Guppy. Kuliål. Neontetra. Fiskar i akvarier är bland de vanligaste sällskapsdjuren i svenska hushåll. Sett till antal är de förmodligen flest. Men var kommer fiskarna ifrån? Får de bättre liv i akvariet än de skulle ha fått i sin ursprungsmiljö?
Det finns tre källor som akvariefiskar härstammar ifrån: privat uppfödning på hobbynivå, kommersiell storskalig uppfödning, ofta i sydostasien, och vildfångade fiskar, berättar forskaren Joacim Näslund vid Institutionen för akvatiska resurser enheten för miljöanalys, SLU.
Hobbyuppfödning är ganska ovanligt, men det förekommer definitivt.
– Denna ursprungsmiljö är sannolikt lika bra eller bättre än vad som typiskt erbjuds i ett akvarium, givet att det ofta är entusiaster som odlar fisk som hobby och känner till arternas krav, säger Joacim Näslund.
Uppfödaren har dock troligen inte plats för att ha alla fiskar hen odlar fram. Hen kan ge bort eller sälja, men annars blir avlivning enda realistiska alternativet. Den andra varianten, kommersiell uppfödning, har sina utmaningar.
– Den sker naturligtvis på ett sådant sätt att fisken överlever, men också för att maximera produktionen: här finns stora möjligheter att erbjuda fiskarna ett bättre liv i ett välskött akvarium hemma. Transporten till försäljare i Sverige är sannolikt den minst etiskt hållbara aspekten då de transporteras via flyg i plastpåsar, ofta under flera dagar, och en viss andel dör under transport, säger han.
Den tredje källan, som förser akvarier med fiskar, är de som fångas i det vilda.
– Vildfångade fiskar är en komplicerad fråga, slår Joacim Näslund fast och förklarar att denna fångst gör att lokalbefolkning kan leva av naturen på ett hållbart sätt som inte innebär förbrukning av skog eller liknande.
– Alternativen är ofta jordbruk eller skogsbruk vilket innebär förstörd naturmiljö, och dessutom skapas ett bevarandebehov eftersom det måste fortsätta produceras fisk i naturen för att verksamheten ska vara lönsam. Detta givet att vi pratar sötvattensfisk från exempelvis Amazonas, för korallrevsfiskar finns större ekonomiska värden på enstaka fiskar vilket kan driva alltför stor fångst av vissa värdefulla arter.
Samtidigt, betonar han, är vildfångst en exploatering av vilda djur för mänsklig underhållning eller prydnad. Det ska dock sägas att vilda fiskar inte nödvändigtvis mår bättre i naturen, i princip alla vilda fiskar dör en otrevlig död. Det rör sig om predation, svält, sjukdomar, parasiter, aggression från artfränder, syrebrist och överhettning för att ta några exempel.
– De allra flesta dör dessutom redan under sina första levnadsdagar, medan fiskar i akvarium har en viss chans att faktiskt dö av ålder om akvarieägaren bara har hyfsad koll på vad hen håller på med. Det senare perspektivet är inte en motivering för varför vi kan hålla fisk i fångenskap utan specifika etiska hänsynstaganden – välfärden hos de individuella fiskarna läggs helt under akvarieägarens ansvar, och det bör naturligtvis tas på allvar av ägaren. Det räcker inte att säga att de fick ett längre liv i akvariet än vad de sannolikt skulle fått i naturen, säger Joacim Näslund.
Resonemanget ovan bygger på att varje fisk får leva i ett akvarium av tillräcklig storlek, med rätt temperatur, bra vattenkvalitet och rätt utfodring. Några av de vanligaste misstagen du kan begå som drabbar fiskar i akvarium är att: hålla en fisk i en liten rund behållare, ha för många fiskar i akvariet, ha arter som inte ska vara tillsammans i samma akvarium, ha fel temperatur på vattnet för just de arter som finns där och ge för mycket foder så vattnet förorenas.
Text Katarina Hörlin
Foto iStock
