Hon har vigt sitt liv åt att rädda liv, både på människor och djur. Professor Stina Oredsson har under många år ägnat sig åt cancerforskning, men också åt att ersätta djurbaserade forskningsmetoder med djurfria sådana.
Nyligen publicerade hon och hennes forskargrupp en artikel som kan spara mycket djurlidande runt om i hela världen.
– Jag vill stödja forskare som vill använda djurfria metoder och därför har vi publicerat ”receptet” på vårt humanbaserade cellodlingsmedium helt öppet och gratis, säger Stina Oredsson, som beskriver sig själv som en riktig ”labbråtta”.
Hon ler brett och gestikulerar mycket, engagerad i sitt arbete och hängiven sin mission. Tidigare i år blev hon invald i Jordbruksverkets 3R-expertgrupp, som bland annat arbetar med att minska antalet djurförsök i Sverige. Ögonen brinner av passion när hon talar om de djur som ofta får betala priset för forskningen helt i onödan.
– Alla forskare borde börja tänka på odlingsmedier som överensstämmer med den fysiologiska situation som man vill studera! Men tyvärr saknas det ofta tid för reflektion inom forskningen. Konkurrensen är hård och allt ska gå snabbt. Men forskning är inget 100-meterslopp, forskning liknar mer ett Vasalopp.
Cellodling är i dag en metod som ofta används i biomedicinsk forskning. Det handlar oftast om att studera hur ett tilltänkt nytt läkemedel påverkar celler utan att man behöver försöksdjur. Genom att utsätta olika typer av celler för en potentiell läkemedelssubstans kan man studera hur effektiv den nya substansen är och även dess verkningsmekanism, det vill säga hur substansen fungerar.
Men för att cellerna ska kunna överleva och växa behöver de en omgivning, ett så kallat cellodlingsmedium, med olika ämnen som helst ska likna det som normalt omger cellerna inuti kroppen. Ett sådant medium innehåller en mängd olika substanser och proteiner som transporterar olika molekyler i komplicerade nätverk och som används av cellerna.
Under 1950-talet kom amerikanen Theodore Puck på att man kunde använda serum från kalvfoster som tillsats till ett sådant medium. Därefter har det fetala kalvserumet, ofta förkortat FBS (Fetal Bovine Serum), blivit en storindustri, trots de många problem, både etiska och vetenskapliga, som omger det.
– Egentligen är det helt knäppt att forskare i dag odlar humana celler i medium som innehåller produkter från ett kalvfoster, säger Stina Oredsson. Forskning är dyr och i medium med FBS är reproducerbarheten låg. Och är svaren representativa för människan?
Reproducerbarhet är en grundsten i forskningen och handlar om att man ska kunna upprepa ett experiment. Om man gör exakt likadant som någon tidigare har gjort, så ska man få samma resultat. Men eftersom det finns många okända substanser i fetalt kalvserum, och halterna av kända substanser varierar, så är det svårt att få samma resultat när försök upprepas. Det gäller speciellt när det handlar om olika laboratorier som genomför försöken. Kalvfosterserumet kan dessutom innehålla virus, vilket utgör en annan typ av risk.
Så varför använder då forskare runt om i hela världen FBS?
– En orsak är förmodligen att vi inte har haft ett bra medium som är lättillgängligt för alla och som avspeglar Homo sapiens, säger Stina Oredsson. Men det säger sig självt att om man vill odla mänskliga celler och se hur de reagerar, så bör det medium som man använder avspegla de mänskliga förhållandena så långt som möjligt.
– Det är enkelt att odla celler i medium med fetalt kalvserum. Unga forskare lär sig detta och har inte tid att tänka, allt är tidspressat. Då är det lätt att man hamnar i en fälla med en quick-fix som att använda FBS. Men hur mycket kan vi lita på resultaten? Detta är 2020-talet, vi måste kunna tänka verklighetstroget och inte använda ett medium från 1958! Seniora forskare måste ta sitt ansvar.
Sedan 1983 har Stina Oredsson undervisat studenter i cellodling, till en början enligt de gammalmodiga metoderna.
– Jag har också gjort djurförsök och använt fetalt kalvserum. Det var när jag var ung och ny och inte visste bättre. Faktum är att Puck redan 1958 nämnde problemen med FBS och många forskare har pratat om dess vetenskapliga och etiska brister. Men att komma bort från användandet – det är segt som tuggummi!
Först ersatte hon och hennes forskargrupp fetalt kalvserum med serum från donatordjur, så kallade ”donor herds”. Men 2018 började de i stället arbeta med ett medium som är helt fritt från djurprodukter och som innehåller mänskliga proteiner. Vid hennes senaste kurs i toxikologi använde 24 studenter detta serum i fem olika laboratorier, vilket är världsunikt.
– Man måste vara modig och tro på det man gör! Egentligen var det nästan färdigt 2018, sedan har vi finjusterat det.
Det ”recept” som nyligen publicerades i den vetenskapliga tidskriften Toxicology Reports är ett väldefinierat medium, helt utan animaliska produkter, som kan användas både för odling av normala celler och för odling av cancerceller.
Ett sådant medium skulle, med rätt marknadsföring och finansiering från något företag, kunna göra skaparen, det vill säga Stina Oredsson, förmögen. Industrin bakom fetalt kalvserum omsätter till exempel mångmiljardbelopp varje år. Men det är inte pengar som är hennes drivkraft.
– Etisk och vetenskapligt korrekt forskning som kan hjälpa människor i hela världen är viktigast för mig. Så vi har publicerat det öppet för att alla forskare ska få en möjlighet att använda ett medium som är bättre ur både ett vetenskapligt och etiskt perspektiv, slår hon fast med eftertryck.
Hon påpekar också något som få känner till, nämligen att den ”djurfria” kosmetikatestning som görs i EU i dag fortfarande till stor del bygger på animaliska produkter. En förkrossande majoritet av kosmetikaföretagen använder FBS i sina celltestsystem.
– Framför allt kan vårt medium bidra till att kosmetikatestning blir djurfri på riktigt. Det är den inte i dag eftersom fetalt kalvserum används i celltestsystemen. Det går alltså inte att skryta med att kosmetikatestningen är fri från ”animal cruelty”, säger Stina Oredsson.
Text Jeanette Thelander
Foto Jeanette Thelander & iStock
Receptet på djurfritt medium
Stina Oredssons artikel i Toxicology Report där även receptet på vilka ingredienser som ingår när man skapar sitt helt djurfria medium finns här: A new animal product free defined medium for 2D and 3D culturing of normal and cancer cells to study cell proliferation and migration as well as dose response to chemical treatment
Så framställs fetalt kalvserum
På engelska Fetal Calf Serum, FCS, eller Fetal Bovine Serum, FBS.
- Den dräktiga kon som kommer till slakteriet avlivas.
- Kalvfostret i livmodern avlägsnas omedelbart och tas till ett speciellt rum i slakteriet där
det tvättas. En nål sticks in i fostrets hjärta utan föregående bedövning. Med hjälp av
en vaccumpump (eller med hjälp av tyngdlagen) sugs sedan kalvens blod ut. Det är ur
blodet som man kan utvinna serum. - Åldern på fostren som används varierar mellan 3 och 9 månader (en ko är dräktig i cirka
9,5 månader). - Många forskare anser att det är bortom allt rimligt tvivel att kalvfostret upplever smärta
och lidande som följd av avblodningen. Hade dräktigheten framskridit ytterligare några
dagar hade fostret kunnat stå upp och vandra med kon bara några timmar efter födseln. - Varje år genomgår uppskattningsvis 1,5–2 miljoner kalvfoster denna behandling. Blodet
används sedan för att framställa odlingsmedium för olika cellkulturer som
används i forskning. - Fetalt kalvserum säljs av olika kommersiella företag till forskare och företag
runt om i världen. - Marknaden för fetalt kalvserum beräknas fram till 2027 att växa till ett
värde av 1 420 miljoner dollar, alltså cirka 15 miljarder svenska kronor.
