De hittar nya hem till runt 50 katter varje år. Arbetet är krävande. Men att se en skygg katt få tillbaka tilliten gör det värt allt. Följ med till Djurskyddet Nyköping.
En röd hankatt möter oss i köket
– Det är Alonzo. Han ska kastreras nästa vecka, säger Katja Plaumann som tillsammans med sin dotter Kyra Eggers välkomnar oss.
Solen flödar över Nyköping och här vid ett industriområde i Arnö ligger de röda stugorna där Djurskyddet Nyköping bedriver sin verksamhet. I den ena stugan finns karantänen, dit bara personalen får gå, i den andra delar kontoret, kattpensionatet och katthemmet plats.
Elva katter är inne när vi besöker dem. En ny är på ingång.
– Det är antingen en omplacering eller en hittekatt, men jag vet inte så mycket mer än så. Vi får veta mer när den kommer! säger Katja.
Föreningen startade sin verksamhet 1989 i en källarlokal. 2006 flyttade de hit till Arnö. Katja Plaumann är ordförande.
– Jag har haft katt sedan jag var barn, vi hade en katt som vi räddade. Jag har alltid tyckt mycket om katter och är van vid dem.
Kyra Eggers kom hit en dag för att hälsa på, och sedan blev hon kvar. Nu sitter också hon i styrelsen, som vice ordförande.
– Stämningen i en styrelse beror ju väldigt mycket på vilka som är i teamet. Vi har ett väldigt fint team och det blir mycket skratt. Vi arbetar mycket medvetet med att vara offentliga och når framför allt ut till allmänheten genom vår Facebooksida. Där uppdaterar vi så ofta vi kan, berättar om katterna som är inne och lägger ut fina bilder från deras vardag här.
Den senaste tiden har det varit omkring sju volontärer och två anställda, som driver arbetet. Katja
Plaumann är ofta här.
– Men jag håller tisdagen ledig, det är heligt för mig. Samtidigt är det viktigt att man som ordförande är inne i verksamheten, så man vet vad som händer.
Föreningens kattpensionat med plats för tio katter är ofta fullbelagt under loven.
– Stammisarna kniper platserna! Vi vill att katterna ska ha vaccinerats under det senaste året när de kommer hit. Det är svårt när vissa veterinärer säger att för innekatter räcker det om de vaccineras vart tredje år. Men här träffar de utekatter. Ägarna är väldigt duktiga och lyssnar när vi säger att vi gärna ser att kattens vaccinering högst ska vara ett år.
Är det svårt att hitta personer som vill vara aktiva i styrelsen?
– Nej, det tycker jag inte, det är svårare att hitta volontärer. Det händer att de frågar hur mycket de tjänar i timmen. Det ideella arbetet verkar mer främmande för många i dag. Tyvärr.
De senaste åren har lagstiftningen för kattägare skärpts. Det är obligatoriskt att id-märka och registrera sin katt. Man får inte låta sin katt föröka sig okontrollerat. Märker ni att de skarpare lagarna haft effekt på er verksamhet?
– Svårt att säga. Vi fick in färre hemlösa katter för några år sedan. Men här kan coronatiden ha spelat in. De katter som vi får in i dag är varken kastrerade eller id-märkta. Det kommer att ta tid innan lagarna slår igenom.
Tycker ni att allmänheten blivit mer förstående för katternas behov?
– Både och. Innekattägare är det, men oftast inte utekattägarna. Fast vi hade någon som ringde och bad att få våra papper om kattskötsel. Bryr man sig så gör man det.
Vad är svårast med arbetet på katthemmet?
– När det händer tråkiga saker och när vi måste fatta svåra beslut. När man måste sära på två syskon där vi märker att det inte går att ge dem samma hem. Vi ger dem minst ett år här hos oss innan vi delar på dem. Vi hade ett tjejpar, 8–9 år, som vi till slut fick dela på eftersom de båda fick nya hem som bara ville ha en katt. Dagen efter allt var klart kom en person som ville ha båda. Fast en annan gång kom en person för att titta på en katt och väl här visade det sig att den höll ihop med en annan katt. ”Såklart att jag tar båda”, sa personen. Så det finns också fina människor som löser allt för katterna!
Vi går upp på ovanvåningen och hälsar på katterna. Vid varje utrymme hänger en korg med foto på katten och i korgen information om den ska ha någon medicin. Inte sällan får styrelseledamöterna köra in innan och efter sina ordinarie arbeten och ge medicin till de katter som behöver.
Finns de några missförstånd kring hur det är att driva ett katthem?
– Många förstår inte hur mycket logistik ett katthem egentligen kräver. Bara för att vi till exempel har två eller tre utrymmen tomma i katthemmet betyder inte det att vi har plats direkt för en ny omplacering, eftersom det kanske finns sex katter i karantänen som måste upp hit. Just det är någonting som folk oftast inte är medvetna om: att det de ser inte på långa vägar är all vår verksamhet, säger Katja.
Kyra tillägger att ibland möter de människor som säger att ”ni gosar ju bara” på katthemmet.
– Det finns väldigt stora missförstånd kring hur mycket arbete det egentligen är. När man berättar att vi jobbat ett år med en blyg katt innan vi kunde hitta ett hem till den, då blir de helt ställda över att det tar så lång tid.
Vad säger ni till dem som tror att ni bara gosar med katter?
– Vi förklarar vad vi egentligen gör. Självklart är det mycket gos eller lek, men socialisering är ju den största biten som tar mest tid med de blyga katterna och det är någonting som folk inte ser. De ser katterna först när de är klara och tycker att de är ju jättemysiga. Men att vi kanske satt i ett halvt år och pratade med en soppåse som katten låg bakom, eller en klöspelare där katten tagit skydd, tänker de inte på.
– En gång hade vi en katt på en lampa så vi pratade med en lampa i ett halvt år innan den kom ner första gången. Det är ju inte så lätt att sitta rakt upp och ner och prata med en katt som inte interagerar med dig.
– Och alla arbetsställningar! utbrister Kyra.
– När man kryper runt på alla fyra med en matskål i karantänen för att försöka locka in en katt som sitter längst bak i buren. Jag tänker speciellt på en katt; han gick inte att lyfta. Men om vi gick på alla fyra med matskålen i handen, då följde han med.
Men det absolut svåraste är hot från kattägare om att de tänker skjuta sin katt eller släppa ut den vind för våg om inte Djurskyddet Nyköping tar hand om den.
– Så kan du inte göra, säger vi och då svarar dessa personer att ”ni vill ju inte ta hand om den. Ni bryr ju er inte om katter! Ni är inget riktigt katthem”. Men vi finns ju i första hand till för de övergivna hemlösa katterna. Som ägare har man ett ansvar att ta hand om sin katt. Men det verkar vissa personer inte ta in. Ibland – om vi har plats – kan vi ta emot omplaceringar, mot en inlämningsavgift. Men ofta blir personerna väldigt arga när de får höra det. Just dessa samtal, med alla hot om vad de ska göra mot katten om vi inte tar emot den, är fruktansvärt svåra att hantera, säger Katja.
Djurskyddet Nyköping tar även hand om katter som kommer via Kronofogden, sociala myndigheter, polisen och länsstyrelsen.
– Fast man får mycket kärlek också, flikar Kyra in.
– När en blyg katt plötsligt vågar sig fram och bli klappad. Det gör det värt allt, säger Katja.
– Ja, och varenda blyg katt man ser få en familj i slutändan. Jag vet inte hur många gånger vi har sagt att det här blir nog vår lilla huskatt, du får stanna här, och så har man hittat det perfekta hemmet i alla fall. Då blir det nästan så här ”ska du flytta nu?” Känslomässigt vill vi inte att de flyttar, eftersom vi fäster oss så mycket vid dem, även om vi är glada att de hittar ett hem!
– Framförallt de som man har jobbat så mycket med, kanske över ett år, och så kommer till slut den dagen när man ser dem försvinna ut i en bur. Ja, det gör ont. Det kan jag absolut erkänna. Men samtidigt vet vi att katten får den bästa framtid. Och vi har fått vara med en bit på vägen för att göra det möjligt! Det känns stort och fint. Det här är verkligen en väldigt känslomässig verksamhet!
Om Djurskyddet Nyköping
Bildades 1989. Hjälper cirka femtio katter
varje år att få nya hem. Som djurskyddsförening
värnar de alla djur, vilda som tama. Föreningen har:
- Karantän, katthemmet Finntorp och kattpensionat.
- En minneslund där askan efter husdjur kan
begravas.
Text & foto Katarina Hörlin
