I helgen startade den svenska licensjakten på björn. 622 björnar tillåts skjutas. Den höga tilldelningen har mött kritik. I Finland pågår också björnjakt. Där får 156 björnar skjutas. Samtidigt har de finska förvaltningsrätterna förhindrat jakt på 111 björnar tills vidare för att utreda om det överhuvudtaget är tillåtet att de jagas.
När detta skrivs, tre dagar efter jaktstart, har redan fler än 100 björnar skjutits i svenska skogar. Organisationerna Jaktkritikerna och Svenska Rovdjursföreningen överklagade de svenska tilldelningsbesluten, men fick avslag i samtliga län. I Jämtland, länet där flest – 220 – björnar får skjutas fram till den 15 oktober förde Jaktkritikerna bland annat fram att ”Licensjakten på björn har inget annat syfte än att möta efterfrågan på björnjakt och att reducera antalet björnar, vilket saknar stöd i EU:s Art och habitatdirektiv”.
Artikel 12 i EU:s Art- och habitatsdirektiv slår fast att rovdjur, som björn och varg, ska ha strikt skydd. Undantag får endast medges om villkoren i artikel 16.1 e i direktivet är uppfyllda. Villkor som bland andra gäller att skydda vilda djur, undvika allvarlig skada på boskap och andra typer av egendom eller av hänsyn till allmän hälsa och säkerhet.
Svenska Rovdjursföreningen lyfte fram att ”Det finns inget stöd i direktivet för de ändamål som länsstyrelsen har gjort gällande i beslutet. En jakt på 220 individer kan inte betecknas som ’insamling av vissa exemplar i begränsad mängd’. Av praxis från EU-domstolen framgår att undantag ska beslutas med restriktivitet”.
Jaktkritikerna anförde också att ”Kraven på en ’begränsad mängd’, ’strängt kontrollerade förhållanden’, och ’selektivt’ i kombination med formuleringen ’vissa exemplar’ talar endast för att jakt måste vara inriktad mot vissa individer, som vid skyddsjakt”.
Men förvaltningsrätten i Luleå gav länsstyrelsen rätt. Den skriver i sitt beslut att: ”Det finns varken i 23 c § jaktförordningen eller i art- och habitatdirektivet uttryckligen angivet något särskilt syfte som ska vara uppfyllt för att ett beslut om licensjakt ska kunna meddelas. Av EU-domstolens uttalanden i ovan angivet mål C-674/17 framgår dock att det krävs ett tydligt angivet syfte med jakten och att prövning ska göras om det finns stöd för att jakt är lämpligt för att uppnå detta syfte, samt om det kan uppnås genom en annan lämplig lösning”.
Förvaltningsrätten anser att det framgår att länsstyrelsens övergripande syfte med licensjakten är att minska rennäringens skadenivåer och att ”licensjakten förväntas även vara positiv för fäbodbrukets skadebild samt bidra till gynnsamma psykosociala förutsättningar för befolkningen i Jämtland där målsättningen är att bibehålla stor trygghet och acceptans kring rovdjur. Förvaltningsrätten anser att de syften som länsstyrelsen har angett är acceptabla i sig och tillräckligt underbyggda med fakta”.
Anna Lundvall är sakkunnig hos Djurskyddet Sverige.
– Jag tycker att det svenska beslutet om det stora antal björnar som ska skjutas i årets licensjakt rimmar illa med vad Artdatabanken säger om högt jakttryck.
I Artdatabankens rödlista från 2020 slås det fast att björnpopulationen är nära hotad. ”Över de sista tre generationerna har björnstammen växt, även om den skjutits ner något sedan toppen 2008. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet (D1). Enligt Artdatabanken är björn mycket känslig för ett högt jakttryck.”
Jakttrycket borde kunna minskas just genom att andra lämpliga lösningar hittas, betonar hon. Precis det som EU-domstolen för fram i sin vägledande dom.
– Djurskyddet Sverige anser inte att tillräckligt görs för att hitta andra lösningar. Det gäller i och för sig främst varg, där vi anser att det borde läggas mer resurser på att sätta upp och underhålla viltstängsel, konflikthantering och medling, förklarar Anna Lundvall.
I Finland är också årets björnjakt igång. Antalet björnar som tillåts skjutas där är betydligt färre än i Sverige.
111 licenser i östra Finland, totalt har 197 licenser getts i landet, överklagades av olika organisationer med hänvisning till en tidigare dom i den Högsta förvaltningsdomstolen. Domens innebörd är att licensjakt på en strikt skyddad art i stamvårdande syfte och för att öka acceptansen för arten inte räcker som argument för jakt, vilket tidningen Svenskt Jakt skrev om i somras i artikeln ”Den finska björnjakten kan stoppas efter överklaganden”. Men hur har det gått? Vi frågar den finske licensförvaltningschefen Marko Paasimaa.
– Förvaltningsrätterna har förhindrat jakt på 111 björnar med sitt interimistiska beslut. Det slutgiltiga beslutet om beslutens laglighet kommer senare. Tiden är okänd. Nu jagas 86 björnar utanför renskötselområdet (197-111=86). Dessutom kan 70 björnar jagas i renskötselområdet, svarar Marko Paasimaa, jaktchef för Kajana och licensförvaltningschef med ansvar för dispenser för stora rovdjur, i ett mejl till Tidningen Djurskyddet.
Domen som de interimistiska besluten bygger på är resultatet av den finska naturskyddsföreningen Tapiolas överklagande av två jaktbeslut, vilka fattades av Finlands viltcentral om att totalt sju vargar vintern 2015/2016 skulle skjutas. Högsta förvaltningsdomstolen gav Tapiola rätt och när fallet nådde EU-domstolen för prövning slog den fast att dispens från artikel 12 i EU:s Art- och habitatsdirektiv endast får medges om samtliga villkor enligt artikel 16.1 e i direktivet är uppfyllda. Nu ska de finska förvaltningsrätterna utreda om det är så i de 111 fallen. Varje jaktbeslut som gäller en eller flera björnar inom varje område måste prövas, styrkas och syftet klart framgå. Det ska också prövas i varje enskilt fall om inte någon annan lämplig lösning går att finna.
När Jaktkritikerna och Svenska Rovdjursföreningen lyfte samma dom i sina överklaganden av Länsstyrelsen i Jämtlands tilldelning på 220 björnar så motiverade Förvaltningsrätten i Luleå avslaget med:
”Gällande frågan om det finns någon annan lämplig lösning har länsstyrelsen angett att det inte finns någon annan lämplig lösning som på länsnivå kan reglera björnpopulationen i den omfattning som är nödvändig. Förvaltningsrätten anser att länsstyrelsen i tillräcklig mån har fastställt att det inte finns någon annan lämplig lösning än licensjakt för att uppnå eftersträvat syfte.”
– Vi är också förvånade över att det kan tolkas på så olika sätt, säger Margareta Sturemyr, Jaktkritikerna, och berättar att det i princip står exakt samma motivering i alla avslag som de fått som det står i det från förvaltningsrätten i Luleå. Jaktkritikerna överklagade alla läns, utom Gävleborgs på grund av en teknisk miss, tilldelningsbeslut. I samtliga fick de avslag. De har överklagat/begärt prövningstillstånd till kammarrätten i Sundsvall och det har även Svenska Rovdjursföreningen gjort. Deras yrkande att jakten ska inhiberas i väntan på beslut avslogs också.
– Så nu ligger överklagandena i kammarrätten, men det hjälper ju inte de björnar som skjuts just nu. Det är ett juridiskt system som inte går att komma igenom. Jag önskar verkligen att det hade fungerat som i Finland att jakten sköts upp så att myndigheterna verkligen hade hunnit sätta sig in i överklagandet och kunnat se om det på både kort och lång sikt kunde finnas andra lämpliga lösningar än jakt, säger Margareta Sturemyr.
Text Katarina Hörlin
Foto Zdenek Machacek, Unsplash
Så många björnar ska skjutas i respektive län
Licensjakt på björn pågår från den 21 augusti till den 15 oktober. Den så kallade tilldelningen, antal björnar som får skjutas, i respektive län är i år 220 i Jämtland, 120 i Gävleborg, 91 i Västerbotten, 85 i Västernorrland, 55 i Norrbotten, 48 i Dalarna och 3 i Värmland.
I skrivande stund, 23 augusti, har jakten avslutats i Värmland, efter att en björnhona skjutits. Totalt har fler än 100 björnar skjutits vid denna tid.
Så motiverar länsstyrelsen i Jämtland att 220 björnar får skjutas i länet under årets licensjakt
”När beslutet om licensjakt fattades hade, som anges i beslutet, 15 björnar fällts vid skyddsjakt. Fram till och med 27 juni 2022 har totalt 30 björnar fällts i skyddsjakt i länet. Några ytterligare björnar förväntas inte fällas under sommaren.
Det fortsatt höga antalet skyddsjakter stärker Länsstyrelsens uppfattning att skadorna för rennäringen alltjämt är höga och att de kan förebyggas med en sänkt björnstam i länet. I det ifrågavarande beslutet finns hänvisning till forskning rörande björnpredation på renkalv i skogssamebyar i Norrbotten. Detta talar ytterligare för att björnar orsakar allvarliga skador för rennäringen i länet.
Den nationella miniminivån för björn är 140 föryngringar och miniminivån inom Jämtlands län är 37 föryngringar. Länets förvaltningsmål är beslutat till 65 föryngringar och förvaltningsintervallet ligger mellan 50–80 föryngringar.
Den senast spillningsinventeringen som genomfördes 2020 visade att Jämtlands län hyser en björnstam om 1 044 (963–1 132) individer. Inventeringsresultatet visade också att det finns ett överskott av honor i populationen samt att populationen har ökat sedan spillningsinventeringarna 2006 och 2015. Tillväxttakten för björnpopulationen i länet är hög, uppskattningsvis kring 13–14 procent årligen. Resultat visar att populationen i länet ligger väsentligt över såväl den beslutade miniminivån som förvaltningsmål och övre intervall. Resultatet av den senaste nationella populationsberäkningen visade att det 2017 fanns cirka 2 900 björnar i Sverige, vilket även presenterats i det överklagade beslutet.
Licensjakt får endast medges om det inte försvårar upprätthållandet av gynnsam bevarandestatus för arten i dess naturliga utbredningsområde. Med beaktande av ovanstående uppgifter och med stöd i de prognoser som den nyligen presenterade beskattningsmodellen ger är det säkerställt att ett uttag om 220 björnar inte äventyrar artens bevarandestatus, varken lokalt eller nationellt. Antalet är nödvändigt för att på sikt uppfylla syftena med licensjakten.”
Källa: Dom 967-22, Förvaltningsrätten i Luleå
Fler argument för överklagandet av tilldelningsbeslutet
”Skadenivån har inte ökat proportionerligt med tillväxten i björnstammen och
björnskador kan vara högre i områden med låg täthet än områden med hög
täthet. Det tyder på att det saknas ett tydligt samband mellan antal och täthet å
ena sidan och omfattningen av björnskador å andra sidan. Acceptansen för
björn är redan hög och acceptansen verkar inte ha minskat med en ökande
björnstam.
Att skjuta stora trofédjur skapar obalans och en onormal dödlighet orsakad av
människor. Jakt och jägare har redan skapat denna obalans och nu ska åter en
mänsklig negativ påverkan tillåtas, som att utlysa jakt på honor. Grovt skattat
har dödandet av björnar de fyra senaste åren legat på ca 15–20 procent av den
uppskattade björnstammen. I jämförelse med björnstammens tillväxttakt på
13–14 procent är det höga siffror. I beslutet framgår inte heller något om förekomsten
av tjuvjakt.” skriver Jaktkritikerna.
Källa: Dom 967-22, Förvaltningsrätten i Luleå
