Det får inte födas fler hundar vars exteriör och anatomi gör att de inte kan leva ett fullgott hundliv. Sådan avel är olaglig. Myndigheterna måste göra fler kontroller. Exteriördomare måste sluta premiera sjuka djur. Det säger Emma Brunberg, sakkunnig hos Djurskyddet Sverige.

”Om målen ska uppnås och rasen ska ha förutsättningar att fortsatt accepteras av samhället måste hälsan nu komma i första rummet vid varje avelsbeslut.” Så står det i den rasspecifika avelsstrategin för engelska bulldoggar.

– Strategin är väldigt ärlig vad gäller att ta upp de problem som finns och att en snabb förändring är nödvändig för att aveln ens ska anses vara laglig. Och då blir jag ännu mer irriterad på att domare väljer att premiera de sjuka hundarna, säger Emma Brunberg.

Hon har granskat de veterinärutlåtanden som gjorts av de veterinärer vars journaler ligger till grund för avelsförbudet på de tre trubbnosarna i artikeln Avelsförbud – och strålande utställningsresultat. Därefter har hon gått igenom ägarens övriga trubbnosars veterinärjournaler, som ligger till grund för föreläggandet att samtliga ska utföra andnings- och funktionstest, eller undersökas av specialiserad veterinär för att få rätt behandling.

Förra sommaren ställdes alltså flera av hundarna ut på olika svenska utställningar. När veterinärjournalerna, som skrevs i början av året, jämfördes med exteriördomarnas kritik var det två helt skilda bedömningar. En hane som en veterinär beskrev ha kort nos, påtagligt förträngda och knipta näsborrar, kraftigt hudveck med tecken på infektion, underbett, snedställda tänder, kontinuerliga missljud från luftvägarna och snarkningar och där biljuden gjorde att lungor och hjärta inte gick att bedöma, fick i augusti av en domare kritiken ”Bra näsborrar o rynka. Snarkar, men i utmärkt kondition.” och blev tilldelad Excellent, med Cert och därmed SEUCH, Svensk utställningschampion.

– Det är inte rättvist mot alla seriösa uppfödare och det arbete som bedrivs inom delar av Svenska Kennelklubben, SKK, som vill sätta hälsan i första rummet, att sjuka hundar premieras på utställningar av just SKK-auktoriserade domare. Och framför allt är det ett fruktansvärt svek mot hundarna. Vi ser ju i det här fallet – och vet att det är så för flera raser – att de bedömningar och placeringar som hunden får vid utställningar spelar en stor roll för uppfödaren när den ska välja vilka hundar som ska gå i avel. En domarkritik spelar stor roll, säger Emma Brunberg.

Vad anser du om skillnaden mellan domarkritiken och veterinärintygen?
– Det är fullständigt oacceptabelt att hundar som är sjuka på grund av en överdriven exteriör premieras på utställning. Speciellt när även organisationens egna regelverk menar att överdriven exteriör som kan bidra till andningsproblem inte ska premieras. I slutänden är det självklart uppfödarnas ansvar att se till att aveln är laglig, det vill säga att hundarna som används i avel är friska. Detta oavsett om aveln sker utanför eller innanför SKK:s paraply. Men både uppfödare, valpköpare och samhället i stort sätter tyvärr stor tilltro till utställningsresultat. Många rasklubbar rekommenderar att hundarna ställs ut innan avel och många uppfödare ser utställningarna som ett kvitto på att de är på rätt väg med sin avel. Hundar som vinner på utställning har en tendens att bli tongivande i avel. Därför tycker jag att det här är oacceptabelt. Självklart framför allt för hundarnas skull, men faktiskt också gentemot både uppfödare och valpköpare.

I det här fallet var det veterinären som utförde vaccineringarna som anmälde misstanke om brott mot djurskyddslagen till länsstyrelsen. Efter en egen utredning utfärdade den ett omedelbart avelsförbud.
– Det är avgörande både att veterinärerna tar sin anmälningsplikt på allvar när de misstänker att någon tänker avla på sjuka hundar och att exteriördomarna tar sitt uppdrag på allvar och slutar premiera sjuka djur! Det är ju helt grundläggande.


Emma Brunberg med sina hundar.

För dig som arbetar med djurskydd och är särskilt kunnig på hundar, vad har du tänkt under arbetet med detta?
– Nu är det dags för myndigheterna att se till att de utmärkta avelsföreskrifter som finns följs. Det får inte födas fler hundar vars exteriör och anatomi gör att de inte kan leva ett fullgott hundliv. Sådan avel är olaglig och vi behöver sätta stopp för det nu, helt oavsett om hundarna är registrerade i SKK eller föds upp utanför organisationen. Det här är inget nytt problem, så nu får det faktiskt räcka.

Vad anser du bör göras?
– I dag har inte kontrollmyndigheten resurser till att utföra kontroller på uppfödare av sällskapsdjur, det behöver rättas till. Veterinärklinikerna, Jordbruksverket och länsstyrelserna behöver stötta veterinärerna att uppfylla anmälningsplikten när de misstänker att en djurägare bedriver ett avelsarbete som inte är lagligt. SKK gör många bra saker, men i den här frågan går det alldeles för långsamt. De är heller ingen myndighet som får fatta beslut om vad som är lagligt eller inte. Det finns kunniga människor inom SKK-organisationen, både anställda, förtroendevalda och uppfödare. Men gällande aveln av vissa raser har det sedan länge gått fel och det behöver omedelbart rättas till. Min utgångspunkt är alltid hundarnas välfärd, deras bästa är det enda viktiga. Alla hundar har rätt till att andas helt obehindrat, föda sina valpar naturligt och leva ett liv som inte begränsas av en sjuk kropp.

Det finns trubbnosar i Sverige som inte är registrerade hos SKK och aldrig ställs ut. De kan också ha problem och användas i avel. Är inte det minst lika allvarligt?
– Det stämmer och är självklart lika oacceptabelt. Lagstiftningens avelsparagrafer gör varken skillnad ras eller om hunden är registrerad i SKK eller inte. Varje enskild uppfödare har ett ansvar att följa lagen och alla valpköpare behöver vara noggranna och ställa krav. Men det får inte förekomma att hundar med andningsproblem premieras på utställningar, det kommer leda till ytterligare negativ utveckling för de här raserna.

Djurskyddet Sverige anser att en defektlista ska införas för hundar. Varför?
– Vi funderar på   detta är så svårt att komma till rätta med; Vi har en mycket bra avelslagstiftning i Sverige, som inte följs. Myndigheterna som har ansvar för djurskydd behöver agera. Det behövs fler kontroller av uppfödare av sällskapsdjur. Men vi tror ändå att riktlinjerna behöver vara ännu tydligare så att de blir lättare att tolka för veterinärer, djurskyddskontrollanter och hundägarna själva. En defektlista är en lista med exempel på fysiska defekter och sjukdomar som man inte får avla på. I Sverige finns det redan för hästar och lantbruksdjur, men saknas för sällskapsdjur. Utöver en lista behöver vi också se till att djurskyddskontrollerna stärks så att uppfödare av sällskapsdjur kontrolleras oftare, och för att det ska fungera så behöver uppfödarna till alla hundar vara kända. För även avel som sker utanför avelsorganisationerna måste kunna kontrolleras.

Text Katarina Hörlin
Foto Istock & Privat

SKK svarar på kritiken

Hundar som veterinärer bedömde vara multisjuka fick toppbedömningar av exteriördomare. Svenska Kennelklubben, SKK, har valt att inte ställa upp på en intervju, men svarar skriftligt genom Janina Pfalzer, pressansvarig.

Ser SKK något problem i att hundar som av veterinärer bedöms vara multisjuka, får avelsförbud och föreläggande att BOAS-undersökas av specialiserad veterinär, av era auktoriserade domare döms fram som Excellent, får bra placering i konkurrensbedömningen och CERT? Hur kan en sådan diskrepans mellan veterinärbedömningen och domarbedömningen uppstå?
– Det är svårt att uttala sig om det enskilda fallet, men det man bör vara medveten om är att en domare bara kan bedöma hunden så som den ser ut för dagen. Domare är inte veterinärer och BOAS är ett komplicerat tillstånd där problemen även sitter så att de inte är synliga utan en veterinärundersökning. Med detta sagt är det självfallet olyckligt om det uppstår diskrepanser mellan bedömningarna. Men att tävla med en hund och att avla på en hund är två olika saker och det ligger ett ansvar på uppfödare att alltid ta med alla aspekter av en hunds lämplighet i avelsbeslutet.

Det primära syftet med utställningar är enligt SKK:s egna regler inte tävling utan att ”exteriört värdera resultatet av avelsarbetet samt rasens avelsmaterial mot rasstandarden”. Många uppfödare ser det som ett kvitto på att de är på rätt väg i avelsarbetet. Ska en hund som av veterinär anses ha en sjuklig exteriör (påtagligt stenotiska näsborrar och kraftigt brakycefal) och av domaren bedöms ha snarkande andningsljud under utställningen verkligen kunna bedömas vara av utmärkt kvalitet? Är det rättvist mot uppfödarna och valpköpare?
– Uppfödare har ett antal parametrar att förhålla sig till, till exempel det egna avelsmålet, den av hundrasklubben fastställda rasspecifika avelsstrategin, föräldradjurens hälsa och mentalitet och här är det exteriöra en del, mer eller mindre viktig beroende på uppfödarens preferenser. Att tillmäta utställningar någon slags allenarådande avgörande roll ger därför en helt felaktig bild.

Ser ni någon anledning att förändra era domarutbildningar eller domaranvisningar för brakycefala raser? Bör dessa domare få fortsätta döma brakycefala raser?
– Vår domarkommitté jobbar kontinuerligt med att förbättra utbildningen för våra exteriördomare utifrån ny kunskap. Domarkommittén har nyligen tagit fram särskilda domaranvisningar för brakycefala raser som mer tydligt beskriver hur dessa raser skall bedömas. Ytterligare kompetenshöjande åtgärder är under planering. Våra domare är mycket hundkunniga personer med ett stort intresse för hundar och det finns ingen anledning att tro att de inte skulle vara beredda att ta till sig all ny kunskap som gör dem ännu bättre.

Anvisningar finns redan om hur brakycefala raser ska bedömas, till exempel ska stenotiska näsborrar och missljud från andningsvägarna inte premieras. Anser inte SKK att det är problematiskt att de anvisningar som redan finns inte följs?
– Det finns exempel på hundar som tilldelats bedömningen disqualified vid utställning relaterat till sundhet.

Är den aktuella uppfödarens agerande och framför allt hens avelsprioriteringar förenliga med SKK:s grundstadga, med fortsatt medlemskap i SKK och med fortsatta förtroendepositioner inom organisationen?
– Vi vill inte kommentera enskilda fall, men rent generellt sett är dialog att föredra som metod. Vår policy är att agera när det finns ett relevant myndighetsbeslut och då har vi möjlighet att ta det till en lämplig instans inom organisationen.

Det finns ju redan ett myndighetsbeslut gällande avelsförbud?
– Om en myndighet ålägger en hund ett avelsförbud gäller det även i våra system, men att äga en hund som är osund och inte får avlas på är inget brott.

Hur anser SKK att vi ska komma till rätta med de stora andningsproblem som finns hos de trubbnosiga raserna, om djurägare som planerar att låta sina hundar gå i avel med hänvisning till de utmärkta omdömen deras hundar fått av domare på utställningar och hundarna samtidigt får avelsförbud av länsstyrelsen?
– SKK delar uppfattningen att det är mycket viktigt att komma till rätta med andningsproblemen som finns hos vissa kortskalliga raser. Kunskapen om problemet har funnits, men inte tillräcklig kunskap om hur vi ska nå en lösning. Nu hoppas vi kunna komma ytterligare en bit framåt i vårt ständigt pågående arbete, i och med att vår centralstyrelse i juni beslutade om införandet av Respiratory Function Grading Scheme (RFG-S). Det är ett forskningsbaserat test av andningsfunktionen hos tre brakycefala raser (mops, fransk bulldogg och engelsk bulldogg) som är utvecklat vid universitetet i Cambridge, i samarbete med brittiska The Kennel Club. Vi håller för närvarande på att rekrytera veterinärer runt om i Sverige som ska bli utbildade på testet och hoppas komma igång med de första testerna runt årsskiftet. Det finns många exempel på ökad sundhet till följd av hälsoprogram och hälsotester, ett exempel är förbättring av HD-status. Därför känns det extra bra att nu kunna erbjuda våra uppfödare av mops, fransk bulldogg och engelsk bulldogg det här testet, som de efterfrågat.

Förtroendet som många hundägare och uppfödare har för SKK är ofta mycket högt. Hundägaren i just detta fall skriver till länsstyrelsen att: ”Utställningarna är ju vårt ’kvitto’ på att vi följer rasstandard m.m. inför avel”. Hur ska man kunna lita på att alla de andra trubbnosiga hundar, som på utställningar dömts fram som champions/excellent inte av veterinärer har bedömts ha så svåra andningsproblematt de bör utredas hos veterinär specialiserad på BOAS?
– I och med att vi inför och ser till att veterinärer får utbildning på RFG-S ser vi till att det kommer att finnas veterinärer i Sverige som är specialiserade på att upptäcka och gradera BOAS. Det innebär att ägare av dessa tre brakycefala raser kan kontrollera andningsstatusen på sina hundar, som ett komplement till den bedömning de eventuellt fått av en domare på utställning. Uppfödarna får ytterligare ett verktyg i arbetet för att välja ut de mest lämpliga hundarna för avel och valpköparen kan se föräldradjurens resultat inför köpbeslutet.

Avel på hundar med den här problematiken är redan i dag olaglig. Vad vill SKK göra åt det fram tills RFG-S tagits i bruk och blivit obligatorisk?
– Vi fortsätter att erbjuda de testmöjligheter som vi använt fram till nu och även kommer att fortsätta att erbjuda, som ett alternativ för hundraser för vilka RFG-S ännu inte är validerat.

Text Jörgen Olsson