Frigående inne, frigående ute eller inredda burar – inhysningssystemen för höns är många. Men vilket är bäst för hönan? Vi frågade tre experter.
Påsken närmar sig. Enligt branschorganisationen Svenska Ägg brukar äggätande fördubblas dessa helgdagar. 2000 ton ägg konsumeras. Men den som endast vill äta ägg värpta av hönor som fått utöva ett naturligt beteende, enligt Bo Algers definition ”Det beteende som djuret är starkt motiverad att utföra och som när det utförs ger djuren en funktionell återkoppling” vilka ägg ska den personen välja? Med naturligt beteende räknar vi in hönans möjligheter till sandbadning, bygga bo, picka och sprätta.
– Frågan är lite för stor och komplex för att besvara på ett koncist sätt. Men bäst garantier för ett naturligt beteende får man om man köper KRAV-märkt, eftersom hönsen garanterat har fått gå ute, åtminstone sommartid. På så sätt tillgodoses deras naturliga beteende på ett enkelt sätt. Frigående ute kan vara lika bra, det kan ju handla om att de helt enkelt får ett annat foder men i övrigt har det som KRAV-djuren. Sen är värpnäringen så komplex att det knappast finns något “bra” alternativ. Alla storskaliga produktionsformer har allvarliga problem när det gäller djurskydd. Det gäller hela kedjan från kläckeriet fram till slakt, svarar Per Jensen, professor i etologi vid Linköpings universitet.
Inget inhysningssystem kan till hundra procent garantera en god djurvälfärd: det krävs också en kunnig djurhållare som kan ge hönsen god skötsel, bra foder, gott smittskydd, betonar professor Lotta Berg.
– Hönsens välbefinnande beror på många olika faktorer. Inhysningsformen är en, och i vissa har hönorna ingen möjlighet att få utlopp för sina mest centrala beteendebehov. Därför är till exempel oinredda burar förbjudna i Sverige och många andra länder, säger hon.
Inredda burar, system där hönsen är frigående inomhus och system där hönsen förutom att få gå fritt inomhus även får tillgång till utevistelse är de system som finns.
– Dessa innehåller alla grunderna i form av ett rede att värpa äggen i, ett ströbad att sprätta och ströbada i, och en sittpinne att sitta på. Däremot kan tillgängligheten till dessa faciliteter variera beroende på hur systemet är utformat, och höns i inredda burar har till exempel bara tillgång till sitt ströbad under en del av dygnet, för att undvika fellagda ägg, förklarar Lotta Berg.
Likaså kan det ibland vara bekymmer med alltför liten mängd strö i ströbaden i burarna, och även med dålig, alltså blöt, ströbädd i system för frigående höns, vilket försämrar hönsens möjligheter att verkligen ströbada och sprätta ordentligt.
– I en bur är den totala tillgängliga arean givetvis mer begränsad än i ett system för frigående höns, vilket gör att hönsen inte kan flyga ens kortare sträckor och inte heller flaxa fritt med vingarna, och har dessutom svårare att komma undan om negativa beteenden har uppstått i gruppen.
Å andra sidan, understryker hon, kan det vara svårare att hålla en god hygien i frigångssystem där hönsens gödsel hamnar i ströbädden, och förekomsten av parasiter är därför ofta större där jämfört med i burar, ett problem som kräver mer forskning för att goda lösningar ska kunna tas fram.
– Även i system för utegångshöns finns vissa risker med avseende på smittskydd och även för predation, det vill säga att rovdjur och rovfåglar kan utgöra ett hot, säger Lotta Berg och sammanfattar:
– Summa summarum så kan man nog konstatera att samtliga system uppfyller de absoluta baskraven, men att system för frigående höns medför större potential för hönsen att på ett mer varierat sätt kunna utföra viktiga naturliga beteenden. Möjligheten till utevistelse innebär en berikning av hönsens liv, men också vissa risker.
Veterinär Stefan Gunnarsson, universitetslektor i uthållig animalieproduktion vid SLU, instämmer i detta.
– Potentialen för god djurvälfärd är högre i inhysningssystem där hönorna kan gå ute, men risken för störningar är större i dessa system än i modifierade burarna.
Kan problem med parasiter och sjukdomar för frigående höns utomhus lösas inom överskådlig tid?
– Jag tror inte att parasitproblemen kommer att lösas i frigående system, men att man genom olika åtgärder kan minska förekomsten av kvalster och mask.
Hur tror du att framtiden blir för värphönsen?
– Inom kort kommer det att vara fler eko-höns i Sverige än höns i modifierade burar, och trenden är att burarna kanske kommer att försvinna på grund av bristande lönsamhet. När det gäller storleken på gårdarna, så finns regler som gör att eko-höns får vara i avdelningar om max 3 000 hönor, och max 18 000 i samma byggnad. Sedan kan man ha flera byggnader på gården. Trenden med allt större gårdar kommer att hålla i sig. Äggproduktionen i Sverige har ökat långsamt under en längre tid (+3 % per år) och det kommer nog att fortsätta så i takt med folkökningen. Vi har gått igenom en 20 årsperiod med mycket stora förändringar av inhysningen av höns i Sverige och Europa. 1992 satt 95 procent av hönorna i Sverige i trånga burar med 4 hönor i varje. På 1980-talet var det fem hönor per bur, säger Stefan Gunnarsson.
Stefan Gunnarsson, SLU, professor Per Jensen som skrivit boken Hur mår maten? och Lotta Berg, SLU.
Text: Katarina Hörlin
Foto: SLU och Göran Billeson.
Läs mer om hönor
Här kan du läsa mer om om hönors naturliga beteende: Tamhönan en sällskaplig varelse av Linda Keeling.
Ta gärna del av Tidningen Djurskyddets tidigare artiklar i ämnet:
Hur vill hönan ha det – bur eller frigående
Ett burliv fjärran från gårdsidyllen
Påskhälsning för hönornas skull
I årets påskkampanj uppmanar Djurskyddet Sverige att välja ägg från svenska hönor som fått gå fritt utomhus. All information om kampanjen hittar du här
