Det nya brottet grovt djurplågeri bör inkludera systematiskt våld mot familjedjur som en del i kvinnofrids- och fridskränkning. Det skriver Sveriges veterinärförbund, Se Sambandet och flera djurskyddsorganisationer.
– Det som gör våldet grovt är att det utövas systematiskt över tid, säger Carin Holmberg, ordförande Se Sambandet.
Stoppa män som plågar djur för att skada kvinnor! Så löd rubriken på en debattartikel i DN, som fick stor uppmärksamhet i höstas. Sveriges Veterinärförbund, Roks, Riksorganisationen för kvinno- och tjejjourer i Sverige, Djurskyddet Sverige, Svenska Djurskyddsföreningen, VOOV, Veterinär omtanke om våldsutsatta, och Se Sambandet gjorde gemensam sak och lyfte fram hur sammanbundet våldet som utövas mot kvinnor och barn är med det våld som även djuren i familjen utsätts för.
Grovt djurplågeri bör inkludera systematiskt våld mot familjedjur som en del i kvinnofrids- och fridskränkning, slår de fast. Artikeln avslutas:
”Vi uppmanar regering och riksdag att
inkludera sambandet mellan våld mot kvinnor
och våld mot djur som en del i arbetet
med det sjätte jämställdhetsmålet. Ge
samtidigt straffrättsligt stöd till både djur
och människor för att minska våldet mot
kvinnor och djur. Missa inte detta tillfälle!”
Vi ringer Carin Holmberg, ordförande i Se Sambandet.
– Det kommer att dröja länge innan ett sådant här tillfälle visar sig igen.
Ni skriver att: ”Det nya brottet grovt djurplågeri bör inkludera systematiskt våld mot familjedjur som en del i kvinnofrids- och fridskränkning. Det som gör våldet grovt, även om det rör sig om ett lättare våld, är dels att det utövas systematiskt över tid, dels att det syftar till att skada, hota, kränka och kontrollera kvinnor och barn.”
Om förslaget i dess nuvarande form går igenom och det systematiska våldet mot djur som en del i kvinnofrids- och fridskränkning inte räknas in som en kvalifikationsgrund för grovt djurplågeri, vilka konsekvenser får detta för djuren som lever under sådana förhållanden?
– Då är risken stor att hela det viktiga arbetet att minska mäns våld mot just kvinnor och djur stannar upp. För ett djur innebär det ett allvarligt psykiskt lidande och i många fall även ett fysiskt lidande att leva i ett hem där det utövas våld. Gärningen är ju särskilt hänsynslös när fysiskt eller psykiskt våld mot djuret används som redskap mot kvinnor och barn. Att erkänna våldet som grovt djurplågeri i lagstiftningen hade betytt mycket, säger Carin Holmberg och fortsätter:
– Självklart finns andra vägar, om regeringen nu skulle missa tillfället och inte ta med denna omständighet. De jag kan se som framkomliga är exempelvis om en i dessa frågor så kunnig och engagerad myndighet som Länsstyrelsen i Västmanland skulle arbeta nära en åklagare för att driva ett ärende ända upp till Högsta domstolen, HD. Får vi en dom i HD kan den vara vägledande, vi har inte prejudicerande domar på detta område ännu. Men då gäller det att ärendet håller hela vägen till HD.
Se Sambandet har under hela beredningen av förslaget på en skärpt lagstiftning för brott mot djur lyft fram de djur som lever i familjer där kvinnor och barn utsätts för hot och våld. Regeringen, som valt att inte ta med det systematiska våldet mot djuren som en egen omständighet i det som ska klassas som grovt djurplågeri i sin proposition, har resonerat att ”det är sannolikt att ett djur påverkas psykiskt av våld mot en annan person i hemmet och att det därför inte kan uteslutas att djuret därigenom kan fara illa. Huruvida djuret därigenom kan anses ha utsatts för ett sådant lidande som utgör djurplågeri och hur brottet i sådana fall ska bedömas måste dock avgöras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.”
Vad tänker du om det resonemanget, Carin Holmberg?
– Det ska till en väldigt intresserad åklagare, i kaliber med Jakob Holmberg, som under början på 2010-talet tog sig an flera djurplågerimål och drev dem så att det blev kännbara straff. I händerna på en engagerad och motiverad åklagare kan den nuvarande skrivningen i propositionen användas för att driva enskilda mål. Men då gäller det att sådana åklagare verkligen stiger fram. Mycket hade varit vunnet om de omständigheter familjedjuren som utsätts för våld, som en del i mäns våld mot kvinnor och barn, hade funnits med som en egen kvalifikationsgrund.
Djurskyddsregelverksexperten Frida Lundmark Hedman, SLU, håller med.
– Forskning har visat att det finns en stark koppling mellan våld mot djur och våld mot kvinnor och barn i nära relationer. Relationer i vilka djur hålls som gisslan och blir utsatta för såväl fysiskt som psykiskt lidande i syfte att skada, skrämma eller hota den person mot vilken våldet är riktat. Regeringen framhöll även i propositionen om Förstärkt straffrättsligt skydd vid grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning (prop. 2012/13:108) att arbetet med att förebygga och bekämpa brott i nära relationer har mycket hög prioritet och måste bedrivas på bred front, och man poängterade att ”Som ett led i arbetet med att förebygga och bekämpa brott i nära relationer är det därför nödvändigt att säkerställa att det straffrättsliga skyddet är starkt”. Jag anser därför att det hade varit läge att lägga till en kvalifikationsgrund för grovt djurplågeri som handlade om syftet med gärningen varit att skada, skrämma eller hota någon annan, säger Frida Lundmark Hedman.
Se Sambandets ordförande ser ännu ett sätt att inom kort på regeringsnivå kunna belysa djurens utsatthet.
– Justitiedepartementet har tillsatt hovrättsrådet Viveca Lång att utreda hur det straffrättsliga skyddet mot psykiskt våld kan stärkas. Det är på jämställdhetsministerns uppdrag och utredningen ska lämnas i augusti 2022. Vi har stora förhoppningar på att utredaren verkligen lyfter in och tar del av den stora kunskap som finns inom fältet mäns våld mot kvinnor och barn, och sambandet med våld mot djur. Det är ett grovt psykiskt våld kvinnan utsätts för om hon lever med en partner som hotar med att – och även utövar – våld mot hennes eller barnens djur, säger Carin Holmberg.
Anser du att medvetenheten om sambandet mellan våld mot djur i familjer där män utövar våld mot kvinnor och barn blivit större de senaste åren?
– Absolut. Den finns i dag på alla plan och områden i samhället: hos veterinärer, flera länsstyrelser, inom vården. Vi ser att medvetenheten växer överallt. Det är bra.
I fjol släppte Roks skriften Inte utan min hund, som Carin Holmberg skrivit tillsammans med Therese Lilliesköld. Den tillägnas alla våldsutsatta kvinnor och tjejer, samt deras djur, och är i första hand en manual för hur kvinno- och tjejjourer kan arbeta med sambandet. Även för den som inte är engagerad i en kvinno- eller tjejjour finns mycket kunskap att hämta ur texternas genomgångar av vilka uttryck våldet tar sig.
– Våld via djur sker på flera sätt. Det är inte ovanligt att pappan köper ett djur till barnen, som villkoras med att om barnen flyttar med sin mamma kommer djuret inte att få mat. Genom att göra djuren illa kan barn pressas att hålla tyst om övergrepp. 
Carin Holmberg.
Förövaren kan också skada djuret för att bestraffa kvinnan eller barnen. Att inte kunna skydda ett älskat djur för att ens egen eller barnens säkerhet fruktas kan skapa skam och skuld, och leda till en än större isolering. Forskningsstudier och erfarenheter från kvinnojourer visar att om kvinnan inte kan ta med sitt djur till jouren eller skyddat boende väljer hon ofta att skjuta upp separationen. För djurens skull.
Det finns exempel här i Sverige på att mannen senare har mördat kvinnan. Sambandet handlar om frågor på liv och död.
– Det är bra att grovt djurplågeribrott nu blir ett artbrott, som alltid ska mötas av fängelse. Men våldet mot familjedjuren borde verkligen ha lyfts in som kvalifikationsgrund. Det har sin plats här, säger Carin Holmberg.
Text Katarina Hörlin
Foto iStock & privat
