ALMEDALEN. Intresset för fiskarnas välfärd har ökat. Torsdagens seminarium ”Hur hållbart är fisket för fisken?” som Djurskyddet Sverige arrangerade drog så fulla hus att publiken stod längs väggarna.
– Vi ordnade ett seminarium om djurskydd för fisk för två år sedan i Almedalen, då var vi i princip de enda som hade det på agendan och det var en liten skara som lyssnade. Nu är ni betydligt fler här, sa Åsa Hagelstedt och tittade ut över den fullsatta lokalen där personer stod längs väggarna för att lyssna.
– Vi ser också att det är fler seminarier i Almedalen som handlar om fisk i år. Det är roligt. Det som inte är så roligt är att vi behöver diskutera djurskydd för fisk. Men det behöver vi. Det är verkligen ett djurslag som har blivit bortglömt. De har nästan mer räknats som en grönsak, och man har tänkt att de känner nog inte så mycket. Men nu vet vi att fiskar känner. Välkomna hit!
Åsa Hagelstedt.
Traditionellt har fisken betraktats som ett lågt stående djur med dåligt utvecklade sinnen, bristande mimik och oförmåga att skrika, konstaterade första talaren veterinär Lotta Berg, som är professor i husdjurens miljö och hälsa, SLU.
– Ju mer vi forskar desto mer ser vi att fiskar är djur med avancerade uppfattningsförmågor. De känner smärta och kan interagera socialt. Som veterinär är min uppfattning att vi måste ta mer hänsyn till den kunskapen och ta in den i hur vi hanterar fiskar, sa hon och tillade att när hon nu talar om ”fisk” går hon i den fälla som hon försöker hindra andra från att falla i, nämligen den att betrakta fiskar som om de vore en och samma sort.
– Det finns 35 000 olika fiskarter i världen. En del vet vi väldigt mycket om. Andra väldigt lite. Men det går inte att klumpa ihop alla. Som parallell kan jag säga att jag väldigt sällan i mina föreläsningar talar om däggdjur och hur däggdjur är och vad de behöver, eftersom det är stor skillnad mellan en fladdermus och en elefant.
Samma är det för fisk: Vissa behov delar de, men många är olika från art till art. En del lever i sötvatten, andra i salt. Några i varmvatten, andra i kallt. En del fiskar äter vegetarisk föda, andra animalisk.
Koikarp.
Ordens makt togs också upp. I princip alla som arbetar med att föda upp fisk kallar sig själva för fiskodlare. Djurskyddet Sverige och flera av de som arbetar med att forska på fiskskydd väljer att kalla dem fiskuppfödare, just för att markera att det är levande djur, och inte grönsaksodling det handlar om. Lotta Berg lyfte en annan språkfråga: Jakt kontra fiske.
– En fundering jag vill skicka med är att vi skiljer fiske från annan jakt. Andra djur jagas: Vi jagar fågel och vilda däggdjur, men vi fiskar fisk. I grund och botten är det samma sak. Jag säger inte att det är rätt eller fel, och samma skillnad görs i många andra språk också. Men det är intressant att notera.
Av hävd har fiskar inte räknats i individer utan i ton.
– Jag anser att vi ska tala om dem i antal fiskar, så när vi ska försöka se hur många fiskar det blir på individnivå får man sätta sig ner och räkna om det, därför blir det så stora spann i uppskattningen, sa Lotta Berg och gav dessa svindlande siffror över den enorma mängd fiskar det rör sig om:
I hela världen fiskas 40–140 miljarder fiskar/år av de som föds upp i så kallade odlingar. För de vilda fiskarna som fiskas ur haven är antalet hela 830–2 400 miljarder fiskar/år.
Djurskyddslagen gäller bara djur som hålls av människor. Uppfödd fisk omfattas av djurskyddslagen, men inte vild fisk.
– Hur dör fiskar? I alla sammanhang när vi talar om slakt är det centralt att djuret är bedövat, alltså medvetslöst, när det avlivas eller avblodas. Vi tillåter inte slakt i något sammanhang i Sverige av obedövade djur. Det finns ett krav på bedövning för den uppfödda fisken i djurskyddsförordningen, i EU-lagstiftning och i föreskrifterna, men frågan är hur väl bedövningen fungerar. Det finns inte heller detaljregler för hur bedövningen ska ske för fisk vare sig i Sverige eller EU. För andra djur är det specificerat hur det ska ske – bultpistol, gasbedövning eller andra metoder – men för fisk finns inga detaljregler, påpekade Lotta Berg.
Varje år slaktas cirka 5–10 miljoner uppfödda fiskar i Sverige. Vanligaste arterna är regnbåge och röding. De bedövas till stor del med koldioxid.
– En kontroversiell metod vad gäller andra djurslag: För fjäderfä anses koldioxid vara den bästa metoden vi har tillgång till idag. För gris ses den som minst dålig, även om den har tydliga nackdelar. Men för fisk vågar jag vara tuff och konstatera att det är ingen bra bedövning för någon av de fiskarter jag känner till. Det ger inte en snabb och god bedövning.
Ett medvetslöst däggdjur faller omkull. En fisk som ligger still eller faller på sidan behöver inte vara medvetslös.
– Idag finns inga bra tecken som vi kan använda. Sedan kommer ju nya arter, som kan vara utmärkta matfiskar, och som föds upp i varmvattenbassänger inomhus. Men dessa nya arter kräver också kunskap: hur bedövar vi dessa? Det krävs väldigt mycket kunskap innan vi sätter igång en ny produktion, sa Lotta Berg.
De vildfångade fiskarna dör vanligen när de packas ihop i trålarna som går nere på djupt vatten eller kvävs när de dragits upp i luften.
– Det här tar tid. Det tar timmar för vissa arter innan de dör.
Jordbruksverket har nu gett det Vetenskapliga Rådet för djurskydd i uppdrag att gå igenom den vetenskapliga litteraturen för laxfiske, röding och regnbåge, för ta reda på vad forskningen idag visar.
Lotta Berg.
Fiskar behandlas rutinmässig på sätt som vi inte skulle acceptera för några andra djur. Fenomenet med ”C&R”, Catch and Release, en fritidsverksamhet där fiskar dras upp med krok, för att bli fotograferad med den som drog upp den, och sedan släppas tillbaka i vattnet är ett exempel.
– All luftexponering av fisk är av ondo. Och att överhuvudtaget använda en krok skulle vi aldrig acceptera som fångstmetod på något annat djur, sa Lotta Berg och gav fler exempel på hantering som utsätter fiskarna på olika sätt:
– Håvning, flyttning, pumpning där man pumpar fiskar från en odling via båt in i en annan, frågan är hur mår fiskarna av det? Det finns många moment när fiskar befinner sig ovan vattnet. Och all luftexponering är av ondo. Vid transporter av karp upp genom Europa till Sverige läggs karparna bara på is. Den är inte död och inte jättepigg: Det skulle man knappast tolerera för andra djurslag.
Lotta Berg avslutade sitt föredrag med förslag på förbättringar: Kan det finnas en bättre produktmärkning av fisk utifrån ett djurskyddsperspektiv? Kan branschen ta större ansvar? Kan de gå före lagstiftarna och myndigheterna?
Flera i publiken hade frågor. Två var:
Är det möjligt med bedövning för vilda fiskar?
– Det borde vara möjligt, men det kommer tyvärr vara en svår lång och dyr process. Det är svårt att argumentera för djurskydd för fisk, det finns en tendens att förlöjliga det. Men samtidigt är det en bransch med mycket pengar.
Ska man ha dåligt samvete om man äter fisk?
– Över samvetet bestämmer man själv. Men jag tycker man ska vara noga med vad man köper. Köper man vildfångad fisk ska man vara noga med att den är hållbarhetsmärkt, eller Kravmärkt. Det är inte perfekt det heller, utifrån djurskyddsperspektiv, men världen är inte perfekt. Samtidigt tror jag att om man trots allt visar att det finns en efterfrågan på något bättre så kan man driva branschen i rätt riktning. Vill man äta fisk, tycker jag att man ska vara noga med att efterfråga det bästa – och helst lite till.
Därefter fick branschens hållbarhetsrepresentanter från ASC, MSC, Sigill och Krav, berätta om hur de arbetar med djurskydd för fisk. Maja Forsell, standardutvecklare Sigill, berättade att de i september kommer att införa en certifiering för uppfödning av fisk i slutna system på land.
– Tillsammans med experter inom djuromsorg har vi tagit fram regler för hantering av fisk, vattenkvalitet, och slaktutförande och slaktbedömning. Vi vill få en attitydförändring och få fram att fiskar är djur.
Anneli Bylund, Maja Forsell och Inger Melander.
Anneli Bylund, Coop, berättade om kedjans arbete sedan 2008 med att bara ha ”schyssta fiskar” i butik, vilket främst baseras på beståndsbedömningar. Alla kedjans 150 fiskdiskar har asc- och mscmärkt fisk.
– Men vad gäller djurvälfärden har den varit lite undanskymd. Vi har sagt nej till odlad lax från vissa andra länders lax där det varit för hög antibiotikaanvändning. Så det finns ett medvetande, men tror att det är lång väg att gå. I fjol bjöd vi in experter för att lära oss mer om djurvälfärd, och jag ser det här samtalet som ett sätt att lära oss mer, sa Annelie Bylund.
ASC arbetar på sätt och vis redan med djurvälfärd, berättade Inger Melander, Commercial Marketing Manager.
– Vi har regler om antibiotika, men egentligen handlar det mer om konsumenternas hälsa. Nu har vi tillsammans med forskare i Holland och laxproducenter påbörjat ett projekt för att ta fram mer underlag för vad som krävs för att utveckla kriterier för djurvälfärd, främst vid transport och slakt, sa Melander.
Både vildfångad och uppfödd fisk har haft Krav-märkning i mer än tio år, berättade dess VD Anita Falkenek, Krav.
– Eu-förordningen för ekologisk produktion är basen i Krav. Sedan adderas mervärden som svenskar tycker är extra viktiga, som till exempel djurvälfärd. I så stor utsträckning det går tillämpas det på fisket. Alla Krav-märkta fiskar är msc-märkta. Vi ser över våra kriterier med jämna mellanrum, och slaktfrågan är ett sådant område vi absolut behöver bli bättre. Vi behöver ta del av forskningen och kunskapen för att veta vilka krav som både är rimliga och samtidigt inte så tuffa att det inte blir någon försäljning alls, sa Falkenek och lyfte fram att en Kravmärkt kassodling har färre fiskar, än konventionell.
Sigills Maja Forsell berättade att de har detaljerade kriterier för vad deras uppfödare dagligen ska titta på hos fisken.
– Det gäller skador och beteendestörningar. Vi har kommit långt vid slakten, vi tillåter inte koldioxidbedövning utan endast el-bedövning och slagmaskiner, som ger ett hårt slag mot huvudet. Det är just nu vad som anses vara bäst, enligt forskare på SLU. Kommer nya forskningsresultat så reviderar vi våra krav. Vi har försökt likställa fisk med andra djurslag. Vi har krav på dimmat ljus, tänds det abrupt kan fiskarna stressas, vi har också krav på vilka redskap man får ha, inga knutar på håvar så att fiskarnas slemskikt skadas, sa Maja Forsell.
Även MSC-programdirektör Linnéa Engström var med på länk och i det efterföljande samtalet enades panelen om vikten av att arbeta mer för djurskyddet för fisk och att både intresset och viljan att i praktiken omsätta det finns hos samtliga i panelen. Se gärna den delen liksom hela seminariet via länk (finns sist i artikeln)
Moderator Åsa Hagelstedt tog upp problemet med att den viltfångade fisken inte omfattas av djurskyddslagstiftningen.
– Jag tycker inte att det ska vara samma lagstiftning för den viltfångade och den uppfödda fisken, sa Lotta Berg.
– Det finns olika förutsättningar för de djur vi håller och de vi inte håller, men någon typ av branschinitiativ eller myndighetsreglering behövs för att gå mot ett mer djursvälfärdsmedvetet sätt att hantera den viltfångade fisken. Om det skulle ligga under jaktlagstiftningen eller någon annanstans är mer en teknikalitet: Det viktigaste är att vi ser att här är ett djurvälfärdsproblem och det behöver hanteras!
Text & Foto Katarina Hörlin
Se hela seminariet här: Hur hållbart är fisket för fisken?
