Stor kritik mot rutinmässig fixering


Dela artikeln:


Kritiken mot Sveriges Grisföretagares ansökan till kontrollprogram har varit stor. Just nu har grisföretagarna dragit tillbaka ansökan för att revidera den. Men det är inte säkert att de backar om fixeringen.

Svenska Pig AB genomförde under åren 2013 och 2014 en pilotstudie på tolv grisgårdar i Sverige. Studien godkändes som djur­försök av en djurförsöksetisk nämnd. Mindre yta för slaktsvinen att röra sig på och tidigare avvänjning för kultingarna ingick. Huvudsyftet var att få ner antibiotikaanvändningen och spädgris­dödligheten. Metoden för det senare var att under fem dagar fixera suggan med en grind, som gjorde det omöjligt för henne att vända sig och därmed inte klämma ihjäl kultingarna.

I fjol lämnade Sveriges Grisföretagare in en ansökan om att få pilotprojektet godkänt som kontrollprogram. Samtidigt startade Djurskyddet Sverige ett mejlupprop för att stoppa Jordbruksverket från att godkänna ett kontrollprogram där rutinmässig fix­ering av suggor ingår.

– Kampanjen fick en otroligt stor re­spons. Jag vågar påstå att svenska folket inte vill ha fixering av gris. Problemet med smågrisdödlighet måste lösas med att avla för mindre kullar, de stora kullarna gör smågrisarna svagare och att suggans spenar inte räcker till, sa Åsa Hagelstedt, generalsekreterare Djurskyddet Sverige, i samband med att 15 266 protestmejl över­lämnades till Jordbruksverket.

Som en del av handläggningen lät Jordbruksverket två oberoende experter granska Sveriges Grisföretagares ansökan. Professor Per Wallgren, statsveterinär vid SVA, och adjungerad professor Stefan Gunnarsson, universitetslektor vid SLU, presenterade sin granskning i november. Om fixering av suggan skrev de:

”Vid användningen av skyddsgrindar finner vi det svårt att motivera behovet (- – -) såväl ur djurhälsosynpunkt som ur ett produktionshöjande perspektiv.”

– De vetenskapliga experterna har inte fallit för trycket från grisnäringen utan har granskat resultaten utifrån rent vetenskap­liga aspekter, sa Johan Beck-Friis, informa­tionschef på Sveriges Veterinärförbund när resultatet presenterades.

Utvärderingen visade i princip, enligt honom, att ingen av de åtgärder som Sveri­ges Grisföretagare föreslagit tycks leda till minskad smågrisdödlighet eller förbättrad hälsa för suggorna.
– Om resultaten av utredningen beaktas är det inte troligt att Jordbruksverket ger programmet grönt ljus, sa Beck-Friis.

Ett år har snart gått och vi kontaktar Jord­bruksverket för att höra vad som hänt.
– Efter det att experternas utvärdering gjordes har Sveriges Grisföretagare medde­lat att de ska komma in med en reviderad ansökan. Vad det innebär konkret och när det kommer att ske vet vi dock inte. I av­vaktan på det pågår tillsvidare inte någon handläggning i ärendet hos oss, säger Gun­nar Palmqvist, djurskyddshandläggare vid enheten för idisslare och gris.

Vi ringer Ingemar Olsson, ordförande Sveriges Grisföretagare och frågar om de kommer att ta bort delen om fixering av suggor i sin reviderade ansökan. Det är inte säkert. Ansökan ska visserligen komplette­ras, men inte vad gäller skyddsgrindarna.
– Där avvaktar vi lite och bevakar vad som händer i vår omvärld. Det pågår för­sök med skyddsgrindar i södra Sverige som SLU ansvarar för och studier i både Norge och Finland för att hitta lösningar på späd­grisdödligheten. Vi inväntar resultat innan vi eventuellt ändrar i vår ansökan.

Försöket vid SLU ska redovisas år 2018, enligt projektledare Anne-Charlotte Olsson, Institutionen för Biosystem och teknologi.
– Vi gör en objektiv vetenskaplig under­sökning för att se om spädgrisdöd­ligheten går ner om suggan från dagen hon ska grisa tills kultingarna är tre dagar hålls tillfälligt instängd. Vi väljer att inte använda ordet ”fixering” då det i Europa innebär att suggan hålls innestängd hela diperioden, minst fyra veckor, säger hon och fortsätter:

– Det ligger mycket i argumentet att suggorna får för många kultingar, men om vi i Sverige ska ha kvar en inhemsk grisnäring måste vi hitta sätt att få fler spädgrisar att överleva. Kan vi det genom skyddsgrind? Det undersöker vi nu, säger Anne-Charlotte Olsson.

I två boxsystem, ett som är optimalt för lösgående grisning och ett för skyddsgrind, görs parallella undersökningar med minst 150 kullar per system.
– Huvudfokus är på spädgrisdödligheten, men vi mäter även om suggan påverkas negativt av att vara innestängd, till exempel om hon ger mindre mjölk till kultingarna, säger Anne-Charlotte Olsson.

Vi återgår till till de oberoende experternas utvärdering av Sveriges Grisföretagares an­sökan. Den visade att fixeringen inte ledde till att färre smågrisar dog.
– Det stämmer att pilotprojektet inte hade någon sådan effekt. Men tittar man på pilotstudiens kontrollmall, framgår det att syftet var att undersöka hur skydds­grinden påverkade suggan, inte att direkt undersöka om skyddsgrindar kunde rädda fler kultingars liv. För att få svar på den frågan hade vi behövt göra en annan typ av studie där vi anpassade boxarna optimalt efter kultingarnas behov, säger Mattias Espert, vice ordförande i Sveriges Grisföre­tagare. Han vill tillägga att ”pilotstudien antyder att mer än 30 000 griskultingar än nu skulle kunna överleva om programmet infördes”.

– Generellt sett har Sverige en fantastisk djurskyddslag och friska djur. Men alla system behöver förnyas och förbätt­ras. Tekniken går framåt i positiv bemärkelse och djurens genetiska grund förändras, den utvecklingen måste vi följa, säger Mattias Espert.

Men Bo Algers, professor vid SLU, tycker inte att detta är ett steg framåt – snarare tvärtom.
– Det här programmet visade på ett antal saker, till exempel att det inte finns någon poäng med att bura in suggorna. Det skulle vara väldigt bra för de svenska grisprodu­centerna att bli av med den diskussionen en gång för alla eftersom det på bred front internationellt drivs kampanjer på temat ”end the cage age”. Vi går mot slutet av den epok i människans historia då vi trodde att vi kunde bura in djur som vi ville ta kött eller mjölk utav.

Bo Algers tror att Sveriges internatio­nella rykte om att vara ledande vad gäller djurskydd kommer att ta skada av den utveckling bönderna vill se.
– Diskussionen om att bura in svenska suggor smutsar ner det ryktet och chan­serna att sälja de svenska mervärdena minskar.

Däremot har han inget principiellt emot djuromsorgsprogram. Det finns program som kan ha positiva effekter. Fast de får aldrig ersätta statlig kontroll.
– Den offentliga kontrollen ska säker­ställa att djur behandlas väl enligt samhäl­lets, alltså medborgarnas, intressen. Ett djuromsorgsprogram däremot drivs av företagarnas intressen och det handlar mycket om produktion, att djuren ska pro­ducera bra. Det handlar om två helt olika saker. Ett omsorgsprogram kan aldrig vara någonting annat än näringens egna intres­sen, säger Bo Algers.

Även Per Jensen, professor i etologi, är kritisk.
– Det räcker med en snabb genomgång av den omfattande forskning som finns på området för att se att de förslag man vill genomföra skulle medföra ett mycket stort steg bakåt vad gäller djurskydd. Jag tror också att det är ett sätt att lura konsu­menterna, vilket i längden kommer att slå tillbaka på producenterna.

En bättre väg, enligt Jensen, vore att stärka och förbättra djurskyddet, eftersom det är svenska grisbönders enskilt starkaste försäljningsargument.
– Om man vill att vi ska köpa svenskt för att det inne­bär bättre djurskydd verkar det helt galet att sänka djurskydds­kraven. Varför ska vi då köpa svenskt? Hela debatten om kontrollprogrammet har redan skadat ryktet hos svenska grisbönder allvarligt.

Men Ingemar Olsson håller inte med om att det kontrollprogram som ska ansökas om skulle försämra djurskyddet.
– Det där är en kluven fråga, för vad är god djuromsorg? Att låta kultingen dö eller överleva i sina första levnadsdagar? Jag förstår synpunkten men kan man på detta vis rädda flera liv de första dygnen så är det kanske värt att under en kort tid begränsa suggans rörelsefrihet. Djur­skyddslagen fokuserar mycket på suggans beteende men inte lika mycket på kulting­arna. Skyddsgrindar är ett sätt att skydda dem. En sugga får i snitt drygt två kullar per år, så det handlar om totalt max tio dygn på ett år.

Om andra lösningar på spädgrisdödligheten än att fixera suggan säger han:
– Idag ligger vi i Sverige på 24–25 kul­tingar per år och har kullar på ungefär 10– 11 grisar. Det kan jämföras med till exempel Danmark och Finland, där föder en sugga i snitt 30 grisar per år, så vi ligger betydligt lägre än våra grannländer. I underlaget vi tog fram inför ansökan gick vi tillbaka och tittade på hur det var förr. Om man då ser på när suggan födde 8–9 griskultingar var dödligheten procentuellt större så det finns inget sådant samband, att mindre kullar ger lägre andel döda kultingar.

Och det fanns inga andra faktorer som kunnat påverka det resultatet, förutom antalet?
– Nej, det fanns inte så många andra omständigheter som skiljde sig åt. Och vad gäller underlaget tror jag inte att det kan bli bättre än idag. Tittar man på ekologisk grisproduktion där man har en annan sorts underlag ser man att spädgrisdödlighe­ten procentuellt är högre, så det är inte rätt åtgärd om man vill minska antalet döda kultingar. De veterinärer som varit med i pilotstudien har studerat suggornas beteende och de har inte kunnat se att de farit illa av skyddsgrindarna, säger Ingemar Olsson.

Fast alltfler inom EU slutar med fixering av suggor – just för att suggans välfärd försämras, berättar professor Lotta Berg.
– Den forskning som finns visar inte att fixering generellt leder till någon ökning av antalet överlevande smågrisar, men däremot till betydligt försämrad välfärd för suggan. Det finns goda skäl att arbeta för att minska smågrisdödligheten, men sugg­fixering löser inte det problemet och om man vill ha trovärdighet hos ett eventuellt ”djuromsorgsprogram” så bör möjligheten till generell fixering av suggor vid grisning definitivt inte ingå, säger hon.

– Däremot finns det andra faktorer som man behöver arbeta mer med, både inom forskningen och i praktiken, såsom stra­tegisk halmning i samband med grisning, vilket kan ha en positiv effekt, och som skulle kunna tas upp i ett kontrollprogram som syftar till gott djurskydd, tillägger Lotta Berg.

Om grisnäringen trots allt lyfter bort delen som rör fixering av suggan men behåller tidig avvänjning och mindre ytor för djuren att röra sig på: Vad tänker du kring det?
– Det återstår att se om en sådan mo­difierad version av kontrollprogrammet läggs fram, och vilka förslag den i så fall innehåller. Flera av dagens kontrollpro­gram har höjt djurvälfärden, men får vi nya där de djurskyddsmässiga nackdelarna överväger riskerar alla kontrollprogram att få oförtjänt dåligt rykte. Ett kontrollprogram för gris som tillåter rutinmässig fixering av suggor vid tiden för grisning skulle kunna äventyra trovär­digheten i systemet, säger Lotta Berg och fortsätter:

– Vad gäller avvänjningstiden så finns där en balans mellan smågrisarnas välfärd och omsorg om suggan, i synnerhet vid riktigt stora kullar. Det är viktigt att suggan inte går ner alltför mycket i kondition under digivningen. Samtidigt utgör alltför tidig avvänjning en risk för smågrisarnas hälsa och välbe­finnande. De extremt stora kullar vi i vissa fall ser idag är egentligen inte optimala vare sig för suggan eller för smågrisarna och där vilar ett stort ansvar både på avelsföretagen och på de djurägare som efterfrågar dessa avelsdjur, även om det givetvis kan vara svårt för den enskilda bonden att radikalt påverka utvecklingen, säger Lotta Berg.

Text: Johanna Wiman och Katarina Hörlin
Foto: iStockphoto

Fotnot: Texten publicerades första gången i september i Tidningen Djurskyddet i nr 3, 2016.

Läs mer om fixering av suggor
Få resultat till grisnäringens fördel
Fixering av suggor leder ej till minskad spädgrisdödlighet

Det här inlägget publicerades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.