Sjuka hankatter kan föra sjukdomar vidare när okastrerade katter släpps ut

Honkattägaren hävdade att parningen var planerad och hanen frisk. Men anmälaren visade att det fanns två tänkbara fäder, den ene med ärftlig sjukdom. Länsstyrelsen gick på honkattägarens linje, med hänvisning till den vägledning de fått av Jordbruksverket.

Många hoppades att föreskriften om hållande av hundar och katter som trädde i kraft den 15 juni 2020 skulle minska antalet övergivna katter. Men djurskyddsföreningar och kattnätverk larmar om att de aldrig förr fått hjälpa så många övergivna kattungar och ungkatter som det senaste halvåret. I Skåne har djurskyddsföreningarna tvingats välja vilka katter som i första hand ska kunna få hjälp.

– I första hand tar vi emot dräktiga honkatter som är på väg att föda, kattmammor med ungar, kattungar utan mammor och ungkatter. De vuxna hanarna har fått vänta. Det är hemskt men vi måste prioritera, säger Boel Olsson, Djurskyddet Landskrona.

I föreskriftens kapitel 6, 2 § står: ”Djurhållaren ska vidta nödvändiga försiktighetsåtgärder för att förebygga oplanerad, oönskad eller överdriven reproduktion av de djur som han eller hon ansvarar för.” De allmänna råden ger exempel på hur det kan gå till: ”Katter som rör sig fritt utomhus bör vara kastrerade, steriliserade eller på annat sätt förhindrade från att kunna föröka sig okontrollerat.”

– Om föreskriften följdes skulle det ha betytt väldigt mycket för att reducera antalet hemlösa katter, men när då Jordbruksverket skriver en vägledning som tar udden av intentionen med föreskriften är det mycket nedslående, säger Anna Lundvall, sakkunnig hos Djurskyddet Sverige.

Vägledningen säger att katter har rätt att röra sig fritt ute och så länge kattägaren accepterar att honan blir dräktig behöver det inte förhindras. Men hur kan en honkattsägare som uppger att den önskar få kattungar, och släpper ut sin fertila katt, veta att hankatten honan parar sig med inte bär på några sjukdomar? Eller att den inte har defekter eller andra egenskaper som kan nedärvas och orsaka lidande hos avkomman? Vilket inte heller är tillåtet, enligt Jordbruksverkets föreskrifter.

En anmälan om just detta, där anmälaren till och med kunde visa att en svårt sjuk hankatt kunde vara fader, gjordes i somras. Länsstyrelsen avslutade ärendet med motiveringen att det finns ”inget i anmälan eller utredningen som tyder på brister hos de anmälda. Den hankatt som betäckt deras honkatt har inte påvisats vara olämplig för avel”.
– Det var ett solklart brott, säger anmälaren.

Bakgrunden är att en kattägare släppte ut och lät sin fertila honkatt vara med två hemlösa hanar. Den ene hankatten var sjuk och hade rört sig på orten i flera år.
– Det forsade var från hans ögon. Han haltade svårt, var supermager och hade stora sår.

Katten led av entropion visade det sig senare efter att anmälaren tagit hand om honom och gett honom veterinärvård. En sjukdom där ögonlocket rullas inåt och ögonfransar och päls skaver mot ögat.
– Kissen har levt med denna fasansfulla smärta i minst fem år! Hans avkomma kan föra genen vidare utan att vara sjuk själv och utan att eventuell ägare vet om det.
Denna katt var, enligt anmälaren, på fastigheten där den fertila honan fanns under ett års tid.
– Där fanns ytterligare en hankatt med många sår. De slogs om honan.

Föräldradjur får inte riskera att föra vidare ärftliga sjukdomar till avkomman. Oavsett om ungarna ärver sjukdomen eller inte är det inte tillåtet att riskera att avkomman föds med ärftliga defekter. Entropion är ärftligt och en mycket plågsam sjukdom.
– Genen kan bäras vidare i generationer. Jag kan inte se annat än att kattägarna brutit mot föreskriften när de låtit sin fertila hona umgås med en sjuk hane.

Ägarna säger till länsstyrelsen att endast den ena hanen träffat honan, och den var enligt vad de kunde bedöma frisk. Katten med ögonsjukdomen bedömdes av honkattägarna vara gammal, stel och infertil. Så även om den någon enstaka gång råkat komma in i fastigheten var det omöjligt att den skulle vara fader, var honkattsägarnas argument. Ärendet avskrevs, trots att det i en tjänsteanteckning står ”När man låter betäcka en honkatt har man som honkattägare skyldighet att förvissa sig om att hankatten är frisk.”
– Hur kan honkattens ägare veta vilken av hankatterna som parade sig med honan? Hur kan de veta att den sjuke var infertil?, frågar anmälaren.
– Den sjuke katten var lika fertil som den friska. Båda kastrerades strax efter fångst. Det troligaste är att båda hankatterna parat sig med honan, säger anmälaren, som nu tagit hand om båda hankatterna.

Vad kan krävas av en honkattägare för att förvissa sig om att den hankatt som honan parar sig med är frisk? Vi frågar aktuell djurskyddshandläggare och efter att diskuterat med sina kollegor svarar de skriftligt:
”Baserat på den vägledning vi fått så är vår tolkning än att det är okej att släppa ut en honkatt för att låta henne bli dräktig, utan att då kunna säkerställa vilken hane som parar sig med henne och dess hälsostatus. Vi är medvetna om att det inte är den tolkning som många hade hoppats på efter att den nya lagstiftningen kom men det är det vi har att förhålla oss till i dag. Det är möjligt att det kommer komma förtydliganden och domar längre fram där man kommer fram till något annat och då får vi också anpassa oss till detta”, skriver djurskyddsinspektörerna på aktuell länsstyrelse och fortsätter:

”Det är inte direkt vanligt att vi får in anmälningar om avel på sjuka katter, främst handlar det då om avel med katter av rasen scottish fold och andra raser med genetiska defekter. Som katthållare får du inte överträda totalt två kullar per år utan att ha tillstånd. Detta oavsett om kullarna är önskade eller oönskade.”

Hur stora möjligheter har en djurskyddsinspektör att kontrollera att en kattägare följer föreskriften? Svaren skiftar.
– Jag fick inte begära in bevis från en kattägare som sa att han hade kastrerat sin katt. Jag skulle vilja se kvittot för kastreringen eller ett utdrag ur veterinärjournalen. Men den tiden fick vi inte lägga på kattärenden, säger Anna Lundvall, som tidigare arbetat som djurskyddsinspektör.

Samtidigt finns hos Länsstyrelsen i Skåne minst två förelägganden mot olika ägare som låtit sina katter föröka sig okontrollerat. Den ena ägaren motiverade det med att katterna ”brukar avvecklas naturligt eller försvinna”. I båda fallen skulle ägarna komma in med dokument på att de följt beslutet att förhindra katterna att föröka sig okontrollerat.

Det finns ingen exakt samlad statistik som är möjlig för utomstående att ta del av över hur många beslut länsstyrelserna fattat kring katter som förökat sig okontrollerat under 2022. I Jordbruksverkets rapport över länsstyrelsens djurskyddskontroller för 2021 står att avelsärendena för katt skjutit i höjden.

”Under 2021 konstaterades brister i 67 procent av kontrollerna, en ökning med 17 procent sedan 2019. De flesta djurhållare som har brist vad gäller kravet på tillstånd har inte för avsikt att bedriva kattverksamhet utan har i många fall förlorat kontrollen över sin katthållning både i bostäder och stall. Fallen upptäcks ofta slumpmässigt när djurskyddsinspektörer gör kontroller på gården för andra djurslag”, står det i rapporten.

Siffrorna som gäller för 2022 publiceras i vår.

Den kritiserade passagen i vägledningen

”Det finns fastslaget i domstol att det är tillåtet att släppa ut katter utan att ha full uppsikt över dem. Det innebär att om ägaren till en katthona vill att katthonan ska bli dräktig, eller accepterar att honkatten blir dräktig när hon släpps ut så behöver dräktigheten inte förhindras (skrivningen i föreskriften syftar ju till att förhindra oönskad reproduktion). Däremot måste ju ägaren vara medveten om risken att katthonan blir dräktig och ha en plan för att ta hand om ev. kattungar.”
Källa: Vägledningen från Jordbruksverket till länsstyrelserna.

Så svarar Jordbruksverket på kritiken

Läs en längre intervju med Jordbruksverket om hur de tagit fram vägledningen och vad de anser om kritiken här:
Vi gör en översyn och återkommer

Text Katarina Hörlin & Jörgen Olsson
Foto iStock & privat