TEMA FISK. Varje år slaktas 12 800 ton fisk i svenska fiskodlingar. Uppskattningsvis rör det sig om mellan fyra miljoner och sex miljoner fiskar. Vanligast är regnbåge, näst vanligast fjällröding.
Djurskyddslagen gäller även för svenska vattenbruksdjur. Lagen säger att vid slakt ska ”bedövning ske så att djuren snabbt blir medvetslösa. Medvetandet får inte återkomma.”
Trots det bedövas de flesta fiskar med koldioxid, en metod som kan vara mer plågsam än själva slakten.
– Koldioxid har dömts ut av Världsorganisationen för djurhälsa OIE och Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet EFSA. Har ni någon gång sett en fisk komma i kontakt med koldioxid vet ni att fisken avskyr det och gör allt för att komma därifrån, säger forskare Albin Gräns.
Fiskarna bedövas genom att de flyttas till vatten som mättats med koldioxid. Dessvärre är det inte alltid som personalen fått tillräckliga instruktioner i hur vattnet ska mättas med koldioxiden. Albin Gräns har varit på flera studiebesök, där det varit plågsamt tydligt att de fiskar som skulle ha blivit medvetslösa inom några minuter ännu efter 35 minuter i koldioxidbaljorna förgäves försökte ta sig därifrån.
– Det är också uppenbart att det finns fiskar som återhämtar sig trots bedövningen, säger Albin Gräns och visar en film han spelat in från ett av sina studiebesök, där fiskarna under lång tid kämpar emot att kvävas. Till och med 70 minuter senare fanns fisk som med blodet rinnande ur halsen vred sig i tanken.
– Så här illa behöver det inte se ut, men i det här fallet vet inte de som utför metoden hur de ska göra. De bubblar inte vattnet som de ska och för många fiskar finns i baljan. Frågan är om det inte vore bättre att skära halsarna av fiskarna direkt istället för att först stressa dem i den felaktig blandade koldioxiden och sen ändå skära halsen av fiskar som ännu inte förlorat medvetandet, säger Albin Gräns.
I Sverige dominerar bedövning med koldioxid. Det är relativt billigt och löser sig lätt i vatten, men på grund av de många problem som är förknippade med denna metod har den beskrivits som oacceptabel i nationella och internationella riskutvärderingar.
Norge som är världsledande inom laxodling har infört ett förbud mot bedövning med koldioxid, men i brist på vetenskapligt grundade riskutvärderingar av alternativa metoder är koldioxidbedövning fortfarande tillåten i Sverige.
En alternativ metod som föreslagits vara bättre ur ett djuretiskt perspektiv är bedövning med el. Denna metod har funnits sedan 1980-talet men användningen är förknippad med en hel del problem vid bedövning av laxfisk. Till exempel kan den leda till skelettskador och muskelblödningar, vilket sänker marknadsvärdet på den slutliga produkten, förklarar Albin Gräns.
Under de senaste åren har metoden dock utvecklats för att minimera dessa problem och idag är det en relativt vanlig metod för att bedöva lax i Norge. Fortfarande kvarstår uppgiften att undersöka hur fiskar reagerar på de nya elbedövningssystemen som finns på marknaden och hur fiskens välfärd påverkas vid elbedövning jämfört med andra metoder som idag används.
För två år sedan publicerade forskarna inom välfärdsprojektet FRESH, Fish REaring and Stress Hazards, artikeln ”Stunning fish with CO2 or electricity: contradictory results on behavioural and physiological stress responses”, i den vetenskapliga tidskriften Animal. Resultaten var oväntade och har väckt en del uppmärksamhet.
– Vi jämförde aversiva beteenden, alltså beteenden som utförs då fisken känner sig stressad, och fysiologiska stressindikatorer, inklusive plasmanivåer av stresshormonet kortisol i fjällröding som bedövats med antingen koldioxid eller elektricitet. Alla fiskar som bedövades med koldioxid visade ett tydlig flyktbeteende som varade i flera minuter efter det att de släpptes ner i karet med koldioxidmättat vatten. Fjällrödingarna som bedövades med el blev däremot orörliga i nästintill samma sekund som de kom i kontakt med elutrustningen, berättar Albin Gräns.
I försökets andra del mättes halten av stresshormonet kortisol i fjällrödingarna.
– Det var här som resultaten överraskade oss. De fjällrödingar som bedövats med el hade mer än dubbelt så höga halter av stresshormonet kortisol jämfört med fiskar som bedövats med koldioxid. De stressfysiologiska mätningarna visade alltså direkt motsatta förhållanden i jämförelse med beteendeobservationerna.
Med dessa resultat kan forskarna inte rekommendera odlare att byta från koldioxid till elbedövning. Fler nya studier behöver göras för att reda ut de motsägelsefulla resultaten.
– En stor begränsning i vårt arbete är att vi inte har något tillförlitligt sätt att mäta grad av medvetande på fisk. Detta är viktigt eftersom djurvälfärden vid slakt endast påverkas om djuren är ”vakna” och såledels upplever vad de utsätts för. Från resultaten av vår studie vet vi alltså inte om elmetoden som vi använde för att ”lugna” fisk i samband med slakt i själva verket endast gjorde fiskarna orörliga och på så sätt bara ”lugnade” oss som åskådare, förklarar Albin Gräns.
För att få en uppfattning om vad fisken upplever som stressande måste dess beteendemässiga och fysiologiska stressresponser i verkliga situationer studeras.
– Vi ska därför fortsätta med odlingsbaserade försök på plats ute hos odlare.
Med hjälp av ny teknik som kan mäta blodflöde, hjärtfrekvens, rörelsemönster och temperatur kan under en längre tid ett antal fiskar, som simmar fritt tillsammans med de andra fiskarna på odlingen, följas.
– På så sätt kan vi jämföra olika metoder och identifiera de, ur ett välfärdsperspektiv, kritiska momenten under slaktprocessen. Genom att sedan återskapa dessa kritiska moment under välkontrollerade förhållanden i universitetens fiskhållningslaboratorium kan vi gå vidare och studera ytterligare fysiologiska förändringar samt grad av medvetande hos fisken för att bättre förstå hur fisken påverkas.
Nu är Albin Gräns igång med att undersöka hjärtförstoring och kärlkramp hos regnbåge. Undersökningen beräknas vara klar om ett år. I sitt arbete som forskare träffar han många matfiskodlare.
– Jag är ju ofta beroende av dem för att få tillträde till odlingarna och göra mina undersökningar, och jag upplever att de är mycket intresserade och öppna. De vill ju också få så bra förhållande för fiskar som möjligt.
Under ett av hans föredrag frågade en person i publiken hur hanteringen av skaldjur, som kokas levande, kan få pågå?
– Om alla fiskar skållades direkt, likt räkor, hade det varit ett bättre sätt för dem att slaktas på än dagens långsamma kvävning, sa Albin Gräns, som gav den glädjande nyheten att FRESH och SCAW tar fram ett speciellt avsnitt för avlivning av fisk i utbildningspaketet DISA.
– För att slakta djur måste man ha kompetensbevis. Det kan ges genom att man går en internetbaserad kurs, DISA. Det finns inget lagkrav på att ha gått utbildningen för fisk, men det är ett steg på vägen.
Text Katarina Hörlin
Foto iStockphoto
FÖRDJUPAD FISKLÄSNING
Här finns undersökningen ”Stunning fish with CO2 or electricity: contradictory results on behavioural and physiological stress responses” som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Animal.
Mer om forskningssamarbetet FishREaring and Stress Hazards hittas här på SLU:s sajt: FRESH
