Inför brottsrubriceringen grovt djurplågeri med fängelsestraff upp till fyra år.
Det föreslås i betänkandet Brott mot djur – Skärpta straff och ett mer effektivt sanktionssystem, som överlämnades till regeringen i veckan.
Den största nyheten bland betänkandets alla förslag är att införa brottet grovt djurplågeri. Straffet föreslås vara fängelse i minst sex månader och högst fyra år.
För att djurplågeriet ska bedömas som grovt har fyra kriterier satts upp.
Gärningen ska ha:
– inneburit allvarligt lidande för djuret, (Se nedan i faktarutan hur utredningen resonerat kring vad allvarligt lidande innebär, reds anm)
– begåtts i större omfattning (exempelvis en lantbrukare som underlåter att utfordra sin djurbesättning eller en person som håller ett stort antal katter på ett sätt som orsaker katterna lidande. Även om lidandet i sig inte varit så pass allvarligt att det ensamt skulle kunna kvalificera brottet som grovt, så är det faktum att det drabbat många djur avgörande),
– begåtts i syfte att nå ekonomiska fördelar (till exempel om en djurhållare optimerar antalet djur för att få så mycket ekonomiskt stöd som möjligt, alltså bidragsoptimerar, och djur utsätts för svält i syfte att nå ekonomiska fördelar, då djurhållaren inte har plats eller möjlighet att utfodra djuren)
– varit av särskilt hänsynslös eller farlig art (exempelvis uppsåtlig våldsanvändning som haft tydliga inslag av tortyrliknande eller annars allvarlig misshandel).
Ingen ändring i straffskalan för normalgradsbrottet av djurplågeri föreslås, utan det blir fortsatt böter eller fängelse i högst två år. Brottet grovt djurplågeri ska bedömas som ett artbrott, det ska av allmänpreventiva skäl mötas med fängelse.
– Mycket bra förslag att införa grovt djurplågeri som ett nytt brott! Vi har länge arbetat för att höja straffen och utredaren har verkligen lyssnat på vad vi från Djurskyddet Sverige lyft fram, säger Åsa Hagelstedt, generalsekreterare Djurskyddet Sverige.
Den andra huvudnyheten i utredningen är förslaget om sanktionsväxling för överträdelser av djurskyddsregelverken.
– För att mindre allvarliga överträdelser av regelverket på djurskyddsområdet ska kunna beivras i större utsträckning än idag bör det ske en sanktionsväxling. En sanktionsavgift döms ut direkt av den utredande myndigheten. Den beslutar själv och slipper lämna över ärendet till en annan myndighet, som polisen. Det blir kortare beslutsvägar, tydligare och snabbare beslut: Ett enklare förfarande och fler överträdelser kan då beivras, förklarar Lars Wallinder.
Dock går det inte vid alla överträdelser mot djurskyddsregelverk att växla från straffansvar till administrativa sanktionsavgifter, understryker han.
– Det krävs att överträdelsen är mindre allvarlig och inte leder till allvarliga konsekvenser av djurs välbefinnande, samt att bestämmelsen som överträtts är klar och tydlig så att det inte krävs en ingående utredning för att konstatera att en överträdelse gjorts. Det ska heller inte föreligga någon gränsdragningsproblematik i förhållande till djurskyddslagens bestämmelser, överträdelser eller brott som kan ge fängelse kan inte bli aktuella för sanktionsväxling till administrativa sanktioner.
De överträdelser som kan bli aktuella är de som idag straffbeläggs enligt 10 kap. 4 och 5 §§ djurskyddslagen: Brister i bestämmelser som rör tillstånd och intyg för transport av djur, kompetensbevis för personer som utför avlivning, förprövning av ny teknik, villkor för försäljning av djur, villkor om tävling och offentlig förevisning av djur, samt journalföring och märkning av försöksdjur.
Den som fått en sanktion för en överträdelse av djurskyddslagen ska kunna få djurförbud oavsett om sanktionen varit fängelse, dagsböter, företagsbot eller sanktionsavgift, slår utredningen fast.
Alla överträdelser mot djurskyddslagen ska åtgärdas, betonar Wallinder: Om det inte finns risk för att djur lidit kan det istället bli aktuellt med föreläggande, vite eller nya kontroller.
– På det här sättet hoppas vi hitta ett system där de allvarligaste fallen möts av en tydligare reaktion från rättsväsendet, mindre allvarliga fall kan vara effektiva sanktionsavgifter, och de minst allvarliga fallen kan det vara tillräckligt med vite och föreläggande för att man ska rätta dem i framtiden, säger Lars Wallinder.
Ni föreslår också att ringa brott, de straffria, ska utvidgas till att avse fler regelöverträdelser än tidigare. ”Av 10 kap. 6 § djurskyddslagen ska det därför följa att en gärning är att anse som ringa om den är utan påfallande betydelse med hänsyn till det intresse som straffbestämmelsen är avsedd att skydda” står det i betänkandet. Kan man säga att i och med att de ringa, straffria brotten, blir fler så frigörs resurser till att rikta in sig på de grövre och för djurens lidande viktigare överträdelserna?
– Ja, det har varit meningen, säger Lars Wallinder.
Vilka av de åtgärder som föreslås i utredningen skulle du säga kommer att ha störst konkret inverkan på att minska/få bort djurs lidande?
– Det är mycket svårt att svara på. I grunden finns den ständiga diskussionen kring brott och straff, där det inte går att säga att strängare straff automatiskt leder till färre brott. Vi resonerar just kring detta i betänkandet också. Samtidigt kan samhället genom att kriminalisera ett oönskat beteende verka normbildande, genom att påföljden uppfattas som trovärdig för den som bryter mot lagen. Så på så sätt kan ett strängare straff verka brottsavskräckande. Men just djurplågeribrott kan ofta vara impulsiva visar vår genomgång så i de fallen är det inte säkert att ett väntande straff verkar avskräckande. Dock är strängare straff ett viktigt sätt för samhället att visa att brotten är prioriterade. Det är alltid viktigt att straffet står i proportion till brottets allvar. Därför har vi nu föreslagit en skärpning.
Inför uppdraget sa du i en intervju med Tidningen Djurskyddet att ”Det är delvis komplexa frågor som ska utredas. Olika lagstiftningar, djurskyddslagens straffbestämmelser och brottsbalkens djurplågeribestämmelse, ska balanseras mot varandra.”
Hur har själva utredningsarbetet varit?
– Det har varit bra, vi har haft nio sammanträden med expertgruppen, vi har haft möten med SLU:s vetenskapliga råd för djurskydd, samrått med berörda myndigheter som exempelvis Polismyndigheten, Livsmedelsverket, Åklagarmyndigheten, Länsstyrelsen, haft två hearing med både djurskyddsorganisationer och branschorganisationer inom djurnäringen. Vi har även haft möten med andra experter och gjort en genomgång av domstolspraxis kring domar gällande djurplågeri, samt en jämförelse med de andra nordiska ländernas lagstiftning. Arbetet har följt ett ganska vanligt förfarande vid den här typen av utredningar, säger Wallinder.
Landsbygdsminister Jennie Nilsson sa i en kommentar i samband med att betänkandet överlämnades till regeringen under tisdagseftermiddagen:
– Vi i Sverige ska vara stolta över vår djurhälsa och djurskydd. Inom ramen för detta är det viktigt att vi ser till att den som hanterar djur illa får ett straff som speglar hur allvarligt vi ser på brottet. Jag ser därför fram emot att ta del av utredningen och förslagen som syftar till att upprätthålla djurskyddet, sa Jennie Nilsson i ett pressmeddelande.
Text Katarina Hörlin
Foto Regeringens youtubefilm
LÄS MER!
Så säger utredningen om:
Allvarligt lidande för djuret – en av fyra omständigheter för att brottet ska ses som grovt
”Det bör kunna räcka med att det går att konstatera att det är fråga om ett lidande som har lett till irreversibla skador, vilka har en omfattande effekt på kroppen. Med det avses en inverkan på kroppen som innebär fysiska förändringar eller är den dominerande faktorn i djurets liv, dvs. att djuret inte kan tänka på något annat än smärtan och att rädslan och lidandet påverkar allt i djurets liv, som begränsad rörelsefrihet eller möjligheten att äta (se SLU:s vetenskapliga råds ovan refererade synpunkter i fråga om vad som utgör allvarligt lidande hos djur). Det bör i sammanhanget också poängteras att ett lidande som har lett till att ett djur har dött, inte alltid kan anses allvarligare än det lidande som ett överlevande djur som utsätts för samma behandling orsakats. Av SLU:s vetenskapliga råds svar på våra frågor framgår ju att huruvida ett lidande har lett till döden eller inte behöver i sig inte vara en indikator på hur allvarligt djurlidandet har varit, utan ett överlevande djur kan ha utsatts för ett mer utdraget lidande som således är mer allvarligt ur djurskyddssynpunkt, än om ett djur avlider snabbt till följd av samma lidande.”
Sanktionsväxling
”Kontrollmyndigheten ska besluta om sanktionsavgifter, länsstyrelsen är den myndighet som blir aktuell i första hand. Systemet ska bygga på strikt ansvar, och det ska vara möjligt att befria någon från avgift om det anses skäligt.
Avgiften som ska tas ut ska vara mellan 1000 – 100 000 kronor. Summan ska bygga på hur allvarlig överträdelsen är och betydelsen av bestämmelsen som överträtts. Det ska vara skillnad på avgiften om det är en näringsidkare eller privatperson. I det senare fallet ska en fast summa slås fast.”
Finns det en minskad acceptans för att djur åsamkas lidande?
”Det kan ju på goda grunder antas att också acceptansen för brott mot djur har minskat i takt med samhällsutvecklingen, vilket också återspeglar sig i regeringens ställningstagande om djur som varelser med ett egenvärde, ett ställningstagande som ju delas av riksdagen genom antagandet av propositionen, vid införandet av den nya djurskyddslagen.
Vid den hearing med djurskyddsorganisationer som vi har anordnat inom ramen för vårt utredningsarbete framfördes det från ett flertal håll att straffen för brott mot djur inte speglar allvaret i gärningarna och att allmänheten ser strängare på brott mot djur än vad som kommer till uttryck i straffsatserna för brotten. Här kan också läggas till att en undersökning bland EU:s medlemsländer, en s.k. Eurobarometer som publicerades 2016, bl.a. visade att fler än fyra av fem EU-medborgare vill se ett stärkt djurskydd för lantbruksdjur, att 74 procent av medborgarna anser att djurskyddet för sällskapsdjur bör stärkas, att 90 procent av EU-medborgarna anser att det är viktigt att införa standarder för djurskydd som erkänns över hela världen, och att 89 procent anser att EU bör göra mer för att främja en ökad medvetenhet om djurskydd internationellt. Resultaten av undersökningen indikerar således även de att det finns en minskad acceptans för att djur utsätts för lidande. Mot bakgrund av det sagda finns det skäl att ifrågasätta om dagens straffnivå för djurplågeribrottet återspeglar synen i samhället på djur som levande och kännande varelser med ett egenvärde, särskilt vad gäller de allvarligaste fallen av våldsanvändning och vanvård av djur. Detta talar också för en höjd straffnivå för de allvarligare fallen av djurplågeribrott.”
Ur SOU 2020:7
Fler förslag
I uppdraget ingick bland annat även att:
* Analysera om det är lämpligt att avkriminalisera överträdelser av vissa djurskyddsbestämmelser i förordning, myndighetsföreskrifter och EU-förordningar, samt överväga om dessa överträdelser i stället bör sanktioneras med sanktionsavgifter eller vitesförelägganden.
Slutsats i betänkandet: Ja, det är lämpligt.
* Överväga om en dom, sanktionsavgift eller ett strafföreläggande om företagsbot bör kunna leda till ett djurförbud.
Slutsats: Ja, det ska det.
Läs hela utredningen
Betänkandet från den särskilde utredaren Lars Wallinder är tillgängligt att gratis ladda ner via regeringen, klicka här: Brott mot djur – Skärpta straff och ett mer effektivt sanktionssystem SOU 2020:7
Personerna bakom betänkandet om sanktioner vid brott mot djur
Rådman Lars Wallinder har som särskild utredare lett och ansvarat för utredningen. Hovrättsassessor Sara Vinnefors har som sekreterare arbetat med att ta fram texterna och lagförslagen. Expertgruppen har bestått av djurskyddschefen Helena Elofsson, Jordbruksverket, länsveterinären Torsten Jakobsson, Länsstyrelsen Östergötland, kanslirådet Eva Kalling Lundberg, Näringsdepartementet, vice chefsåklagaren Pehr Ola Pehrsson, Åklagarmyndigheten, ämnesrådet Lisen Sjöling, Näringsdepartementet, inspektören Mikael Åslund, Polismyndigheten, kanslirådet Linda Mohlin, Justitiedepartementet till och med den 29 april 2019, och från samma datum förordnades rättssakkunnige Victor Hensjö, Justitiedepartementet.
