Jag har en lapsk vallhund på snart fem år som i hela sitt liv varit väldigt ljudkänslig. Och med det menar jag inte rädd. På MH:et stack han fram till skytten. Han är inte rädd men han verkar höra för mycket och reagera för mycket. Han får också ont i ett öra av sitt eget skällande. Lägger huvudet på sned, örat slokar och han försöker klia bort ljudet. Inget som är nytt utan det har alltid varit så. Vi har kontrollerat öronen hos två olika veterinärer och vid olika tillfällen. Ingen öroninflammation och inga andra synliga fel heller. De menar att han får leva med den känsligheten… Tyvärr är han en hund med mycket ljud och vi har inte lyckats få honom att sluta skälla helt. Men ska han behöva ha ont i örat i hela sitt liv? Min fråga är egentligen tre: Vad kan det vara för fel? Måste han leva med detta? Finns det veterinärer som är experter på öron?
Hälsningar från bekymrad matte
Svar: Jag har faktiskt svårt att tro att det är ett fysiskt fel på din hund. Det finns absolut hundar som är extra ljudkänsliga, men det har som regel inte att göra med ett fysiskt fel. Har man kontrollerat att din hund inte har en öroninflammation eller annan synbar öronsjukdom tror jag att du gjort vad du kan. Vad är det som gör att du tror att din hund har ont? Varför skulle ljudkänslighet vara förknippat med smärta? Hur vet du att han försöker klia bort ljudet? Jag tror kanske att du övertolkar symtomen. Det man kan tänkas göra mer är en skiktröntgen av huvudet för att se om det finns förändringar i mellanörat eller innerörat. De veterinärer som är specialister på öronsjukdomar kan sägas vara hudspecialisterna, eftersom de allra flesta kroniska öronproblem är associerade till kroniska hudproblem. Alltså tycker jag att du ska uppsöka en hudspecialist med inriktning på öronproblem som kan undersöka din hund ordentligt och analysera sjukdomsbilden, men kanske blir slutsatsen att hunden bara är extra ljudkänslig.
Torkel Falk, leg veterinär.
