Djur som ser sin matte utsättas för våld far illa. Finns förövaren i familjen kommer även djuret att utsättas för olika former av våld. Jourkvinnan Kerstin Lenander har arbetat i hela sitt liv med att stötta kvinnor och djur som utsatts.
Det betyder allt för en kvinna att få med sig sitt djur när hon lämnar den man eller partner som utsatt henne för våld.
– Det kan rädda hennes liv. Jag förstår till 110 % de kvinnor som inte lämnar om inte djuren är tryggade. Det hade inte jag heller gjort.
Så säger socionomen Kerstin Lenander som ägnat hela sitt vuxna liv åt att stötta kvinnor som utsatts för våld av män eller partner. Hon har i åratal varit den drivande kraften på kvinnojouren Märta i Ljungby och har, liksom många andra ideella jourkvinnor, haft djur som tillhört stödsökande kvinnor hemma hos sig medan kvinnan bodde på jouren.
– Jag minns särskilt en kvinna som hade en fånghäst. Under tiden hon var på jouren fick inte hästen vara kvar i stallet eftersom hon inte kunde vara där och ta hand om den. Då tog jag hem den till gården jag bodde på, ställde upp en extrabox så fick den gå där med min minishettis. Så det löste sig.
Kvinnojouren Märta var tidig med att välkomna djur till sitt skyddade boende.
– Det är så många djur som far så illa. Om kaninen eller hunden var kvar hemma när kvinnan och barnen är på jouren och de inte visste hur djuret hade det: den oron är förtärande, säger Kerstin Lenander, som själv åkt till hemmet och helt enkelt hämtat tillbaka djuren till kvinnan och barnen.
– En gång var det två marsvin och en annan en katt. Jag sa bara att jag är här för att hämta djuren och så fick jag dem.
Kunskapen om vad kvinnan utsätts för är A och O för att kunna ge rätt stöd.
– Hon utsätts för en konstant nedbrytning på alla sätt, fysiskt, psykiskt, ekonomiskt. Våldet normaliseras steg för steg i takt med att han krymper hennes livsutrymme.
I denna isolering kan ett djur vara den enda levande varelse som finns kvar och ger henne hopp. Genom åren som jourkvinna har Kerstin mött många kvinnor där förövaren utsatt djuren för direkt våld eller använt kvinnans kärlek till sitt djur som ett sätt att kontrollera henne.
– En kvinna som utsatts för övergrepp av sin pappa när hon var liten berättade hur han knäckte nacken på hennes katt, slängde den i famnen på henne och meddelade vad som skulle hända henne om hon berättade vad han utsatte henne för.
Det är även vanligt att förövaren utöver det direkta fysiska våldet ”glömmer” att ge katten mat eller ”råkar” lämna hagen öppen så att hästen sticker ut, för att visa sin makt. Kerstin Lenander, som sedan två år också är medlem i Djurskyddet Sverige, föreläser på veterinärkliniker om vilka tecken de ska vara uppmärksamma på.
– Att han kommer ensam med hunden för avlivning är en stor varningssignal. Han kan säga ”min fru är så knäckt att hon inte orkar vara med”. Det kan verka snällt av honom men det kan mycket väl vara så att hon inte vet att han tänker avliva hunden. Det har hänt, flera gånger. Kontrollera alltid med båda ägarna innan.
Andra varningssignaler är om djurets skada inte kan ha uppstått på det sätt som påstås. Ofta sägs att det råkat falla från en trappa.
– Stämmer inte skadan med förklaringen ska veterinären inte släppa misstanken. Att gå vidare kan rädda
liv, säger Kerstin Lenander, som även delar ut information om kvinnojouren till veterinärer.
– En veterinär mötte nyligen en blåslagen kvinna ute på en gård när han skulle undersöka djuren. Det förekommer överallt. Vi försöker nå kvinnorna genom veterinärerna.
En utförlig lista på vilka de typiska tecknen är när djur utsatts för detta våld har organisationen Se Sambandet samlat på sin hemsida: Handlingsplan för djurhälsopersonal Där finns även en handlingsplan för hur veterinärer kan agera när det kommer in ett djur med misstänkt NAI, Non Accidental Injury, eller medvetet påförd skada, som det heter på svenska.
– Om en i familjen är utsatt för olika former av våld är det inte så att förövaren hoppar över någon och håller den utanför våldet. Alla som befinner sig i det rummet är på ett eller annat sätt utsatta, sa Carin Holmberg, som är medgrundare av Se Sambandet, när hon talade på Djurskyddet Snapphanens temakväll i höstas.
Hon betonade att man inte ska tro att förövaren alltid är våldsam och brutal.
– Tvärtom kan han göra ett väldigt gott intryck på andra människor. Inte sällan kan han visa sig mycket uppskattande mot henne i andra människors närvaro, det är inte ovanligt att hennes bekanta kan säga ”tänk om min man var lika stöttande!”
Utan vittnens närvaro är han annorlunda. I början ofta väldigt engagerad i hennes liv.
– Ett vanligt scenario kan vara att han vill vara med på allt hon gör. Tränar hon på brukshundklubben kör han henne dit och sitter sen och tittar på. Till slut börjar de andra i klubben reagera, är han en ny medlem, eller? Det funkar inte att han alltid är där. Då slutar hon. Därmed tappar hon ett stort kontaktnät, förlorar sitt fritidsintresse och han kan kontrollera och isolera henne.
Länsstyrelsen i Västmanland är en myndighet som ofta framhålls för sitt medvetna arbete för att upptäcka våldet.
– De har kommit väldigt långt i sin samverkan. Gör djurskyddsinspektörerna en besiktning på en gård och djuren inte verkar ha det bra och inte kvinnan och barnen heller, då gör de en orosanmälan till socialtjänsten.
Men i andra delar av samhället finns mycket kvar att göra. Det händer att myndigheter röjer adresser till kvinnor som fått sekretesskyddade uppgifter. Det kan kosta kvinnans liv. Läs mer om hur anläggningsregistret för hästar kan riskera att röja hästägande kvinnors skyddade uppgifter här: Hästanläggningsregistret kan röja hotade kvinnors vistelseort
Sista frågan får Kerstin Lenander:
Som jourkvinna har du stöttat många kvinnor med djur. Har du även fått hjälpa djuret att komma över den stress eller trauma det inneburit att leva med våldet inpå sig?
– Nej, aldrig. Det gör matten. När hon och hennes djur kommit i trygghet och inte behöver vara rädda längre, när hon slipper hoten, våldet, kontrollen och äntligen får lugn omkring sig, då fixar hon djurens psykiska hälsa.
Text Katarina Hörlin
Foto Privat & Oskar Kadaksoo, Unsplash
