in. Talgoxar, blåmes och pilfinkar ligger ständigt i topp. Läs hela årets lista här: Vinterfåglar

Svanarna är sällan fastfrusna på isen

Vit svan i snö på vatten som är grönsvart och isigt
Foto: Marcus Ganahl, Unsplash

Nu när kölden lagt sig ökar larmen från människor som sett svanar som tycks ha frusit fast i isarna. Men i flera fall sitter de inte fast.

”Oftast när man ser svanar eller andra sjöfåglar ligga ute på isen så är det för att de vilar sig och återhämtar krafter. De sitter sällan fast och kan faktiskt ligga kvar i flera timmar, oftast hela dagen” berättar Nina Peivert, viltrehabiliterare, som ger råd om vilda djur och hur man kan hjälpa dem på sin Facebooksida Ninas Vilthjälp.

Oftast kan svanarna ha fastnat med fjäderdräkten i isen och inte med fötterna. Antingen går fjädrarna av eller så smälter isen runt om på grund av svanens varma yttertemperatur i fötterna De kommer oftast alltid loss till slut. Men håll utkik under dagen, och kontakta viltrehabiliterare för rådgivning, tipsar Nina Peivert.

Om du är osäker på om svanen eller någon annan sjöfågel verkligen sitter fast i isen kommer här några frågor du kan ställa dig:
* Hur länge har du sett fågeln på samma plats?
* Tittar den upp med hela huvudet och väser? Väsandet betyder inte alltid aggressivitet, som många tror, utan är ett av deras olika läten för att kommunicera. Låt den vara i fred.
* Ser du fotspår runt omkring fågeln? Har den förflyttat sig från en plats till en annan?
* Om fågeln är intrasslad i något, kämpar men inte kommer någonvart eller har synliga skador: ring alltid viltrehabiliterare!

Källa: Ninas Vilthjälp Viltrehabilitering Wildlife Rescue

Kontakta en viltrehabiliterare nära dig:
Viltakuten
KFV Riks.
Nordens Viltrehabilitering