Susanna Bergfors har haft två katter, som efter långa liv avlivades hos veterinär. Det skedde med flera års mellanrum på olika veterinärkliniker. I båda fallen blev det skräckupplevelser. Nu vill hon väcka en debatt för att finna den mest skonsamma avlivningsmetoden för katter.
Veterinärerna valde i båda fallen att avliva hennes katter genom att sticka in kanylen med avlivningmedlet rakt i levern. Katterna reagerade med chock, smärta och rädsla.
– Sorgen över att förlora dem överskuggades länge av skuldkänslorna jag hade för att ha utsatt mina katter för en så fruktansvärd sista upplevelse. Nu vill jag lyfta frågan: Anses det verkligen humant att sticka en spruta i levern utan bedövning på levande djur?
Susanna Bergfors har själv gjort biopsier i levern och blivit bedövad innan.
– Bedövningen gjorde det visserligen uthärdligt men inte smärtfritt. Hur ska det då inte kännas för en obedövad katt? Men jag har bara fått höra att ”katter verkar tolerera det väl”.
Hennes katt Ebba var gammal när hon började visa tecken på att något var fel. I samråd med veterinär fattade Susanna Bergfors det smärtsamma men viktiga beslutet att det mest skonsamma för Ebba var att få avlivas.
– Jag vill inte hänga ut enskilda veterinärer och det var inget fel på hanteringen fram till dess att sprutan gavs. Utan föregående bedövning trycktes den i levern. Min katt reagerade genom att försöka klösa sig fri: en katt som aldrig visat några tendenser till att tycka det var obehagligt att vara hos veterinär. Hon fick så ont. Det var en kamp, och en chock att se.
Efter en tid kom katten Memme till Susanna Bergfors. De fick flera år tillsammans innan den oundvikliga stunden kom då det var dags att fatta ett av de svåraste beslut en djurägare måste ta.
– Minnena från Ebbas avlivning väcktes, jag hade försökt förtränga dem, men nu kände jag att jag inte ville riskera att något liknande skulle hända igen. Så jag valde en annan veterinärklinik.
Även den här veterinären valde samma avlivningsmetod, att utan föregående bedövning injicera avlivningsmedlet i kattens lever.
– Hon kröp ihop vettskrämd i min famn. Jag har aldrig sett henne så rädd eller ha så ont, säger Susanna Bergfors, som länge klandrade sig själv för hur illa det gick.
– Jag är kvarlämnad med någon slags skuld över den sista stunden i livet som jag tvingade mina katter att uppleva. Den kändes inte värdig. Det är en tråkig känsla speciellt då jag är övertygad om att beslutet att avliva dem var det mest humana. Jag skulle önska att det fanns mer uttalade tillvägagångssätt bland veterinärer och att det fanns någon sorts samsyn om vad som är mest vänligt mot djuret. Helst också att denna debatt eller samsyn kunde finnas tillgänglig för djurägare att ta del av.
För andra katters och kattägares, som kommer att hamna i samma situation någon gång, skull vill hon nu lyfta frågan.
– Jag har sökt på nätet efter gängse avlivningsmetod för katter och läser att en del veterinärer ger lugnande innan. Någon genom att ge en liten puff, andra via kanyl i benet. Oavsett verkar det råda en diskrepans mellan tillvägagångssätten. Som ägare vill man göra allt för att det ska bli ett så lugnt och smärtfritt slut som är både fysiskt och psykiskt möjligt. I denna svåra stund förlitar man sig på veterinärens kunskap. Jag hade faktiskt förträngt hur traumatisk den första avlivningen var och jag hade antagit och hoppats att metoden skulle ha förbättrats. Mina frågor är egentligen: Finns det någon gängse metod för att avliva katter? Anses det humant att sticka en spruta i levern, utan bedövning, på levande djur?
Vi vänder oss till veterinären Johan Lindsjö, som är adjunkt och forskarstuderande på institutionen för husdjurens miljö och hälsa, vid SLU, för att få ta del av hans syn på avlivning av katter. Han har lång erfarenhet som smådjursveterinär och är specialist inom djurvälfärd, etik och lagstiftning.
– Veterinärer kan ge avlivningsvätska, barbiturater, i buken, men i dag är det vanligt, och på många veterinärkliniker vedertaget, att avliva katter genom injektion i ett blodkärl. Avlivningsvätska kan vara vävnadsretande om det hamnar utanför blodkärlet, och det är därför det finns ett allmänt råd i lagstiftningen, SJVFS 2019:8, att djuret bör vara sederat, det vill säga ha fått lugnande preparat, om det avlivas via injektion i buken.
Avlivningsvätskan kan ge upphov till excitation hos flera djurslag. Excitation betyder häftig fysisk aktivitet och till synes stark oro.
– Att ge avlivningsvätskan i buken innebär att det tar längre tid innan avlivningsmedlet ger avsedd effekt, jämfört med om medlet ges via ett blodkärl, och ett långsamt förlopp anses kunna öka risken för att djuret exciterar. Det finns enstaka tillfällen då avlivning genom injektion i buken gett upphov till excitation hos katter, något som kan undvikas om katten ges lämplig sedering innan. Genom att utföra avlivningar i en lugn miljö, något som man vid veterinärkliniker och vid hemavlivningar är noga med, minskas risken för excitation ytterligare, säger Johan Lindsjö.
Det finns också andra fördelar med att ge en katt lugnande preparat innan avlivning, betonar han.
– Det bidrar till ett lugnt, fint och värdigt avsked. Katten är sovande i de allra flesta fall. Det kan underlätta att lägga en kanyl på ett djur som är stilla, för att ge injektionen via blodkärlet. Flera lugnande preparat har även en viss smärtstillande effekt.
Sedering kan ge upphov till illamående hos katter, men Johan Lindsjös erfarenhet är att man kan minska risken för detta genom att anpassa valet av preparat, eller snarare kombinationen av preparat. I några fall kan sedering riskera att förvärra symptomen från ett sjukdomstillstånd, och då kan det vara mer skonsamt att i stället ge preparat i blodkärlet som söver katten helt, anestesi, innan man ger avlivningsvätskan, förklarar han.
Johan Lindsjö. Foto Aleksija Neimanis
– Jag ser flera fördelar med att avliva en katt genom injektion i ett blodkärl efter att ha katten fått sedering, eftersom det innebär ett snabbt och kontrollerat upptag av avlivningsvätskan med liten risk för komplikationer och obehag. Anses det mer lämpligt att avliva katten genom en injektion i buken, exempelvis om det svårt att hitta eller injicera i ett blodkärl på grund av att katten är uttorkad, har sköra kärl eller har skador på flera ben, så bör det, enligt min uppfattning, göras på en katt som är djupt sederad, eller helt sövd. Jag föredrar det senare som försiktighetsprincip; jag vet då att katten inte kan känna något obehag, och det går bra att inkludera vissa anestesipreparat i sederingen, säger Johan Lindsjö.
Text Katarina Hörlin
Foto Susanna Bergfors & Aleksija Neimanis.
Detta är de stora veterinäraktörernas policy vid avlivning av katt
Här berättar chefsveterinärerna på Evidensia och AniCura vilken policy deras kliniker har vid avlivning av katt.
– Hos oss har vi policyn att vi i första hand avlivar intravenöst eller med stick i buken efter att ha gett lugnande, säger Marlene Areskog, chefsveterinär Evidensia.
– Men varje veterinär arbetar på sin egen legitimation och har i kraft av den vårt förtroende att välja den metod som han eller hon anser bäst för patienten. Det viktigaste är att avlivningen sker lugnt, smärtfritt och att det ska bli en fin stund, säger hon och fortsätter:
– Det har ju länge diskuterats om det gör ont eller inte att få sprutan direkt i buken, men många upplever att katterna inte reagerar nämnvärt och att det går lugnt och fint till. Vid avlivning direkt i buken kan katten drabbas – men det är mycket sällsynt, under mina åtta år som kliniskt aktiv har det skett två gånger – av så kallad excitation, vilket kan ta sig väldigt dramatiska uttryck och egentligen är en stund av ökad aktivitet innan narkosmedlet får sin sövande effekt. Katten blir då upphetsad först och kan tolkas som att den har ont. Detta motverkas om den får lugnande innan. Om katten är mycket gammal, uttorkad eller om den inte är van vid att bli hanterad, kan det finnas skäl att välja en metod som passar just den patienten. Det kan till exempel vara svårt att lägga kanyl och hitta venen om katten har dåligt blodtryck, och då kan det vara skonsammast att lägga avlivningsvätskan direkt i ett inre organ via bukstick.
Hon tycker absolut att varje kattägare inför en avlivning ska kunna kontakta veterinären i lugn och ro några dagar i förväg för att ställa frågor om metoder.
– Och att veterinären förklarar varför han eller hon använder just den metod som han eller hon gör, säger Marlene Areskog, chefsveterinär Evidensia.
AniCuras chefsveterinär Sandra Douglas svarar att AniCuras ambition alltid är att avliva katter på det för katten och djurägaren mest skonsamma sättet.
– Även om vi använder väl beprövade läkemedel med låg risk för sidoeffekter uppkommer ibland situationer där katten reagerar negativt på det lugnande läkemedlet, till exempel genom att kräkas. Detta är förstås en obehaglig upplevelse för djurägaren. I sällsynta fall är det inte möjligt att anlägga en kateter i ett blodkärl och i dessa fall behöver katten få narkosmedel och avlivningsvätska administrerat på annat sätt.
Är katter är svårare att avliva än hundar?
– Nej. Katters tendens att bli illamående av vissa läkemedel kan bidra till att djurägaren upplever situationen som extra svår. Vi använder de läkemedel som vi erfarenhetsmässigt vet innebär lägst risk för illamående och kräkningar hos katten, då det är viktigt för oss att avslutet blir så lugnt och skonsamt som möjligt, svarar Sandra Douglas.
Text Katarina Hörlin
Foto iStock
Så säger lagstiftningen om kattavlivning
9 kapitlet i SJVFS 2019:8:
Narkosmedel och andra avlivningspreparat
15 § Samtliga djurslag får avlivas genom en överdos av narkosmedel för injektion. Sådana avlivningar ska utföras av en veterinär eller på veterinärs delegering i enlighet med Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2019:25) om skyldigheter för djurhållare och personal inom djurens hälso- och sjukvård samt Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2019:32) om läkemedel och läkemedelsanvändning. Veterinären är dock skyldig att själv fastställa att djuret är dött.
Tillförseln av preparatet får ske genom en intravenös, intrakardiell (hjärtstick) eller intraperitoneal (i buken) injektion eller, för kräldjur och groddjur, en intracoelomisk (i kroppshålan) injektion. Hjärtstick får endast utföras på medvetslösa djur.
Allmänna råd till 9 kap. 15 § Vävnadsretande preparat bör tillföras intravenöst. Vid intraperitoneal tillförsel av vävnadsretande preparat bör djuret vara sederat (ha fått lugnande preparat).
Källa: SJVFS 2019:8
Taggat med: Anicura, evidensia, Johan LIndsjö SLU, Kattavlivning, katter, Susanna Bergfors
