Tre trubbnosar fick avelsförbud av djurskyddsskäl förra året. Veterinärer bedömde att de var multisjuka. Risken att avkommorna ska ärva lidandet är hög, skrev länsstyrelsen. En av hundarna ställdes ut efter avelsförbudet och fick strålande kritik av SKK-auktoriserade exteriördomare.
En decemberdag 2020 kom en hundägare till en veterinär för att få några av sina engelska bulldoggar vaccinerade. Vid besöket framkom att det fanns fler hundar i hemmet och att ägaren planerade att låta några gå i avel.
Veterinären noterade bland annat att hundarna hade kraftiga biljud från övre luftvägar. Efter besöket skickade veterinären in en anmälan till länsstyrelsen:
”Som veterinär anser jag att N.N:s hela uppfödningsbas, alltså alla hundar som finns i hens verksamhet ska bedömas av en BOAS-specialiserad veterinär. Dels för att bedöma behovet av veterinärvård och för att bedöma om dessa individer enligt svensk djurskyddslag får vara i avel då enbart avel av friska individer får förekomma i Sverige.”
Eftersom anmälan baserades på misstanke efter veterinärmedicinsk bedömning beslutade länsstyrelsen att göra en egen besiktning. Kontrollen utfördes hemma hos ägaren i februari 2021 av distriktsveterinär.
Hos den hanhund som var planerad att gå i avel noterade distriktsveterinären bland annat att övervikt, ”tydliga och kontinuerliga missljud och snarkningar vid vila, mycket kraftig stertor (snarkljud) från luftstrupen vid vila, att lungauskultation: går ej att bedöma pga biljud från övre luftvägar Hjärtauskultation: går ej att bedöma pga biljud från övre luftvägar”. ”Nos: påtagligt stenotiska näsborrar, kort nos.”
De två tikar som ägaren uppgett att hen avsåg para hanhunden med hade båda ”kort nos med påtagligt förträngda och knipta (stenotiska) näsborrar. Kraftiga hudveck vid nosen”. Vid vila hördes lindriga snarkljud och vid undersökning av den övre luftstrupe hördes kraftiga snarkljud hos den ena. Den andra tiken bukandades vid vila och det hördes lindriga snarkljud.
Vid undersökning av den övre luftstrupen hördes kraftiga snarkljud. Som följd av biljuden kunde inte lungor och hjärta bedömas på någon av dem. Båda var över normalhull. Alla tre ”befanns multisjuka med flera lidanden starkt kopplade till hundarnas extrema anatomiska utseende”, skrev veterinären och fortsatte:
”Därför anser jag att det inte är förenligt med djurskyddslagen att bedriva avel mednågon av dessa individer.” För de övriga hundarna av trubbnostyp ”kunde luftvägsobstruktion diagnostiseras redan i vila”. Majoriteten hade snarkljud så tydliga att de fyllde hela köket, omöjliga att undgå. Samtliga trubbnosar bedömdes av distriktsveterinären ha hörbar eller synlig luftvägsobstruktion.
Alla, utom en, hade varierande grad av stenotiska (knipta eller trånga) näsborrar. Fler än hälften hade hörbara snarkljud utan stetoskop och alla utom två hade biljud från övre luftvägarna som kunde höras med stetoskop. Samtliga bedömdes i varierande grad lida av BOAS, vilket medför varierande grad av ”motionsintolerans, förträngningar i övre luftvägarna och nedsatt värmeregleringsförmåga.” För bedömning av lämpliga individuella åtgärder krävs vidare undersökning hos specialiserad veterinär, skrev veterinären i intyget och förklarade att: ”Normal andning för hundar liksom för människa är tyst. Hör man snarkningar är det orsakat av förträngning någonstans i luftvägarna. Däremot finns det kirurgiska ingrepp som kan förbättra vissa typer av förträngningar (tex i näsborrar/svalg) medan andra förträngningar sorgligt nog inte går att operera.”
Länsstyrelsen beslutade i februari att de tre hundarna inte fick användas i avel. Beslutet gällde omedelbart. Ägaren överklagade och anförde bland annat att det var stressande för hundarna med besöket. ”Hundarna har inga andningsproblem i vanliga fall. De blev uppstressade när sex personer kom hem utan att meddelat detta innan för att göra en kontroll.”
Hen betonade att hundarna ställts ut i såväl Sverige, som flera andra länder, med stor framgång. ”De motioneras varje dag och är på gym varje vecka.” Ägaren lyfte också fram att kontrollen inte skedde på ett säkert sätt enligt de restriktioner som rådde under coronapandemin, samt att ”det är SKK som utfärdar avelsförbud EJ länsstyrelsen”. Hanen och de båda tikarna som nu fått avelsförbud var alla meriterade.
Länsstyrelsen skrev att biljud och snarkning som hundarna X, Y och Z uppvisade: ”är ett tecken på att det finns en luftvägsförträngning (luftvägsobstruktion) i luftvägarna. Hundarna har påtagligt förträngda och knipta (stenotiska) näsborrar vilket i sig utgör en sekundär förträngning av luftvägarna. Som en följd behöver hundarna arbeta extra med andningsmusklerna hela livet. Åkomman anses vara handikappande och begränsande för deras förmåga att utföra naturliga beteenden för en hund”.
Vidare skrev länsstyrelsen att den engelska bulldoggen är en hundtyp som kallas för trubbnosig (brakycefal). Skallen och nos är kortare än hos andra raser. Svenska Kennelklubben, SKK, beskriver den engelska bulldoggen som en gammal ras som ”avlats fram till en fredlig sällskapshund med ett oförskräckt uppträdande och tillgivet lynne”. Samtidigt är det känt att inom rasen förekommer hälsoproblem med andning,rörelser, hud och ögon.” Det är något som SKK och uppfödare aktivt arbetar för att komma till rätta med på olika sätt.”
Bristen i ärendet utgörs av grundläggande djurskyddskrav där det ska beaktas att djurskyddslagen är en förebyggande lagstiftning. Att inte tillåta avel på bekräftat multisjuka hundar vars åkommor är kopplade till extremavel, och därmed skydda avkommor från framtida lidande, får anses utgöra ett så väsentligt allmänt intresse att föreläggandet gäller omedelbart, skrev länsstyrelsen, som konstaterade att ”av ditt yttrande framgår att du är medveten om rasproblematiken och att du beskriver att du tar hand om hundarna”.
Länsstyrelsen slog också fast att ”Åkommor som innebär ett lidande för den enskilda hunden ska skyddas av lagstiftningen och inte anses godtagbara med hänvisning till att problemen är rastypiska. Gränsen för vad som är rastypiskt och inte innebär lidande, mot vad som är extremt och medför lidande får inte blandas samman.”
Förvaltningsrätten gav länsstyrelsen rätt. Den har inte funnit skäl att ifrågasätta den bedömning som framgår av veterinärernas utlåtanden. ”Det finns en risk att de åkommor som har noterats hos hundarna kan överföras till deras eventuella avkommor. Detta skulle i sin tur kunna innebära ett lidande för avkommorna. Det som ägaren har anfört om hundarnas framgångar i olika tävlingar samt tillhörande kontroller påverkar inte heller denna bedömning. Länsstyrelsens beslut att utifrån djurskyddssynpunkt förelägga ägaren att inte använda hanhunden och tikarna 1 och 2 i avel har därför varit korrekt” som Svensk Veterinärtidning refererade i nr 2, 2022.
Vid en uppföljning i juni konstaterades att parningen inte hade fullföljts.
Förutom avelsförbudet pågick även ärendet angående att ägaren skulle låta alla sina trubbnosars andning undersökas. I april 2021 meddelade länsstyrelsen ett föreläggande som bland annat gällde att hundägaren senast två månader efter att hen tagit del av beslutet skulle låta samtliga sina trubbnoshundar BOAS-undersökas av veterinär som är specialiserad på detta.
I slutet av maj meddelade ägaren att hundarna har varit på exteriörbedömning i SKK:s regi. Utställningskritik på hundarna bifogades. I juli påminde länsstyrelsen att ägaren ska inkomma med BOAS-journaler för samtliga sina trubbnosar. I augusti svarade ägaren bland annat att utställningsdomare bedömer hundarnas andning och att hen ska på utställningar inom kort.
Ägaren framhöll att det rör sig om vältränade, meriterade utställningshundar, som i princip ”varje månad undersöks av veterinär och utställningsdomare. Ingen har fått negativa nedslag på andningen!”
Länsstyrelsen svarade att den inte kan ”likställa kompetensen hos en utställningsdomare med en specialiserad veterinär inom området” och att ägaren inte hade inkommit med ”något underlag, exempelvis utlåtanden från en annan veterinär, som visar på motsatsen eller den bedömning som veterinären gjorde vid Länsstyrelsens kontroll i februari 2021”.
Flera vändor med beslut, meddelanden och yttranden har utväxlats i ärendena. En återkommande invändning från ägaren har varit att ett ”antal veterinärer har uppfattningen att våra hundar ej ska finnas och att vi bedriver extremavel vilket ju inte är sant. Vi följer vår avelsstrategi till fullo, vårt sätt att visa våra individer är ju hundutställningar, där dom bedöms och får ex. certifikat som visar att dom följer rasstandarden.”
I början av september, mer än ett och ett halvt år efter det första veterinärintyget, kom en dom från förvaltningsrätten. Den bedömde att ”veterinärintyget ger stöd för att N.N:s hundar av trubbnostyp behöver utredas ytterligare för att kunna konstatera om de behöver opereras eller om de behöver andra insatser för att inte utsättas för lidande med anledning av sina hälsobesvär (jfr 4 kap. 1 § djurskyddslagen). Ett funktionstest för att kontrollera andning och temperaturreglering framstår mot denna bakgrund som oundgängligt. N.N har inte vidtagit sådana åtgärder. N.N ska därför föreläggas att utreda hundarna på det sätt som Länsstyrelsen funnit. Föreläggandet är proportionerligt och tillräckligt tydligt.” Ägaren har åtta veckor på sig.
Hur gick det då på utställningarna förra sommaren? Jo, hundarna ställdes ut flera gånger för olika svenska domare med fin kritik. Hanen med avelsförbud tilldelades exempelvis Excellent, med Cert och därmed SEUCH, svensk utställningschampion. I kritiken står: ”Snarkar men i utmärkt kondition.”
Excellent innebär att hunden mycket väl motsvarar rasens standard, presenteras i utmärkt kondition, visar ett harmoniskt välbalanserat temperament, håller utmärkt klass och har en utmärkt helhet. En av tikarna, vars veterinärintyg beskriver påtagligt stenotiska näsborrar och kraftig stertor, har av domaren fått kritiken: ”Öppna näsborrar. Knarrar lite men mår utmärkt.”
Dessa, och flera andra, fina utställningskritiker och framskjutna placeringar har ägaren sänt in till länsstyrelsen och högre instans för att visa att hundarna inte är sjuka.
Att hundarna som förekommer i detta ärende ställts ut med topp-placeringar på olika utställningar var Bodil Carlsson först med att visa i nätkrönikebloggen Colllievänner.
Text Katarina Hörlin
Foto Sebastien Lavalaye, Unsplash
Trubbnosighet kan medföra BOAS, brachycephalic obstructive airway syndrome
Brachy betyder kort. Cefal betyder huvud. En brakycefal hund har ett kort brett huvud och platt nos. Ett syndrom innebär att det finns skador i olika organ av en gemensam orsak.
Obstruktion betyder förträngning. A:et står för airway, luftväg. BOAS är ett luftvägssyndrom som drabbar brakycefala hundar. Den bakomliggande orsaken är deras korta huvud och platta nosar.
Trånga (stenotiska) näsborrar är en synlig förträngning. Den öppna runda formen ändras. En veterinär skriver i ett intyg: ”Testa att trycka ihop dina näsborrar med fingrarna så de blir som streck, stäng munnen och prova att andas.” Så har en hund med knipta näsborrar det. Varje andetag.
Motståndet förträngningen ger gör att hunden måste arbeta mer för att dra in luft. När ansträngningen att andas in ökar skapas ett negativt tryck som suger in mjukdelarna mot mitten av luftvägarna. Luftflödet leder till att mjukdelarna irriteras och svullnar. Även brosken i svalget kan kollapsa inåt och orsaka än mer förträngning. Lungödem och hjärtsvikt kan utvecklas.
I nosen finns hos en normal hund en stor veckad slemhinna, där värmeregleringen sker. En kort nos har inte tillräckligt med plats, värmen kan inte regleras lika bra och en brakycefal hund löper större risk att överhettas och få värmeslag.
BOAS förvärras över tid. Hundar med allvarlig BOAS är så upptagna av att få tillräckligt med syre att de inte rör sig mycket. Andnöd kan uppstå vid träning. Snarkningar och grymtningar är två symtom. Övervikt gör att mjukdelsvävnaden i svalget ökar, vilket förvärrar BOAS. Cambridge BOAS researchgroup vid Cambridge University har tagit fram ett sätt att gradera BOAS, efter en tregradig skala. SKK ska införa den här, läs mer här ”Det är ett svek mot hundarna” och SKK svarar på kritiken
Svenska veterinärer bedömer i dag BOAS genom klinisk undersökning av nos, svalg och andningsmönster. Funktionstester, endoskopi och skiktröntgen kan också användas. Ett antal veterinärer kan på kirurgisk väg, bland annat genom att öppna upp de knipta näsborrarna och korta den mjuka gommen, ge hunden friare luftvägar.
Text Katarina Hörlin
Källa Veterinärintyget i ärendet ovan samt veterinärkliniker.
