Få typer av avel har gett så snabba genetiska förändringar som när avelsföretagen på 1950-talet började avla fram slaktkycklingar. Men det har fått konsekvenser för djurens hälsa och en alltmer koncentrerad och globaliserad avel gör det svårt för svenska bönder att påverka.
Text: Johanna Wiman
Foto: Julio Gonzales, SLU och Shutterstock
Historiskt sett var det de som jobbade med djuren som skötte avelsarbetet. Den genetiska förändringen gick långsammare, på gott och ont. Den moderna aveln är mer intensiv och bland de livsmedels-producerande djuren är aveln av den snabbväxande kycklingen en extrem. Den ledde till en snabb genetisk förändring på kort tid.
Det säger Anna Wallenbeck, forskare vid institutionen för Husdjursgenetik vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Hon påpekar att i sitt arbete mäter hon inte god djurvälfärd, utan istället arbetar hon med att mäta graden av hur dålig djurvälfärden är. Just nu ingår hon i en forskargrupp som undersöker hur den nya kycklingrasen Rowan Ranger, framavlad för att växa mer långsamt, fungerar i ekologiska produktionssystem i Sverige.
Bakgrunden till projektet är de svenska konsumenternas ökade efterfrågan på KRAV-kyckling. De raser av slaktkyckling – Ross och Cobb – som traditionellt används inom svensk livsmedelsindustri är framavlade för att leva och växa så snabbt de går och slaktas så fort som möjligt, i dag slaktas de vid 35 dagars ålder.
– Blir de äldre än så uppstår ofta problem. När de blir för stora kan de få svårt att gå, lederna håller ibland inte och de får ont och svårt att utföra viktiga artspecifika beteenden som de har behov av att utföra. Även kycklingar som bara lever i 35 dagar har de här problemen i viss utsträckning men de förvärras om de får leva längre än 35 dagar, säger Anna Wallenbeck.
Problemen har varit större. Det var till exempel förr vanligare med så kallad sudden death syndrome, alltså att kycklingarnas hjärta och lungor inte orkade med när kropparna växte för fort. Det sker fortfarande, men bara i enstaka fall. Likaså har fothälsan hos djuren varit sämre, men förbättrats genom avelsarbete. Anna Wallenbeck säger att dessa unga djur har andra behov än vuxna djur och att deras beteende ska utvärderas efter de behov en ung fågel har, inte efter vuxna fåglars beteende.
Strukturen kring husdjursavel generellt har förändrats. Distansen mellan produktionen och det faktiska avelsarbetet har ökat enligt henne. Förr arbetade fler bönder och djurägare direkt med det faktiska avelsarbetet och kunde därmed påverka enklare. Dagens struktur med multinationella företag och kompetenskoncentration medför en lång distans mellan det faktiska avelsarbetet och produktionen.
– Färre människor påverkar det faktiska avelsarbetet och färre har kunskap om hur det sker. Strukturellt innebär det en risk.
Ytterligare en aspekt är att det är svårt för svenska producenter att påverka hur aveln bedrivs, eftersom den helt sker utomlands.
– Vi har i dag ingen slaktkycklingsavel i Sverige, låg kunskap om den och därmed små möjligheter att påverka, säger Anna Wallenbeck.
Men hon lyfter fram några exempel på att det faktiskt går – bland annat Svensk Fågels påverkansarbete för att förbättra fåglarnas fothälsa genom avelsarbete.
Thomas Carlson är vd på Aviagen SweChick, ett globalt avelsföretag för slaktkyckling som förser en stor del av svenska slaktkycklingsproducenter med avelsdjur. Han säger att de med tiden har breddat sina avelsmål väsentligt.
– Modern kycklinguppfödning innefattar i dag ett stort utbud av egenskaper som rör hälsa och välbefinnande, tillsammans med köttproduktionseffektivitet. En betydande del av våra genetiska urvalskriterier är speciellt inriktade på välfärd. Till exempel väljer vi ut fåglar med en bra benstyrka, starka hjärtan och lungor och fåglar med ett bra immunförsvar, säger han.
Varje år slaktas cirka 60 miljarder kycklingar i världen.
– Det kräver ett avelsprogram som balanserar det uppenbara behovet av att skydda och främja djurens välbefinnande med en förmåga att producera högkvalitativt kött på ett effektivt sätt. Internationellt är de vita slaktkycklingsraserna de överlägset mest populära. De kommer från broileravelsprogram där man investerat mycket resurser för att kombinera välfärd och hälsa med köttproduktion och reproduktiv hälsa, säger Thomas Carlson och berättar att långsamväxande kycklingraser har funnits i Europa i decennier.
– En mängd olika slaktkycklingssystem har utvecklats. Från alternativa inomhussystem med förbättrad miljö och reducerad djurtäthet, till ekologiska system med frigående djur. I de här systemen används antingen de vanliga slaktkycklingarna som Ross och Cobb eller långsamväxande kycklingraser och de drivs av återförsäljare som vill bredda sitt erbjudande till konsumenterna och som ofta stöds av olika oberoende certifieringssystem. I de systemen har långsamväxande raser en viktig roll och därför har vi investerat i att avla fram nya raser.
Hur ser du på de hälsoproblem kycklingarna drabbas av?
– Vi sätter alltid välfärden hos våra flockar först och tillbringar en stor del av vår tid med att säkerställa att våra fåglar är så starka och friska som möjligt. Vår utmaning är att balansera det självklara målet att förbättra djurens välbefinnande med det kommersiella kravet; att leverera miljontals fåglar till köttproducenter över hela världen. De står i sin tur inför samma utmaning – att ta hand om sina flockar och samtidigt kunna leverera kycklingkött av hög kvalitet till sina återförsäljare. Vi upplever att vår bransch gör mycket rätt och att vi leder branschen genom att driva nya, innovativa sätt att förflytta gränserna och åstadkomma ytterligare förbättringar, säger han och vill tillägga att Aviagen alltid jobbat nära sina kunder i Sverige, vilket, enligt honom, medfört att avelsmålen har påverkats positivt för hälso- och välbefinnandeegenskaper.
Anna Wallenbeck tycker att det är för tidigt att avgöra om de nya, mer långsamväxande kycklinghybriderna verkligen fungerar i produktionssystem med långa uppfödningstider. Det återstår att se.
– Vi får avvakta lite, det verkar i alla fall fungera mycket bättre.
Hon konstaterar att avelsföretagens mål i dag är bredare än vad de historiskt varit.
– Det som ändå ger mig hopp inför framtiden är att om avelsföretagen breddar målen kan man förbättra problemen och samtidigt nå produktionsmålen. Det är vad min forskning fokuserar på: smartare avelsmål. Vi närmar oss även om det fortfarande går långsamt.
Anna Wallenbeck, forskare vid institutionen för Husdjursgenetik vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Foto: Julio Gonzales, SLU.
Text: Johanna Wiman.
