I mer än femtio år har Erik Walum, fd professor i toxikologi, fått fram djurfria metoder inom forskningen kring vilka ämnen som är giftiga för människor. En unik insats. Nu finns den att ta del av i bokens form.
Genom hans projekt tillsammans med kollegan dr Björn Ekwall svängde USA: från att ha varit emot djurförsöksfri forskning inom området akut toxikologi gick landet plötsligt i bräschen för det.
– Så var det faktiskt. Vårt MEIC-projekt blev en milstolpe, säger Erik Walum.
MEIC står för Multicenter Evaluation of In Vitro Cytotoxicity.
– Tack vare Björns enorma insats kunde vi starta ett projekt där forskare från alla delar av världen engagerade sig. Det hade tidigare gjorts försök med djur, men utmaningen var att ta fram en testmetod som förutsäger vad som händer i människan. Björn gick till litteraturen och kontaktade giftinformationscentraler i flera länder för att få ta del av deras data. Han fick ihop så mycket data att han kunde standardisera det och sätta upp en tabell för hur en rad giftiga ämnen påverkar människor. Detta gjorde att vi kunde jämföra resultaten från de ganska enkla celltesterna vi tagit fram i MEIC-projektet med hur gifterna påverkat människor. Vi kunde också jämföra hur bra djurtester var för att förutsäga risker för människor. Där plockade vi information från litteraturen av tidigare djurförsök, vi gjorde givetvis inga egna, och kunde då visa att en kombination av tre stycken celltester var bättre för att förutsäga riskerna för människor än vad försök på råttor och möss var. Just att vi hade en databank för människor var något som amerikanerna reagerade positivt på.
År 2007 föreslog ett amerikanskt strategidokument att djurförsök skulle avvecklas till förmån för bättre riskbedömningsmetoder inom akut toxikologi. Endast 60 år gammal avled Björn Ekwall och i den nyutgivna boken RETRAIN! Detecting Chemical Hazards Without Animal Testing har Erik Walum tillägnat vännen ett minneskapitel. Det avslutas med frågan om någon någonsin kan fylla hans plats. Kan någon det?
– Ja, vi har gjort vad vi kan för det. Vi skapade Björn Ekwalls minnesfond och varje år delar vi ut ett forskarpris till dem som inom celltoxikologin har utvecklat nya in vitro-tester (in vitro = studera något utanför dess naturliga miljö, som celler i kärl, reds anm.) via mekanistiska eller valideringsstudier, som det står i presentationen.
I boken visar Walum de landvinningar han bidragit till. Men också den vinande motvind han fått kämpa i. Hur har du orkat?
– Då skulle jag vilja svara: Paradigmskifte! Detta av dagens regering så felanvända ord. Den använder det som att det plötsligt ska ändras inriktning över en natt, ”nu är det ett paradigmskifte inom kriminalpolitiken!”, men den rätta innebörden är ”gradvisa förändringar över lång tid”. Så har jag sett det och det har gett mig uthållighet när jag i början möttes av skepsis från traditionella toxikologer. Det har gått från misstänksamhet till att det i dag är en fullständig acceptans för ickedjurbaserade metoder.
Boken har beskrivits som en historisk dokumentation av forskningsframsteg och en samling innovativa idéer som kan vara till nytta för dagens forskare och toxikologer, som fokuserar på metoder utan försöksdjur.
– Forskning är ofta dagsaktuell. Jag kände att jag kunde påminna om vad som hänt tidigare som varit viktigt.
Hans egna insatser inom fältet är enorma. Det vittnar experter inom den djurfria forskningen om. Han beskriver i sin tur flera forskares insatser, och skulle han lyfta fram någon blir det doktoranden Anders Petterssons arbete.
– I kärlet där cellerna odlas tillsätts näringslösning så att de kan bygga upp sig. Men allt står still. Det Anders gjorde var att utveckla rörelse i kärlet, antingen på mekanisk väg så att lösningen blandades med syre, eller leda in den i odlingen med en slang så att cellerna syresattes. Ett stort framsteg för att cellerna ska likna verklighetens nervceller, där syret är helt avgörande, inte minst för hjärnan, säger Erik Walum, som fram till nyligen under flera års tid varit ordförande i stiftelsen Forska utan Djurförsök.
Vilka utmaningar för den djurfria forskningen ser du framöver?
– Flera saker: Vi måste fortsätta utvecklingen att skapa fysiologiska omständigheter i odlade celler. Organ på chip är en bra utveckling, här finns odlingar med olika typer av celler från delar av organ. En annan del rör odlingssättet, när vi började odlade vi celler i ett enda lager i botten av ett kärl. Men i kroppen fäster cellerna på varandra runt om. Ett sätt att bättre likna det är 3Dceller, så kallade organoider. Där kan tusentals celler på en kula ha kontakt med varandra, säger Erik Walum och fortsätter:
– Vi måste lära av AI, artificiell intelligens, att bygga avancerade modeller för exempelvis hjärtat, där man kan få information om hur det ser ut i kroppen. En fjärde del är att komma bort från djurprodukter i odlingarna. De allra flesta som sysslar med cellodling använder djurserum för att stötta cellerna. Men det görs stora framsteg i att ta fram näringslösningar som inte innehåller djurserum.
Text Katarina Hörlin
Foto Privat & Montage från iStock samt Hans Reiners, Unsplash.
