Igår, mitt under Almedalsveckan, hällde en person bensin över en igelkott. Den hittades av en privatperson som kontakta Gotlands Igelkottfond och får nu återhämta sig på ett av fondens jourhem.
Igelkotten kördes till Roma veterinärklinik söder om Visby. Veterinären sövde och tvättade den. Sedan fick den komma till Susanne och Mats Larsson som rehabiliterar skadade igelkottar. I ett litet trähus kurar kotten och när Susanne lyfter upp henne rullar hon ihop sig till en tajt liten taggboll, vill inte alls vara med.
-Hon mår efter omständigheterna bra, är pigg. Nu ska hon få penicillin två gånger om dagen, annars hanterar vi igelkottarna så lite som möjligt, säger Susanne Larsson.
Långt där inne bland taggarna anar jag en liten nos och två små blänkande pepparögon. Mats sätter på sig handskar för att kunna hålla medan Susanne tar fram veterinärens färdigpreparerade spruta med penicillin. Det är svårt att få igelkotten att öppna munnen men till slut går det och medicinen droppas in. Hur det hade gått till när den fått bensin över sig är det ingen som vet men troligtvis var det någon som gjort det med vilje.
-Man har tidigare hittat igelkottar i hopknutna plastpåsar och sett barn använda dem som fotbollar, säger Mats beklämd.
Susanne och Mats är en av de tre jourfamiljer som är knutna till Gotlands igelkottefond. Fonden startades för ett år sedan av Djurskyddet Sveriges lokalförening Djurskyddet Gotland för att rädda och hjälpa igelkottar.
-Man har i flera år sett en minskning av antalet igelkottar och då bestämde vi att göra något projekt för dem, säger Mona Stengård som sitter i styrelsen för Djurskyddet Gotland men som även är ordförande i Igelkottsfonden.
Varför igelkottarna minskat i antal vet forskare inte. Inventeringar har visat att igelkottarna helt är borta på vissa orter. Det man misstänker är att förändringar i miljön ändrat förutsättningar för igelkottarna.
-Folk städar sina trädgårdar för mycket, det finns inga rishögar, högt gräs och annat som gömmer mat för igelkotten och där den kan bo, säger Mona Stengård.
Fonden har samarbete med länsstyrelsen och har blivit sponsrade från skogvårdsstyrelsen med små igelkotthus. En stor hjälp är också Roma Veterinärklinik som ställer upp ideellt. Om några dagar, då penicillinkuren är över är det dags att sätta tillbaka igelkotthonan i naturen.
-Då går vi ner här i skogen bakom gården och släpper ut kottarna. Sedan måste naturen få ha sin gång. Alla igelkottar klarar sig inte, det är ett faktum, säger Mats.
