En renhjord befann sig uppe på banvallen mellan Arvidsjaur och Jokkmokk, när Inlandsbanans tåg kom i lördags. Följderna blev förödande, fler än sextio renar dog och många skadades. Olyckor med överkörda renar är dessvärre inte ovanligt.
Otto Nilsson, vd på Inlandsbanan, beklagar lördagens olycka.
– Vi är väldigt ledsna över det som hänt och beklagar både det sextiotal renar som blivit dödade och den förlust samebyarna drabbats av. Vi känner starkt för dem som drabbats.
Inlandsbanan är 105 mil lång. Den går från Mora i söder till Gällivare i norr och halva sträckan löper längs renarnas betesmarker.
– Det är en utmaning att två helt olika verksamheter, järnvägstrafiken och rennäringen, ska kunna samexistera. Under många år har det pågått sätt att hitta åtgärder för att begränsa risker för olyckor, säger Otto Nilsson.
Ett sätt, som används på järnväg i norra Sverige, är så kallade renvarningar. Samebyn ringer ett journummer och informerar om att deras renar nu befinner sig i ett visst område där tågtrafik finns, de upplyser om hur många renar det rör sig om och vart de rör sig.
– När renarna befinner sig i området där inlandsbanan sträcker sig når renvarningarna våra lokförare i form av en körorder. ”De här kilometrarna får ni vara extra uppmärksamma och sänka farten.” På vissa sträckor går rälsen i kurvor och då är det extra viktigt att lokföraren är beredd på att bakom kröken kan det passera renar. Tågen på inlandsbanan kör normalt i 80 kilometer i timmen och det finns inte en chans att stanna i tid om man har den hastigheten – så renvarningarna är ett viktigt kommunikationsätt mellan samebyn och oss.
En renvarning ligger ute i 72 timmar. Sedan måste den förnyas om den ska fortsätta vara aktuell.
– Detta eftersom renägarna flyttar sina renar.
Ordföranden i Udtja sameby, Rune Stokke sa direkt efter olyckan i lördags till SR:s Sameradio att det hade gått ut en renvarning.
– Men enligt de uppgifter jag har just nu, måndag förmiddag, är att det inte fanns någon aktuell renvarning ute för detta område där olyckan inträffade just då. Med detta sagt så är vi naturligtvis väldigt ledsna över det som skett, säger Otto Nilsson.
Efter lördagens olycka och tidigare olyckor, är systemet med renvarningar tillräckligt?
– Oftast fungerar det och vi samarbetar med rennäringen för att hela tiden förbättra systemet. Men ibland sker olyckor ändå tyvärr och vi beklagar det som hände i lördags djupt. Men det finns andra metoder, en som Trafikverket använder och som vi diskuterar med dem är viltstängsel. Fast det finns stora problem med dem också. Det kan uppstå sprickor och grindar kan öppnas så att djuren tar sig in på fel sida ändå. Inlandsbanan skulle behöva 80-90 mil viltstängsel genom renbetesområdena och så långa stängslade områden ställer till andra problem, säger Otto Nilsson.
När vi når Rune Stokke, ordförande för Udtja Sameby, har han varit ute och sökt efter överlevande renar vid olycksplatsen i Kåbdalis. Han har varit där varje dag sedan olyckan skedde.
– Det är traumatiskt. Det var hemskt att komma upp dit på banvallen i lördags och se alla vajor och kalvar som låg utspridda på och vid sidan om rälsen. En del var i flera delar. Överkörda. Man känner ju igen dem. Jag är där varje dag och letar efter skadade djur som överlevt och plågas.
Senast i dag var han tillsammans med sin hund uppe vid Kåbdalis och sökte.
– Jag såg två renar med basthorn, det är blodfylld hud som finns under hornens utväxttid, det ena hängde ner över ögat och halsen. Jag misslyckades med att få tag på dem. Det känns hemskt att veta att skadade djur irrar runt och plågas. Man får försöka titta på dem och bedöma om det är läge att avliva. Men det är svårt, renar är flockdjur och när de är skadade drar de sig undan flocken och håller sig undan. Min hund spårade upp en kalv som stod på tre ben, det ena frambenet var av. Det är fruktansvärt att se.
Han berättar att ett bolag, som arbetar för Inlandsbanan, under måndagen tagit bort flera av renkropparna.
– Men lukten av blod och maginnehållet som ligger mellan skenorna slår emot en. Rent mentalt är det fruktansvärt jobbigt i dag. Skadade djur med benbrott kan ju fortfarande äta och dricka och leva i veckor medan de plågas. Vi från samebyn är uppe och letar och bolaget som arbetar för Inlandsbanan är också där. De söker och tar bort renkropparna. För alla djur de hittar skär de av öronen, som skickas till en kontrollant som ser vilka ägarna är. De får senare ersättning. Förutom det stora lidandet för djuren så blir det en enorm förlust för ägarna. Senaste siffrorna som jag hörde var att det är närmare 70 renar som dött, säger Rune Stokke.
Lördagens olycka är den som drabbat störst antal renar under hela hans tid i rennäringen.
– Jag tänker på rälstågföraren och förstår att det måste vara fruktansvärt att ha kört in i en hjord av renar, så det här är hemskt för alla. Vi har ständiga träffar med Inlandsbanan för att hindra att detta ska hända, säger han.
Metoden med renvarning – att samebyn meddelar att en flock renar är på väg mot spåret så att tågföraren kan sänka hastigheten – fungerade inte under lördagens olycka. Enligt Inlandsbanan fanns ingen aktuell renvarning för just det området vid tiden för olyckan. Enligt en tidig intervju med Rune Stokke hade en varning gått ut, och vi frågar honom nu vilka lösningar han ser för att detta aldrig ska kunna hända igen.
– Jag har sagt det förr och jag säger det igen, det är hastigheten som dödar. Under vissa sträckor där renar passerar borde det alltid hållas lägre hastigheter för all trafik. Inlandsbanan är ju en turistverksamhet så där borde det gå att enkelt införa lägre hastighet på tågen de sträckor som passerar vissa ställen där renarna betar, säger Rune Stokke.
Otto Nilsson förklarar att då stora delar av Inlandsbanan går genom renbetesområden är det inte realistiskt att ha permanent hastighetsbegränsning.
– Det är av den orsaken som vi tillämpar renvarning på begränsade sträckor. Renvarning utfärdas då vi erhållit information från samebyarna om var det befinner sig ren i anslutning till järnvägen och risk för påkörning föreligger.
Text Katarina Hörlin
Foto Viktor Ritsvall, Unsplash
Trafikolyckor med ren inte ovanligt
Påkörda renar är dessvärre inte unikt. I slutet av juni 2010 skedde en liknande olycka på samma plats. Under de senaste fem åren har flera tågolyckor skett i Norge där renar blivit påkörda. I juni i år grasserade en svensk debatt om vem som är ansvarig för att ta bort de renkadaver från överkörda renar som ligger längs motorvägarna i Norrbotten.
Just nu planerar Trafikverket att bygga två faunapassager (breda gräs- och trädbeklädda broar som leder djur över vägar) och sätta upp viltstängsel längs väg E45 mellan Svappavaara och Vittangi för att minska risken för påkörningar av renar och vilda djur. Faunapassager hade kunnat byggas över järnvägar men det är ett mycket kostnadskrävande alternativ.
Påkörningar av renar jämfört med vilt på hela Inlandsbanan
År Renar Älgar Rådjur Björn Örn Uggla
2019 109 18 22 1 1
2020 25 16 6 1
2021 134 44 17 1
Källa: Inlandsbanan
Så många renar förolyckas varje år i trafiken och på järnvägar
Svenska järnvägar
2019 förolyckades cirka 1 200 renar
2020 förolyckades cirka 1 000 renar
2021 förolyckades cirka 1 100 renar
Svenska vägar
2019 förolyckades cirka 1 800 renar
2020 förolyckades cirka 1 800 renar
2021 förolyckades cirka 1 900 renar
Källa: Trafikverket, som avrundat antalet till närmaste hundratal.
Fotnot: I nästa nummer av Tidningen Djurskyddets papperstidning, ute i oktober, blir det en längre artikel med fokus på renarnas djurskydd.
