Djurskyddskonferens visade flera projekt som förbättrar för djuren

Under onsdagen höll Jordbruksverket sin årliga Djurskyddskonferens. Platsen var SLU i Ultuna och temat ”Djurskyddsforskning – till nytta för djuren och människorna”. Flera pågående projekt som förbättrar både djurskyddet och konkurrenskraften lyftes. Mest debatt väckte det vetenskapliga rådets yttrande över utvärderingen av minkhållningen i Sverige.

Jordbruksverkets generaldirektör Christina Nordin betonade i sitt välkomsttal att det för henne är mycket viktigt att ha en god dialog med djurskyddsorganisationerna. Efter konferensen samlades representanter för de stora svenska djurskyddsorganisationerna i ett möte med generaldirektören.
– Vi samtalade om framtida samarbetsmodeller. Det kändes mycket bra, säger Åsa Hagelstedt, generalsekretare Djurskyddet Sverige efteråt.

Konferensen satte under dagen fokus på SLU:s vetenskapliga råd för djurskydd. Professor Lotta Berg är rådets ordförande och hon förklarade vilken typ av uppdrag rådet tar.
– Rådet ska förse de riskhanterande myndigheterna och beslutsfattarna med vetenskapligt solida underlag inför olika typer av policybeslut, föreskriftsändringar eller liknande. Vi ska vara en riskvärderande instans och utgå från befintlig forskning, sammanställa och utvärdera den. Inte producera ny forskning.

Tänkbara uppdragsgivare är förutom Jordbruksverket, regering, riksdag och departement, även Livsmedelsverket, Naturvårdsverket, andra universitet eller institut. Icke-statliga organisationer får också ställa frågor som kan ges riskvärderande svar eller så kan rådet själv ta initiativ att göra en utredning. Lantbrukets djur prioriteras främst, men även riskvärderande uppdrag om andra djurslag kan utföras.

Jordbruksverkets avdelningschef Ingrid Eilertz och djurskyddssamordnare Helena Elofsson berättade om hur Jordbruksverket arbetar med det vetenskapliga rådet.
– Vi vänder oss till rådet i det första steget i föreskriftsprocessen, för att få en analys av vilka problem och behov som finns. Men det måste sägas att det finns fler vetenskapliga bedömningar än det vetenskapliga rådets och vår bedömning utgår från en helhetsanalys, sa de.

Jordbruksverket har gett rådet tre uppdrag hittills. Det första gäller en analys av rörelsebehov, social kontakt och avvänjning för hund och katt. Det andra är en sammanställning av aktuell forskning kring minkars naturliga beteende och välfärd. Det tredje gäller tillsyn av utegångsdjur med ny teknik som drönare, GPS och osynliga stängsel.

Moderatorn Linda Keeling ryckte in för Per Jensen, som fått lämna återbud och rapporterade om resultaten för rörelsebehov för hund och katt.
– Hos hund skiljer det sig naturligtvis mellan olika raser, men för alla gäller att fysisk aktivitet förebygger sjukdom. ”Mental stimulering” kan uppväga en händelsefattig livssituation men inga studier tyder på att det kan ersätta fysisk aktivitet.

– För katten är det brist på forskning om deras rörelsebehov och expertgruppen efterlyser mer forskning! Det är dock klart att rörelsebehovet främst är kopplat till deras jaktinstinkt. Utekatter har ofta fri tillgång till rörelse. Brist på aktivitet kan leda till beteendestörningar hos innekatter, sa Keeling.
(Sist i denna artikel finns länk till hela yttrandet för den som vill läsa vad gruppen kom fram till om hundar och katters sociala behov och avvänjning.)

Dirk-Jan De Koning, ledamot i det vetenskapliga rådet redogjorde för det uppdrag rådet fått från den samlade djurskydds- och konsumentrörelsen gällande gris. Fyra frågor önskades besvaras, den första löd: ”Är det förenat med bättre, likvärdig eller sämre djurvälfärd, vid en sammantagen bedömning av såväl smågrisens välfärd som suggans, om smågrisar avvänjs från suggan vid 21 dagars ålder i stället för vid 28 dagars ålder?”

Expertgruppen kommer att redovisa svaret i en rapport. För att besvara de övriga frågorna skulle det krävas så stora nya studier av forskningskaraktär att de ligger utanför de ramar rådet har, förklarade De Koning.

Professor Lena Lidfors presenterade resultatet från uppdraget som Jordbruksverket gett rådet att sammanställa aktuell forskning kring hur välfärden för minkar som föds upp i Sverige och hur väl de kan utöva ett naturligt beteende. Sammanfattningsvis fann de att ”befintlig forskning visar att beteendestörningar delvis kan förebyggas genom att minkar ges fri tillgång till foder, hålls i etageburar med bolådor, hyllor, strömedel och beräkningar som byts ut regelbundet. Badvatten bedöms vara en positiv berikning men inte vetenskapligt belagt som ett grundläggande beteendebehov.”

– Det vill säga att om minken inte känner till vatten eller aldrig har fått vatten, sitter den då och lider och mår dåligt för att den inte har tillgång till vatten? Det finns ingen forskning som visar att det är så, men om den har erfarenhet av vatten så är den beredd att arbeta för att få tillgång till vatten. I det vilda använder minken vatten för att jaga, den spanar efter bytet, hoppar i och tar bytet och drar upp det till bohålan. De ligger inte i och simmar, sa Lena Lidfors.

Berikningar, grupphållning, avel, förbättrade foderrutiner och avlivning, både vad gäller djurskyddet när minkarna avlivas i grupp och hur koldioxid som avlivningsmetod fungerar är några av de områden som gruppen konstaterade behövde mer forskning.

Publiken hade flera frågor. Åsa Hagelstedt sa:
Jag har en tax och en katt. Deras jaktbehov finns sannerligen kvar. Katt och hund har mycket lång domesticering. Minkar är rovdjur med betydligt kortare domesticering: Hur tillfredsställs minkars behov av jakt ?
– Tanken är att berikningarna ska stimulera jaktbehovet. Frågan är hur man gör: bollar minkarna kan flytta runt, och kedjor i hurtaket verkar positivt. Klättermöjlighet i buren kan ge utlopp för jaktbeteende. Stimulera med leksaker som man kanske gör med sällskapsdjur också, sa Lena Lidfors.

En annan person i publiken saknade, i yttrandet om minkhållning, en studie gällande minkar i hägnliknande situationer. Den är gjord av Schwarzer, A. Bergmann, S., Manitz, J., Küchenhoff, H., Erhard, M. & Rauch, E. år 2016, heter ”Behavioral studies on the use of open water basuns by American mink (Neovison vison)” och visar att minkar i hägn söker sig till vatten. Det saknades också ett examensarbetet i etologi vid SLU av Heléne Lindberg, som skrevs 2004 och heter ”Beteenderesponser hos farmuppfödda minkar (Museal vison) hållna i stora och berikade burar.”
Hur kommer det sig?
–Examensarbetet är en miss. Vad gäller hägnstudien, om minkproduktionen ska fortsätta måste man kunna hålla många djur tillsammans. Då har vi kanske tänkt att det inte skulle vara möjligt att ha dessa djur som produktionsdjur längre om de skulle hållas i stora hägn med vatten. Men det har gjorts sådana studier som vi kanske inte har fått med. Längst bak i rapporten finns en sammanställning av de studier som vi har tagit med där man tittat på vatten, sa Lena Lidfors.

Helena Röcklinsberg, docent i djuretik fanns med i publiken och hon sa:
– Jag förstår att ni inte kan ta med alla studier, men just den om hägn var ganska signifikant. Det finns så mycket värderingar och etiska ställningstagande som påverkar vad man tittar på som forskare. Just vad gäller mink har man valt en snäv definition av vad naturligt beteende är och en snäv definition av vad välfärd är: och då kan man visa att djuren inte behöver vatten.
Väljer man en bredare definition så ser man att djuren behöver vatten. Det perspektivet, tänker jag, är väldigt viktigt att ha med sig och jag hoppas att Jordbruksverket tar med det. För det är inte självklart att man ska landa i att vi ska ha mink, utan det är väl bland annat det som ska utredas? Alltså, vilka förutsättningar finns för att hålla mink under förutsättning att de ska kunna utöva ett naturligt beteende? Jag är medvetet provocerande, men tycker att det måste få komma fram att värderingar styr mycket av den forskning vi ser, inte minst kring mink. Värderingar ligger också bakom den del av forskningen som inte kommer fram när man rapporterar om forskning.

Lena Lidfors svarade att hon håller med om att alla forskare har egna värderingar.
– I rapporten har vi ett avsnitt om naturligt beteende där vi beskriver att minken i naturen bor vid vatten, jagar i vatten och i naturen är vatten viktigt för minken. Det är inget vi försöker dölja. Däremot i avsnittet om vattenbad har vi fokuserat på experimentella studier om vattenbad. Men jag vill nog lämna till Jordbruksverket att bestämma frågan om vatten. Vi har försökt presentera de diskussioner som hållts mellan forskare. De är ju delvis oeniga också. Georgia Maison i Kanada har tillexempel släppt frågan om vattenbad eftersom det inte är möjligt att ha på stora minkgårdar, sa Lena Lidfors.

I pausen frågar vi Emma Brunberg, sakkunnig på Djurskyddet Sverige, om hennes reflektioner.
– Ett övergripande problem, både vad gäller mink och gris, är att man utgår från de produktionssystem som djuren befinner sig i idag, vid bedömningarna om de kan utöva ett naturligt beteende. Det är farligt ur ett djurskyddsperspektiv om vi låter dagens produktion sätta ramarna. Tvärtom borde man utgå från ett blankt blad, där utgångspunkten är djurets naturliga beteende och hur vi kan anpassa miljön till vad djuren behöver. För minkar betyder det troligtvis att de måste leva i stora hägn där de kan leva vid vatten, jaga och leva ensamma. Burar är inte ett alternativ om man vill uppfylla djurskyddslagen, säger Emma Brunberg.

Andra delen av konferensen handlade om det uppdrag att främja konkurrenskraft och djurvälfärd i livsmedelsproduktionen, som Jordbruksverket har fått genom livsmedelsstrategin. Projekt pågår. Två av dem undersöker om både djurvälfärden och konkurrenskraften ökar med färre nätter på slakteri för nötkreatur och vad en effektiv vaccinering mot rödsjuka kan innebära för fjäderfä som går ute.

Katinca Fungbrant, Gård & Djurhälsan, berättade om ett projekt som drivs ihop med SVA om orsakerna till och förebyggande rutiner mot håravfall i nötbesättningar med utegångsdjur.
– Eftersom djuren hålls ute utan tillgång till ligghall så är det viktigt för värmebalansen att djuren inte tappar päls. Den vanligaste orsaken till håravfall är lusangrepp, sa Katinca Fungbrant.

Förebyggande av hjärt‐kärlsjukdom hos lax som föds upp i odlingar redogjorde forskare Albin Gräns, SLU, för. Genom avancerade mätsystem har forskare kunnat se att i vissa fall kan regnbågslax ha stängt av allt blodflöde till magtarmkanalen under femton minuter. Det tyder på att den stressats.
– Kronisk stress gör att hjärtat förstoras hos lax. De får sämre simförmåga, hjärtat pumpar sämre.

Rebecka Westin, Gård & Djurhälsan, berättade om Pig Plus, en inventering av miljöfaktorer och skötselrutiner i svenska smågrisbesättningar.
– Hur får vi smågrisarna att överleva? Värme! Vi ska förse våra smågrisar med en bra smågrishörna med värme så att de söker sig dit. Mat! Råmjölk, kolostrum, är viktig. De första två dagarna är råmjölken främst viktig för att smågrisarna ska få energi och söka sig till värme. Vi måste se till att alla smågrisarna får tillgång till mjölken och skiftesdia är ett sätt, att se till att alla får mjölk de första dygnen, sa Rebecka Westin, som ären av de 20 veterinärer på Gård & Djurhälsan som arbetar med grisprojektet.

Målet med inventeringen är dels att få en överblick dels att lantbrukarna ska göra rätt.
– Akuta brister kan rättas till direkt, som vattennipplar som inte fungerar. Vi ska bli bättre på att få smågrisarna att överleva, och de här åtgärderna är betydligt viktigare än tidig avvänjning. Det här har mycket större genomslagskraft för hela Sveriges produktion!

Hon betonade också att fixerade suggor inte är lösningen på att få ner spädgrisdödligheten.
– Jag hävdar med bestämdhet att det inte är vägen. Varken ur djurskydds- eller konsumentperspektiv. Ge mer bobyggarmaterial åt suggan, se till smågrisarnas behov av värme och ge alla råmjölk – det är vägen!

Hur ge kycklingar i de stora produktionsanläggningarna möjlighet till ostörd sömn? Den utmaningen berättade Harry Blokhuis, SLU om under rubriken ”Never wake a sleeping broiler ‐ An undisturbed natural resning pantern in broilers” och visade en film där två kycklingar förgäves försökte sova i det myller av vakna kycklingar som sprang över dem och hoppade på dem.

– I det fria styr hönan över sina kycklingars sömn. Hon kallar till sig dem, lägger sig över dem och så sover de. I besättningar med 80 000 kycklingar utan mödrar som kan reglera sömnmönstret får vi försöka hitta sätt att hjälpa kycklingarna att få tillräckligt med sömn.

Speciella avskilda avdelningar eller varmare hörnor, dit kycklingar kunde sova ostört, är två varianter på lösningar.

Dagen avrundades med att divisionsdirektör Håkan Henrikson på Jordbruksverket berättade om hur Jordbruksverket genom nya tekniska lösningar och ny lagstiftning ska utveckla djurhållningen. Den ska också utvecklas för de djur som hålls utomhus och även för de som hålls i stall. Han berättade om de projekt som pågår för att utveckla stall och tog också upp hur verket ser på Livsmedelsstrategins uppmaning att lagstiftningen ska vara flexibel och målinriktad.
– Detta har skapat oro. Vi ser det som att flexibiliteten avser vägen till att nå målet, målet i sig eller själva syftet med reglerna är inte flexibelt.

Text & foto Katarina Hörlin

Ladda ner och läs SLU:s vetenskapliga råd för djurskydds yttrande över:
Hållande av hund och katt
Utvärdering av minknäringen i Sverige

Här är hemsidan för SLUs vetenskapliga råd för djurskydd

Mer om mink och naturligt beteende
Läs Djurskyddet Sveriges svar till Jordbruksverket
angående Yttrandet över utvärdering av mink här:
Djurmiljö, välfärd och naturligt beteende i djurskyddslagen

Christina Nordin, generaldirektör på Jordbruksverket,
bjöd in de stora djurskyddsorganisationerna
till möte efter konferensen.

Lotta Berg, ordförande i SLU:s vetenskapliga
råd för djurskydd, Linda Keeling, konferensens
moderator, Dirk-Jan De Koning, ledamot i
rådet och Lena Lidfors, medlem i rådets
expertgrupp för mink.

Djurskyddet Sverige var såklart på plats!
Förbundsstyrelseledamot Gunnela Ståhle,
sakkunniga Emma Brunberg och generalsekreterare
Åsa Hagelstedt.

Albin Gräns talade om forskningen som
görs för att kartlägga hur kronisk och
akut stress har ett samband med
hjärtproblem hos lax.