Kattlycka i Västervik

Kärleken till katter genomsyrar hela källarlokalen där Djurskyddet Västerviks katthem Lyckan håller till. Häng med ner!

– Det syns inte utanpå vem som är en genuint god kattmänniska. Vi har sett välvårdade personer med god ekonomi som bara lämnat tillbaka sin katt för att de inte orkat med ansvaret och mött andra som själva kanske haft det tuffare som gör allt för sin katt. Döm ingen efter utsidan.

Det säger Liselott Eriksson och sätter ner kaffekoppen samtidigt som hon milt stoppar katten Izzi från att kliva upp på bordet där bröd, kakor och kaffe är framdukat. Vi sitter mitt i katthemmet Lyckan. Det ligger i en källarlokal. Längs väggarna löper näten som hägnar in utrymmena för Miss Lee och alla de andra katterna.

Totalt har de tillstånd att hålla 22 katter. Ovanför lokalen ligger ett helt vanligt bostadshus. Vi möter ordföranden Liselott, Monica Johansson och Henriette, som tillsammans med Ylva Lindgren driver verksamheten, en tidig förmiddag i september.
– De flesta människor är ju bra, men det är dumt att riskera något och locka hit personer som skulle förstöra. Därför har vi inga skyltar utanför.

Monica bor några trappor upp i huset.
– Det är nära hit, på gott och ont.

Nästan varje dag tar hon en extra sväng ner för att se att allt är bra och för att gosa med katterna. Just nu är fjorton katter inne och tre finns i karantänen, som hålls i ett angränsande rum. Imorgon åker Henriette och Liselott till veterinären för att kastrera tre av dem.

Allt började en regnig novembernatt 2003. Några kattungar hittades ute på Långrevet. Henriette bad ett kattpensionat, som drevs av Ylva att ta emot dem. Samtidigt fanns en avsomnad djurskyddsförening i Västervik som Henriette, Ylva och flera andra personer passade på att blåsa liv i igen. Monica anslöt sig strax och efter ytterligare en tid köpte Liselott en kattunge. Med hennes enorma engagemang insåg Henriette direkt att här var en kraft som behövdes i föreningen.
– Vi får väldigt mycket gjort. Ibland blir det väl intensivt.

Som när de la om golvet, målade om hela katthemmet och monterade upp burarna för några år sedan.
– Då hade vi bara fem katter inne för att kunna flytta dem i takt med att golvet blev klart. Vi är väldigt viljestarka allihop och det blev en del dispyter, säger Henriette och skrattar.

– Ja, men det la sig snabbt igen!

Stämningen är påfallande levande och glad.
– Jag tror att nyckeln är att ta tag i allt direkt. Upp med allt på bordet, sitt ner och lyssna och berätta hur du uppfattat situationen. Det är klart att arbetet här blir mycket pressande ibland, men vi vill ju klara av det för katternas skull. Så vi rensar luften direkt!

Ni har varit igång i över tjugo år. Är det sorgligt att ni fortfarande behövs?
– Ja. Den dag vi inte behövs är det jättebra, men det kommer aldrig att hända.

Alla har egna katter. Flera kommer från katthemmet. De är även jourhem, just nu har Liselott två kattungar hemma. Den ene, Vilje, läker en skada som troligen uppstått efter att han blivit biten av en hund. Vilje hittades mellan två pumpar på en bensinstation.
– Det finns inte en chans att Vilje tagit sig dit själv, så vi tror att ägaren även ägt hunden och dumpat Vilje där. Nu ska Vilje bo hos mig i ett halvår, sen ska vi tillbaka till veterinär Satu på Öland, som hjälper oss på ett fantastiskt sätt.


Ceasar, 7 år, i förgrunden och Monica, som kammar hans kattkompis i bakgrunden.

Alla katter kastreras innan de får nya hem. Honkattungarna hämtar de i kattens nya hem när den fyllt sex månader eller senare – den måste väga 2,5 kg – och kör iväg till veterinären och ordnar det.
– Det ingår i vårt åtagande som djurskyddsförening anser vi. Vi bekostar det också. Det är för katternas skull.

Det är ju en otrolig service från er!
– Det står i kontraktet de signerar när de köper en katt av oss, och det är vi helt orubbliga på. Har de själv hunnit göra det är det bra, men då ska vi se kvitto och veterinärintyg.

Izzi strövar runt fritt bredvid oss. Matte har flyttat till boende och fick inte ta med henne. På lappen om Izzi står vid punkten särskilda önskemål från den tidigare ägaren: ”Vill veta hur det går”. Ibland säger människor att de inte vågar komma ner katthemmet, det är så hemskt med alla katter som farit så illa.

– Men katterna här har haft tur. De har vunnit högsta vinsten, har de en gång kommit till oss släpper vi dem aldrig. De har ett livslångt skydd, säger Henriette.

Därför får Izzis matte beskedet att det går bra. Izzi är kvar tills ett nytt hem hittats. Alla katter som en gång bott på Katthemmet Lyckan får alltid komma tillbaka. Det är inskrivet i kontraktet och föreningen uppmanar alla köpare att berätta för anhöriga att om något skulle hända ska katten återföras till dem.
– Vi har ingen övre åldersgräns för vem som får köpa en katt av oss, utan bedömer vi att personen sätter kattens bästa främst ser vi inga hinder.

– En gång kom en gammal dam som var 90 år och ville ha en kattunge. Hon hade aldrig fått ha katt för sin man, som nu gått bort. Hon fick köpa en kattunge och levde tills hon blev nästan 100 år! De fick nio fina år tillsammans, säger Liselott.

– Sedan kom katten hit igen och fick en annan äldre ägare med rullator. Katten älskade att åka på rullatorn. Där bodde katten tills hon dog av ålder.

Behöver personen hjälp att ta katten till veterinär eller klippa klorna ställer de upp. Däremot är de noga med att inte sälja till för unga personer.
– Då vill vi att det finns vuxna, som föräldrar, som står på kontraktet.

De har 5 000 följare på sin Facebooksida, men använder sällan den kanalen för att samla in pengar till katter som behöver extra vård.
– Vi vill undvika det. Vi vill vara självständiga med allt som rör katthemmet.

Men hösten 2022 gjorde de ett undantag när en matleverantör som presenterade sig som Jimmy plötsligt ringde från veterinären i Vimmerby.
– Han stod där med en katt med bruten svans, skadade ben och hade inte råd att betala för vården.

En timme tidigare hade han sett ett litet vitt pälsknyte ligga på vägen. Knytet hamnade mitt emellan hans hjul. Han trodde djuret var dött men ville inte låta det ligga där. Så han stannade, under tiden passerade fler bilar och när en stor långtradare kom lyfte knytet huvudet. Jimmy sprang ut i gatan, stoppade trafiken, tog den lille katten och ringde en kollega som fick köra ut hans matleveranser medan han i ilfart for till veterinären i Vimmerby.

– Katten som döptes till Cleo klarade sig, tack vare Jimmy. Vi startade en insamling på Facebook till veterinärkostnaderna.

72 000 kronor samlades in. Långt ifrån allt behövdes tack vare hjälpsamma veterinärer. Med tillåtelse från de som skänkt pengarna startades ett ”Cleokonto” till katter i behov av dyr vård. Cleo själv är nu frisk och bor hos Jimmy. Pengarna som blev kvar räckte till att hjälpa en kattunge som föreningen tog över och som ramlat från en balkong med att operera benet, samt några tandsaneringar.


Winston ligger ofta i fönstret och tittar ut. Han har varit hemlös. Handmatning är ett sätt att vinna hans förtroende.

Annars går föreningen runt på ”en himla massa vilja” och pengar via generösa donatorer. Några har stående månadsöverföringar. Ica Maxi dubblar varje år juli månads pant och skänker till katthemmet. Därtill kommer arv in ibland. Lotteriet och loppisar drar in en del pengar, men främst håller de verksamheten igång genom sitt eget hårda arbete.
– Vi försöker se upp så att det inte blir för mycket. Men vi vill göra allt för katterna.

De har cirka 200 stödmedlemmar och några hjälper till med några pass i veckan. Vissa söndagar har de Öppet hus.
– Både de och loppisarna handlar om att vi ska exponera oss och bli kända. Det är viktigt att folk vet att vi finns och att det är hit de ska vända sig om de vill köpa en katt.

Hur har den skärpta lagstiftningen för katter – att de ska id-märkas, registreras och inte får föröka sig okontrollerat – inverkat på er verksamhet?

– Det har blivit värre. Sämre. Vi får in fler hemlösa katter nu som varken är id-märkta eller kastrerade.

Vad det beror på är svårt att säga. Men så är det. En annan stor besvikelse är de tuffare kraven på att id-märka. Liselott gick en kurs i fjol med flera andra djurskyddsföreningsaktiva i Djurskyddet Sveriges regi där de lärde sig att chippa katter under en av Jordbruksverket godkänd utbildning. Därefter gjordes ett prov och utbildningsanordnaren godkände dem.

– Det underlättade enormt för oss, både i tid och pengar, att slippa åka till veterinären för att få katterna id-märkta. Jag chippade flera katter innan Jordbruksverket införde en ny regel att veterinär skulle vara i närheten vid chippning. Vi vill inte bryta mot några regler och vet inte vad som menas med i närheten. Ska vi sitta i väntrummet och chippa? Räcker det att veterinären är tio minuter bort? Vår närmsta veterinär är i Vimmerby. Så vi har fått sluta chippa. Det är verkligen en enorm besvikelse!

I fjol tog de emot 100 katter. Året innan 80 katter.
– Det går upp och ner, vissa år har vi fått in många hemlösa kattungar och de behöver vara här längre innan de kan adopteras.

Vad är det viktigaste ni lärt er om katter efter alla dessa år?
– Att det aldrig är försent att få en skygg katt tillitsfull. Det viktiga är att fortsätta vara nära dem. Små stunder i taget.
– Att katten väljer sin människa. Jag vet inte hur många gånger det kommit hit någon som sagt ”jag vill ha en liten röd honkatt” och gått hem jättelyckliga med en stor svart hankatt. Katten har valt dem.

Vad har ni lärt er om människor?
– Aldrig döma någon efter utsidan. Aldrig. Det syns inte vem som är kattmänniska. En person som ser hur proper ut som helst kan lämna tillbaka katten efter en vecka, medan en med tatueringar och piercingar överallt gör allt för sin katt.

Var får ni kraften att fortsätta ifrån?
– Solskenshistorierna. När det går bra. Som för Cleo. När en katt som varit här länge äntligen får ett nytt eget hem.

Text & foto/film Katarina Hörlin

Fotnot: Texten har justerats gällande Jordbruksverkets roll i chippningsutbildningen. I en kommande artikel som publiceras nästa vecka svarar Jordbruksverket på kritiken mot och frågorna om regeln att en veterinär ska vara i närheten vid id-märkning.

Katthemsvardagen i bilder



Kattkärlek. Monica och Izzi.



Alltid tid för katter. En katt kostar 1 550 kronor att adoptera.



Izzi går runt fritt och har sitt vatten på utsidan av gallret.


Devin i karantänen, där de nyanlända katterna hålls i två veckor.


Tre katter i ett katthem. Nu har de ett livslångt skydd. De får alltid komma tillbaka hit.

Liselott Eriksson, ordförande Djurskyddet Västervik, ger sina bästa råd till den som tänker köpa katt.