Landsbygdsminister Jennie Nilsson (S) avser för närvarande varken avveckla eller utreda hur en avvecklingen av svensk pälsdjursuppfödning kan ske. Det svarade hon i riksdagen igår.
– Skandal, det finns inga andra ord, säger zoologen Owe Sandström, styrelseledamot i Djurskyddet Sverige.
Avser landsbygdsminister Jennie Nilsson att vidta åtgärder för att avveckla eller låta utreda hur en avveckling av den svenska pälsdjursuppfödningen kan genomföras?
Den frågan ställde Vänsterpartiets Elin Segerlind och fick i gårdagens interpellationsdebatt i riksdagen svar. Svaret blev: ”Nej, inte för närvarande”.
I Sverige finns cirka 60 företag som föder upp minkar till päls, omkring en miljon minkar lever i burar utan möjlighet att simma, leka, springa eller leva under naturliga omständigheter, konstaterade Elin Segerlind.
– Hur den onaturliga miljön i buren påverkar djuren fullt ut vet vi inte i dag. Så sent som i januari i år presenterade Jordbruksverket rapporten Utvärdering av välfärden hos mink inom pälsproduktionen, i vilken de påvisar stora brister i kunskapen om hur djurvälfärden ser ut inom den svenska pälsdjursindustrin. Jordbruksverket menar i rapporten att omfattande studier skulle behöva göras där minkarna bevakas under en längre tid. Trots detta meddelar regeringen i samband med budgeten för 2020 att den inte avser att vidta några åtgärder utifrån Jordbruksverkets rapport, sa Segerlind (V).
Elin Segerlind, (V)
Landsbygdsministern svarade att i den rapport som Jordbruksverket redovisade för ett år sedan konstaterar Jordbruksverket att: ”svenska minkar generellt har fått det bättre sedan 2012, dels tack vare nya djurskyddsföreskrifter, dels tack vare pälsdjursnäringens eget djuromsorgsprogram Minkhälsan.”
– I budgetpropositionen för 2020 konstaterar regeringen att Jordbruksverkets redovisning inte föranleder några åtgärder från regeringens sida. Den hållningen har inte ändrats. Mitt svar till Elin Segerlind är således att jag för närvarande inte avser att vidta några åtgärder för att avveckla eller låta utreda en avveckling av den svenska pälsdjursuppfödningen, svarade landsbygdsministern Jennie Nilsson (S).
Elin Segerlind sa:
– Det finns inte tillräckligt underlag för att säga att välfärden för djuren är god, och därför borde vi utgå från försiktighetsprincipen i första hand och i andra hand å det minsta vidta åtgärder för att säkerställa att djuren har en god välfärd. Att utreda välfärden för minkar vidare är som bäst en kompromiss. För mig är det egentligen ointressant om forskningen skulle visa att minkar skulle må lite bättre med tillgång till vattenbad eller att de skulle må lite bättre om de fick mat tre gånger om dagen. Det är fortfarande ett vilt rovdjur i bur, och att få till samma levnadsstandard i en liten bur som i det vilda har jag svårt att se som en verklig möjlighet. Jag vet inte vad det är som gör ministern och regeringen rädda för att ta steget att förbjuda denna verksamhet.
Jennie Nilsson, landsbygdsminister.
Ministern utvecklade sin hållning:
– Jag tror att det är ohyggligt viktigt att vi står fast vid att vi ska ha en god djurhållning i Sverige. Jag tycker att vi ska vara stolta över att vi är föregångare på detta område. Vi har sannolikt världens skarpaste djurskyddslagstiftning, och den ska gälla alla djur. Den medger att man har pälsdjur i bur, det vill säga bedriver sådan minkuppfödning som finns, under vissa förutsättningar.
– Vi har vid ett flertal tillfällen stärkt kraven för att djurhållningen ska anses vara god. Det har bland annat införts krav på etageburar med klättermöjligheter och på att det ska finnas rikare miljöer. Det ska finnas miljöberikande inslag som rör, bollar, grenar, springhjul och så vidare. Detta är viktigt. Det är också viktigt att man fortsätter vara beredd att utvärdera de verktyg som finns och att man uppmuntrar forskning. Jag tycker att det är fortsatt viktigt att vi har forskning som grund för våra beslut.
Sverige har haft mink- och pälsdjursuppfödning i mer än hundra år, lyfte Jennie Nilsson fram.
– Alla beslut som har fattats i modern tid har syftat till att göra det bättre för djuren. Jag tycker att vi har tagit stora sådana steg, kopplat både till den djurskyddslagstiftning och de föreskrifter vi har haft och till en separat utredning som har gjorts på området. Vi har också en tydlig öppenhet med att vi välkomnar mer forskning och är beredda att, om vi får nya fakta på bordet, agera i enlighet därmed, sa hon och fortsatte:
– Elin Segerlind slår, givetvis helt korrekt, fast att djur i bur inte lever på samma sätt som djur i naturen. Detta gäller alla djur som på ett eller annat sätt inte lever i sin naturliga miljö, det vill säga i naturen, utan lever i bur eller på annat sätt. Steget till att slå fast att man därmed inte ska ha tamdjurshållning är dock väldigt långt. Det är en hårfin balansgång att hela tiden hitta rimliga sätt att säkerställa att vi kan ha djuruppfödning på många olika sätt och samtidigt garantera ett gott djurskydd. Detta är en fråga som jag kommer att arbeta för hela tiden, och jag välkomnar initiativ och debatter på området, sa landsbygdsministern.
Vi når zoologen Owe Sandström under onsdagseftermiddagen.
– Jag förstår inte landsbygdsministerns inställning måste jag börja med att säga. Det är en skandal. Jag finner inget annat ord och det baserar jag först och främst på den nya djurskyddslagen, som klart och tydligt slår fast att djur ska kunna utöva naturliga beteenden. Ingenting kan försvara att djur hålls i så trånga burar. Att låta detta pågå är inget annat än ett hån mot den svenska djurskyddslagen.
– För det andra: Är det inte läge att inse att vi måste klassa mink som en invasiv art? Den hör inte hemma i vår natur, utan är importerad för sitt skinns skull. Hur många minkar som rymt och kommit lös ute i den svenska naturen är det ingen som vet. Det vi vet är att de ställer till stor skada för kräftdjur och fiskar såväl som för sjöfåglar. Jag vill rikta mig direkt till landsbygdsministern: Tänk om, tänk modernt, tänk 2020 och gör rätt. Om ministern vill ha råd och underlag i frågan så står jag redo att dela med mig av min zoologiska expertis. För inställningen som ministern gav uttryck för i debatten igår är inget annat än en ren skandal, säger Owe Sandström, zoolog och styrelseledamot i Djurskyddet Sverige.
Owe Sandström
Text Katarina Hörlin
Foto Elsa Frizell, Kristian Pohl/Regeringskansliet och Maja Brand
Flera länder förbjuder pälsdjursuppfödning
Norge fattade nyligen beslutet att förbjuda inhemsk pälsdjursuppfödning, påpekade Elin Segerlind under riksdagsdebatten.
– Det gör att Norge nu är ett av de 15 länder i Europa som har fattat beslut om att fasa ut eller förbjuda pälsdjursuppfödning. Tidigt med att fatta samma beslut var Storbritannien, där det har varit förbjudet sedan 2003. Även Danmark, Tyskland, Nederländerna och Österrike men också länder utanför Europa som Nya Zeeland och Japan har redan fattat beslutet eller håller på att fasa ut sin pälsdjursuppfödning. Dessa länder visar att det är möjligt att lägga pälsdjursindustrin till historien och ta ett viktigt kliv in i framtiden – om bara den politiska viljan finns, sa Elin Segerlind.
Se hela interpellationsdebatten från den 14 januari 2020 här: Förbud mot pälsdjursuppfödning
Läs mer om mink
Minkutvärderingen är ett hån mot djurskyddet ur Tidningen Djurskyddet 15 januari 2019
Om minkars naturliga beteende ur Tidningen Djurskyddet 2017
Minkarna i pälsdjursuppfödningen ur Tidningen Djurskyddet 2017
