Miljoner fiskar kvävs sakta till döds – var är djurskyddet vid fiskslakt?

Fisk i koldioxidBild av en slakt. Här är fiskar som skulle ha blivit medvetslösa inom 10 minuter då de hållits i baljor med koldioxid, men där flera återfick medvetandet och efter 70 minuter ännu förgäves försökte befria sig. Bilden är avfotograferad från Albin Gräns film vid ett av hans studiebesök vid en fiskodling.

Dela artikeln:


Det finns en föreställning om att fiskar skulle sakna intelligens och inte kunna känna smärta. Inget kunde vara mer fel. Det visade forskaren Albin Gräns med plågsam tydlighet under Djurskyddet Sveriges seminarium ”Varför finns inget djurskydd för fisk?” som hölls i Almedalen under onsdagen.

ALMEDALEN. Fiskar känner smärta, men behandlas som om de inte gjorde det. Till seminariet hade arrangörerna bjudit in representanter för livsmedelskedjan, men fått nej, ingen av de tillfrågade kände att djurskydd för fisk var en fråga de kunde fördjupa sig i.
– Desto viktigare då att vi sprider kunskap och att vi gör det nu, sa Åsa Hagelstedt, generalsekreterare för Djurskyddet Sverige när hon välkomnade publiken.

För sett till antal är fisk Sveriges vanligaste lantbruksdjur, sällskapsdjur, försöksdjur och villebråd, slog forskaren Albin Gräns fast i sitt föredrag.
– Vi säger ofta fisk, som vore de en och samma sort. Men en fisk är inte en fisk. Det finns över 30 000 arter. De är extremt olika och måste hanteras på olika sätt. Fiskar har komplexa beteenden. Bland fiskarna hittar vi den art med minst hjärnstorlek i förhållande till kroppsvikt av alla ryggradsdjur och den art med en av de allra största hjärnorna, Elefantfisken, sa Albin Gräns.

Djurskyddslagen (1988:534) slår fast att djur som hålls av människan ska ”behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom”. Trots det behandlas fiskar på ett sätt som skapar lidande.
– Genom åren har det hävdats att fiskar inte kan känna smärta. Att de saknar smärtreceptorer och de hjärnstrukturer som krävs för att känna smärta. Forskning visar att det inte är så. Fiskar har smärtreceptorer. De känner smärta.

Albin Gräns tog exemplet med SERS, Elfiskeregistret som används för att bedöma den ekologiska statusen i svenska vattendrag.
– Här används ström för att bedöva, fånga in och mäta fisktillgången. En studie på lax visade att nästan 15 procent av tvåårslaxarna som bedövades med elfiske fick brott i sin ryggrad. De flesta av dessa fiskar dog inte men simmade vidare med bruten ryggrad.

SERS-exemplet var ett av flera som Albin Gräns lyfte för att visa vad människor rutinmässigt utsätter fiskar för. Ett annat exempel var de 1,7 miljoner fiskar som varje år  släpps ut från Sveriges många kompensationsodlingar. Fiskar som generellt har en liten chans att överleva.

Nu visar nya forskningsresultat att när fiskarnas fettfena, en liten fena som sitter på fiskens rygg, vilken länge ansetts vara onödig, klipps bort så begränsas i själva verket fiskarnas simförmåga. Kanske kan detta vara en bidragande orsak till den låga överlevanden, och om så varför fortsätter man klippa av fenan? frågade Albin Gräns och fortsatte:

– Fettfena är också ett värdelöst namn eftersom fenan inte innehåller fett. Däremot har ny forskning visat att den är full av nerver. Fenan är där för att fisken ska kunna finreglera sin simning. Den klipps bara bort.

Fisk återhämtar sig långsammare än däggdjur. Detta kan få konsekvenser för de fiskar som råkar ut för fiskemetoden C&R, Catch and Release, som går ut på att först fånga en fisk, ta en bild på den och sedan släppa den fri.

– En regnbåge som jagas till utmattning har en cirka 90 procentig överlevnad. Jagas den till utmattning och därefter exponeras för luft i 30 sekunder har den en cirka 60 procentig överlevnad. Hålls de en minut i luften är överlevnaden cirka 20 procent. De flesta fiskarna klarar sig alltså inte trots att de släpps tillbaka i vattnet, konstaterade Gräns, vars siffror byggde på en undersökning av Ferguson och Tuft, från 1992.

Utöver de fiskar som utsätts för sport- och fritidsfiske slaktas 11 663 ton fisk i svenska fiskodlingar varje år. Uppskattningsvis rör det sig om fyra miljoner fiskar. Vanligast är regnbåge, näst vanligast är röding. Djurskyddslagen för svenska vattenbruksdjur säger att vid slakten ska ”bedövning ske så att djuren snabbt blir medvetslösa. Medvetandet får inte återkomma.” De flesta fiskar bedövas av koldioxid innan slakt.

– Koldioxid har dömts ut av världshälsoorganisationen WHO och EFSA, European Food Safety Authority. Har ni någon gång sett en fisk komma i kontakt med koldioxid vet ni att fisken avskyr det och gör allt för att komma därifrån, sa Albin Gräns.

Fiskarna bedövas genom att sänkas ner i koldioxidmättat vatten. Dessvärre är det inte alltid som personalen fått tillräckliga instruktioner i hur vattnet ska mättas med koldioxiden. Albin Gräns visade en film från ett av hans studiebesök, där det blev plågsamt tydligt att de fiskar som skulle ha blivit medvetslösa inom tio minuter ännu efter 35 minuter i koldioxidbaljorna förgäves försökte ta sig därifrån. Till och med 70 minuter senare fanns fisk som med blodet rinnande ur halsen vred sig.

– Det är uppenbart att det finns fiskar som återhämtar sig trots bedövningen. Så här illa behöver det inte se ut, men i det här fallet vet inte de som utför metoden hur de ska göra. De bubblar inte vattnet som de ska och har för många fiskar i baljan. Frågan är om inte det vore bättre att skära halsen av fiskarna direkt, istället för att först stressa fiskarna i den felaktigt blandade koldioxiden och sen ändå skära halsen av fiskar som ännu inte förlorat medvetandet , sa Albin Gräns.

I hela världen viltfångas 970 miljarder fisk som blir mat. 450 miljarder fisk blir foder, bland annat till lax. Albin Gräns visade en bild på hur tusentals fiskar dragits upp i en nätkasse på en båt och berättade att en holländsk studie av fiskande i norra Europa visade att för de arterna som ingick i studien tog det mellan 55 minuter och 450 minuter att förlora medvetandet när de väl var uppdragna ur vattnet.

– Det betyder att miljarder fiskar ligger och kvävs av luft i flera timmar innan de förlorar sitt medvetande. Ännu värre blir det för de fiskar som läggs på is. För ett växelvarmt djur som fisk innebär detta att deras syrekonsumtion går ner och tiden det tar innan de kvävs till döds blir ännu längre.

I dag finns inga lagar som slår vakt om djurskyddet för viltfångad fisk. Djurskyddslagen gäller endast djur som hålls av människor. Jaktlagstiftningen gäller endast däggdjur och fåglar.
– Eventuellt skulle djurplågerilagstiftningen kunna tillämpas på detta, men det är inget som används idag.

Fisk Albin
Albin Gräns under sitt föredrag i Almedalen.

Så tills vidare plågas miljarder fiskar varje år till döds av kvävning som pågår i timmar. Inte heller ger de märkningar som finns på fiskförpackningarna någon ledning vad gäller djurskyddet vid slakten, enligt Gräns.

Varken MSC-, asc- eller KRAV-märkningen tar upp slaktmetoderna. Så en KRAV-märkt fiskfilé i frysdisken kan ha utsatts för samma lidande vid slakten som en konventionell fisk. Albin Gräns avslutade sin föreläsning med frågan:
– Vet folk om att de köper fisk som legat och kvävts i flera timmar?

Av den märkbart illa berörda publiken att döma är nog svaret på den frågan nej.
– Jag har nog aldrig lärt mig så mycket under en halvtimme i Almedalen. Någonsin. Och då har jag ändå varit här väldigt många gånger och arbetar med de här frågorna varje dag. Min bild är att många animaliekonsumenter som vill agera som medvetna konsumenter av djurskyddsskäl väljer att bara äta fisk. Efter det här föredraget står det ju klart att det inte är bättre alternativ, sa Åsa Hagelstedt, generalsekreterare för Djurskyddet Sverige.

En person i publiken frågade hur hanteringen av skaldjur, som kokas levande, kan få pågå?
– Om alla fiskar skållades direkt, likt kräftor, hade det varit ett bättre sätt för dem att slaktas på än dagens långsamma kvävning, sa Albin Gräns, som avslutade med att öppna upp för en ljusare framtid när han berättade att den forskningsgrupp FRESH, Fish Rearing and stress Hazards, han ingår i nu håller på att ta fram en ett speciellt avsnitt för avlivning av fisk i utbildningspaketet DISA.

– För att slakta djur måste man ha kompetensbevis. Det kan ges genom att man går en internetbaserad kurs, DISA. Nu har vi tillsammans med SCAW lagt till ett speciellt avsnitt om avlivning för fisk. Det finns inget lagkrav på att ha gått utbildningen för fisk, men det är ett steg på vägen, sa Albin Gräns, som underströk att det nu är dags se fisk som de djur de är.

– Med förmåga att känna smärta och stress. Jag rekommenderar alla att läsa Cohens fina berättelse ”Herr Bohm och sillen” för att få en förståelse av hur människans förhållande till fisk är.

Text Katarina Hörlin
Foto iStockphoto, stillbild ur Albin Gräns film och Katarina Hörlin

Såhär svarar Jordbruksverket
Under  seminariet ”Varför finns inget djurskydd för fisk?” svarade Jordbruksverkets djurskyddssamordnare Helena Elofsson och avdelningschef Ingrid Eilertz i en förinspelad intervju på frågor om hur fiskar bör skyddas.
Läs intervju här: Den odlade fisken har tillräckligt skydd

Vill du fördjupa din kunskap om fisk? Här är länkarna!
fisk-essa

Missa inte Albin Gräns tidigare Essä i Tidningen Djurskyddet: Fiskars upplevelser i fokus

Läs mer om Välfärdsprojektet Fresh, Fish Rearing and stress Hazards,  här: Fresh

Läs mer om  SERS, Elfiskeregistret, här: SERS

Läs mer om metoden Catch and Release här: C&R

 

Det här inlägget publicerades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.