TEMA FISK. I fjol blev det förbjudet i Schweiz att koka humrar utan att först bedöva dem. En vetenskaplig internationell diskussion har länge pågått om kräftdjur och smärta.
Vi vänder oss till en av de mest erfarna kräftdjursforskarna i Sverige:
Anna-Sara Krång, vid IVL, Svenska Miljöinstitutet. Just nu arbetar hon bland annat i olika projekt om mikroplast, där hon studerar hur plaster av olika slag tas upp och påverkar marina organismer.
– Jag har dock arbetat med kräftdjur mer eller mindre hela min forskningskarriär, i nära 20 år, bland annat med havskräfta och europeisk hummer. Min forskning handlar framför allt om hur olika föroreningar och klimatförändringar påverkar kräftdjurens beteende och fysiologi. Jag har också varit inblandad i forskningsprojekt för att utveckla ett mer hållbart fiske och odling av kräfta och hummer, säger Anna-Sara Krång.
En del anser att eftersom kräftdjur kokas levande så innebär deras död mindre lidande än vad många andra djur tvingas utstå vid avlivning. Samtidigt förbjöd Schweiz år 2018 kokning av levande humrar utan föregående bedövning. Hur mycket vet ni forskare om kräftdjurs lidande då de kokas?
– Det bästa sättet att avliva ett djur måste vara att avliva det så snabbt och
stressfritt/smärtfritt som möjligt. Kräftdjur är växelvarma djur som anpassar sin
temperatur efter omgivningen, och vars aktivitet avtar med minskad temperatur.
Att först kyla djuret och sedan koka i stor volym kokande vatten, så vattnet inte kyls
ner för mycket och slutar koka, borde vara en snabb död. Det finns inga allmänna regler om hur kräftdjur ska avlivas i Sverige idag, men en avlivningsmetod som rekommenderats av EFSA:s vetenskapliga panel om djurs hälsa och välfärd är att först kyla ner djuret och därefter avliva genom att skära rakt igenom huvudet och thorax för att snabbt förstöra nervsystemet. Andra rekommenderar elektrifiering.
Är vetenskapen enig om att kräftdjur kan känna smärta?
– Om kräftdjur känner smärta eller ej är en pågående diskussion och det är viktigt
att man i sammanhanget baserar sitt resonemang på vetenskap och inte på tyckande
eller lägger in mänskliga egenskaper hos djuren.
Smärta definieras som en medveten, sensorisk eller emotionell, upplevelse av
obehag. Men vad som är en medveten upplevelse är väldigt svårt att definiera och därmed är det svårt att avgöra om en organism har förmågan att känna smärta och uppleva
lidande. När det gäller ryggradslösa djur som kräftdjur, finns relativt lite forskning i
ämnet, svarar Anna-Sara Krång.
Hon förklarar att kräftdjur har ett komplext nervsystem och olika receptorer, som ger dem förmågan att reagera på och därmed undvika skadliga stimuli, till exempel kroppsskada,
höga halter av tungmetaller eller sänkt pH i det omgivande vattnet, eller hot.
– Att ett djur reagerar på stimuli som potentiellt är smärtsamt behöver dock inte
innebära att djuret upplever smärta, utan kan vara en automatisk reaktion. Vi kan
mäta att kräftdjur reagerar på olika stressorer med beteendemässig och/eller fysiologisk
stress, eller att deras immunförsvar påverkas negativt, även om det i sin tur inte behöver
betyda att de lider, förklarar Anna-Sara Krång och fortsätter:
– Flera tiofotade kräftdjur som humrar, krabbor och kräftor har välutvecklad rumslig
uppfattning och kan även lära sig att känna igen artfränder på individnivå med hjälp
av specifika doftämnen (feromoner) och på så sätt undvika att nya konflikter uppstår
flera dagar senare. Vissa kan också lära sig att undvika skadliga stimuli som mindre
elchocker. Detta är egenskaper som tyder på att de har något slags medvetande, och
därmed förmåga att uppleva smärta, även om det inte nödvändigtvis behöver vara så.
På restauranger kan man se humrar med klorna invirade i ett gummiband så att de inte ska skada andra humrar och ändå vara levande tills de köps. Länsstyrelsen förbjöd Limhamns fiskrökeri för några år sedan att sälja levande humrar med klorna fixerade med gummiband. Förvaltningsrätten höll med, men när ärendet nådde kammarrätten blev utslaget att det skulle tillåtas. Går det att utifrån vetenskapliga mätningar säga något om hur stressande detta är för hummern?
– Oavsett om ett djur upplever smärta eller ej är det förstås viktigt att i varje situation där man hanterar djur eller håller dem i fångenskap minimera stress, inte utsätta dem för risk att bli skadade eller sjuka och ge dem möjlighet att i så stor utsträckning
som möjligt utföra sina naturliga beteenden. Men vad som orsakar stress för ett
visst djur och vad som är deras naturliga beteende varierar förstås väldigt mycket
mellan olika arter, och kan även variera exempelvis mellan olika livsstadier inom
en och samma art.
– Humrar ute i naturen kan i vissa fall leva relativt tätt inpå varandra om de bara
har tillgång till bohålor eller gömslen. Även om de är kannibalistiska upprättar de
sociala, hierarkiska strukturer som minskar risken för konfrontation, slagsmål och
skada. Eftersom det ändå är stor risk att de skadar eller dödar varandra då de hålls
i gemensamma akvarier är enskild/avskild förvaring med tillgång till bohåla att
föredra vid längre tids förvaring. Vid längre tids förvaring, flera veckor eller månader,
bör inte heller gummiband användas, då detta leder till förtvinade och försvagade
muskler. Att sätta gummiband på klorna vid kortare tids förvaring i gemensamma
kar eller i till exempel sumpar minskar kraftigt risken för att de skadar eller
dödar varandra. Stressen vid skada måste anses avsevärt mycket större än den stress
det innebär att ha klorna i gummiband. Förvaring i sump eller annan tät förvaring
orsakar säkert någon grad av stress, men jag känner inte till några studier om detta
och vill därför inte uttala mig om det.
Hur kommer det sig att du intresserat dig för just kräftdjur?
– Från början mest en slump; min handledare under mitt masterarbete arbetade
med kräftdjur och hennes intresse och entusiasm smittade av sig. Som marinbiolog
med ett stort miljöintresse var det lätt att fascineras av dessa varierande djur som
förekommer i så många olika former, men också hur de påverkas av miljöförändringar.
Jag är framför allt intresserad av kräftdjurens beteende och deras luktsinne som styr
många viktiga beteenden, som att hitta mat, undvika fiender och hitta någon att para
sig med. Om olika föroreningar eller andra miljöstressorer stör deras luktsinne kan det
därför ha stor påverkan på deras förmåga att fungera i ett ekologiskt sammanhang,
säger Anna-Sara Krång.
Anna-Sara Krång.
Text Katarina Hörlin
Foto Viktor Meidal (Kräftfotot) & Privat (Porträttbilden)
