Sida vid sida med alla mänskliga tragedier i Ukraina har även djuren drabbats svårt. Flera av de som överlevt finns kvar i förödelsen. Hjälpinsatser pågår, både via globala organisationer och privata initiativ.
”Det är konstant beskjutning här och många övergivna djur. Vi behöver ekonomisk hjälp för att köpa foder och medel mot parasiter.”
Så stod det i ett av de nödrop från Severodonetsk i västra Ukraina som lagts in på sajten upaw.org i slutet av april. Upaw är en förkortning av Ukrainian Pet Association Worldwide, och har byggts upp av den globala djurskyddsorganisationen Four Paws, företaget Animal-ID och organisationen Dogs Trust Worldwide.
– Den fungerar som en plattform, där ukrainska djurhem och volontärer kan registrera sig och fylla i information om vad de behöver mest. En provisorisk version av webbplatsen släpptes den 3 mars och fram till den 8 april hade den bidragit till att 300 ton foder till sällskapsdjur kunnat levereras till djurhem över hela Ukraina, förklarade Manuela Rowlings på Four Paws avdelning för hemlösa djur, Stray Animal Care Europe, i ett mejlsvar till Tidningen Djurskyddet i mitten av april.
När vi besökte sajten den 21 april hade tre nödrop från djurhållare i Severodonetsk i västra Ukraina publicerats. Från Rivne i norra delen av landet efterlyste en hundägare någon som kunde ge skydd åt hens tik. I Kherson i södra Ukraina skrev en uppfödare att deras elva hundar måste få foder.
Varje dag förändras läget i Ukraina. Städer som var säkra i går attackeras i dag. När vi strax innan publiceringen av denna artikel hör av oss till Manuela Rowlings igen berättar hon att 22 000 hundar och 15 000 katter fått foder genom Four Paws försorg.
– Nu är vi uppe i 400 ton foder, och nödropen är betydligt fler än de som syns för externa besökare på Upaw:s karta. De kommer från stora delar av landet. Vi som är inloggade kan se alla.
I mer än två månader har svenska Josephine Robéus evakuerat hästar i Ukraina. Vi når henne när hon befinner sig vid ett transitstall i Lviv. Dagen innan vårt samtal hade hon transporterat ut hästar till ett tillfälligt stall i Polen, dagen därpå ska hon till Oleksandriya och hjälpa ytterligare åtta hästar.
– Vi kommer att åka sent i natt, och det blir en 14 timmars resa. Jag behövde inte köra igår utan vi hade en chaufför så jag kunde sitta bredvid och fixa med allt administrativt. Så i dag är jag relativt utvilad. Men andra dygn kan det bli en timmes sömn här och en där.
Vägarna är väldigt dåliga och det sliter hårt på fordonen.
– Igår tog en stötfångare stryk när vår chaufför fick väja för en vajer och körde in i en stubbe. Men vi kunde fortsätta. Vägarna och de extremt byråkratiska procedurerna vid den polska gränsövergången Korcowa är ständiga problem, säger hon och berättar att hästarna kan bli stående i släpen i timmar vid gränsen.
– Först får de vänta i tre timmar på att en veterinär ska komma ut och chippa hästarna, sedan ska dessa papper handläggas. Det tar en och en halv timme. Sedan ska du till logistik-kontoret och det är köer överallt. Sedan ska du till Tull-kontoret och visa att hästarna är tullade och därefter till logistik-kontoret för att kunna gå till kassan och betala momsen på hästarna och sedan tillbaka till logistik-kontoret igen för att visa att du betalat momsen.
– När du gjort allt det här kan tullen komma på att de vill röntga lastbilen. Då kan du ha stått där vid gränsen i arton timmar. Lastbilar och tjutande siréner är runt omkring och där ska du leda runt hästarna medan någon åker iväg och röntgar lastbilen. Alternativt kan du kanske få en boskapsgång, som är gjord för grisar, där du kan binda upp hästarna. Det är en pärs.
Arbetet sker genom föreningen Equus Caballus Rescue Foundation, ECRF, som Josephine Robéus bildade tillsammans med andra svenska hästvänner. Hur bestämmer ni vilka hästar som ska räddas?
– En del personer kontaktar oss direkt. Jag har en tjej nu som jag verkligen skulle vilja hjälpa, hon finns på en nerlagd cirkus som övergavs för ett tag sedan och hon har tagit på sig att sköta om hästarna. Killen som äger cirkusen finns inte kvar utan har åkt till sitt hemland. Vi skulle ha åkt och hämtat hästarna i dag, men stallägaren har plötsligt sagt att vi inte får hämta dem och tjejen skrev till mig på morgonen att en av hästarna har redan dött.
Även från Charkiv och Odessa-området har många kontaktat Josephine Robéus för att få hjälp.
– Men där blir det svårt: Hur mycket kan jag riskera att utsätta volontärerna som samarbetar med mig för? Jag hade kunnat tänka mig att åka dit själv men volontärerna som kommer från Sverige kan jag inte utsätta för riskerna.
De har också ett samarbete med UEF CF, Ukrainian Equestrian Federation Charity Foundation, där hästägare kan skriva upp sig på hämtlistor.
– ”Vi behöver hjälp, vi finns här och här” skriver de. Det har varit några barnsjukdomar i datasystemet, eftersom det var ett helt nytt register, men nu känner jag att hämtlistan börjar flyta på och vi har bättre koll på läget.
Josephine Robéus och hennes team har tre fordon och några släpvagnar. Den stora lastbilen rymmer nio hästar. De mindre rymmer två. Fordonen kommer från hennes föräldrars företag och ett fordon har Erika Storbråten, en av de som grundat ECRF, kört ner själv.
Vi läser om attacker mot olika delar av Ukraina. Ni har evakuerat hästar från Kiev, Lviv och Oleksandriya. Är du rädd?
– Jag var lite rädd när vi skulle korsa gränsen första gången, men nu lider jag av så mycket sömnbrist att den nog tar bort rädslan. Det är som det är, tänker jag. Vi har varit med om några flyglarm, vi har sett förstörelsen men vi har tack och lov inte behövt uppleva något direkt flyganfall eller liknande. När vi var i Kiev förra gången small det, men det var en bra bit bort.
Flera av hästarna som evakueras är i förhållandevis bra skick, inte sällan har unga tjejer tagit hand om dem, berättar Josephine Robéus. Men det finns också hemska exempel på hästar som är så tunna att skelettet tydligt avtecknar sig genom huden. De kan både ha skrämts så svårt av ljuden från attackerna att de inte vågat äta eller så har de inte fått foder.
– Det är väldigt varierande. Skicket beror också mycket på hur långt de rest innan vi kommer och hämtar dem. Landet är så stort att vi måste dela upp resorna, att köra i ett sträck är helt omöjligt. 
Josephine Robéus tar emot foderleverans. Foto ECRF
Hur länge tror du att du kommer vara kvar?
– Tills kriget är slut. Jag stannar. Nu håller jag på att försöka få hit fler svenska volontärer och bygga ett engelskspråkligt team. De flesta kan inte stanna mer än två till fyra veckor.
Vad behöver ni mest nu förutom volontärer och chaufförer?
– Sjukvårdsmaterial till hästarna, såromläggningar, vätske-ersättning och lugnande preparat för att hålla dem lugna på lastbilarna när de behöver stå så länge. Nu har jag precis haft ett telefonmöte med en organisation med veterinärer som ska komma hit och förhoppningsvis har de med sig sådana saker, säger hon och tillägger:
– Och vad jag verkligen behöver är att någon tar tag i den polska gränsen och sätter en blåslampa på dem, för att slippa all väntan där. Ekonomiska medel behövs också för att kunna reparera bilarna, senaste resan kunde vi inte rulla mer än 10 kilometer i timmen i en mil eftersom det regnade och vägarna är så dåliga.
Foder finns det just nu tillräckligt av i Polen. Flera försändelser har skickats ner, inte minst från Sverige.
– Men vi måste fixa logistiken så att det kommer fram. Där vi kör är det bara cirka tre andra ukrainska lastbilschaufförer som är ute och åker. Vi löser leveranserna med privata initiativ, säger Josephine Robéus.
Känner du hopplöshet?
– Nej, faktiskt inte. Vi kämpar. Jag är en så envis människor att jag inte ger upp!
Några av hästarna som förts ut ur Ukraina.
Four Paws Manuela Rowlings berättade, när vi hördes av i slutet av april, att situationen i de östra delarna just då var relativt stabil.
– När det gäller foderleveranser fokuserar vi därför det mesta av vår nödhjälp till de östliga områdena där aktiva strider ägt rum och runt Kiev som nyligen har blivit fri från ockupationen. Både människorna och djuren där behöver det absolut mest grundläggande för att överleva: mat och nödvändig medicin.
Vid invasionens början fick Four Paws pausa arbetet att hjälpa hemlösa djur i projektet Stray Animal Care in Ukraine. Det arbetet är nu i gång igen.
– Ja, vi återupptog det i mitten av april i tre mindre städer i centrala Ukraina och vi kommer att expandera till Kiev-regionen från och med nästa vecka, berättade Manuela Rowlings och tillade att när mer än en fjärdedel av befolkningen flytt sina hem har det fått stora konsekvenser för hundarna och katterna.
– Vi ser ett stort antal före detta sällskapsdjur på gatorna – antingen försvann de från sina ägare under evakueringen, under någon beskjutning, under ockupationen eller så övergavs de. Människorna som stannat kvar är ofta äldre med liten eller ingen inkomst och de klarar inte att hämta stora mängder foder, än mindre betala för veterinärvård. Så vi tillhandahåller detta gratis till behövande djurägare och frivilliga hjälpgrupper. Vi tar också hand om och omplacerar så många upphittade sällskapsdjur som möjligt i olika jourhem, berättade hon.
Även lantbrukets djur har drabbats av kriget och behöver hjälp, betonade Four Paws PR-ansvarige Michael Kellner, när vi hade kontakt med honom i mitten av april.
– Hela jordbrukssektorn kämpar hårt. Inom fjäderfänäringen är situationen kritisk, till exempel drabbades den största värphönsanläggningen i Europa, som ligger i Chersonregionen, svårt. Gården var helt avskuren från strömförsörjning, vilket kostade miljontals höns livet. Sedan krigets början har minst tre miljoner fjäderfän avlivats akut. För djuren i kött- och mejeriindustrin är situationen lika alarmerande, berättade Michael Kellner.
Och hur är då situationen för djuren som hålls i djurparkerna? Det är svårt att få uppdaterade säkra uppgifter, men flera djurparker har drabbats. Feldman Ecopark i Kharkiv attackerades så svårt att den inte längre finns, även om hägnen för lejonen, tigrarna och björnarna enligt parkens egna uppgifter klarade sig. På parkens Facebookssida meddelas att djuren antingen ska evakueras eller avlivas.
I slutet av mars träffades landets största djurpark, Mykolaiv Zoo, under attackerna. 4 000 djur var inspärrade och nyhetskanalen France 24 skildrar hur en Amurleopard i skräck gick fram och tillbaka längs gallret. Personalen stannade och utfodrade djuren, enligt France 24.
– För att inte riskera vår personals säkerhet har Four Paws inte kunnat hjälpa djuren på Kievs zoo eller andra drabbade djurparker i Ukraina. Men European Association of Zoos and Aquaria, EAZA, har kontakt med alla djurparker i Ukraina som ansökt om medlemskap och bland dem finns djurparkerna i Kiev, Kharkiv och Mykolayiv, berättade Michael Kellner och fortsatte:
– Hjälpinsatser sker även via organisationen Ukrainian Zoo Association, UZA. Foder och läkemedel har lämnats till några av djurparkerna. Det praktiska arbetet sköts av Warszawas och Lodz Zoo i Polen, av Prags Zoo i Tjeckien och av Berlin Zoo i Tyskland. Läget är mycket osäkert och förändras snabbt, men EAZA och deras partners kommer att fortsätta stötta med förnödenheter så länge det är möjligt, enligt Michael Kellner.
Four Paws driver en fristad för björnar i Domazhyr i västra Ukraina.
– Där finns 34 björnar som tidigare hållits som husdjur eller tvingats vara attraktioner på restauranger. Vi fortsätter att ta hand om dem, samtidigt som vi hela tiden måste se till personalens säkerhet, berättade Ihor Nykolyn, ansvarig för fristaden, i april.
En av björnarna som den 5 mars fördes bort från Kiev. White rock bear shelter som drivs av Save wild fund. Foto Four Paws.
I mars tog Four Paws in sju björnar från ett hägn nära Kiev, då situationen där blivit allt farligare. Tre av dessa har förts till en fristad i Tyskland, enligt Ihor Nykolyn.
Hjälpen till Ukrainas djur sker också till stor del i länderna som ligger längs landets gränser. I Rumäniens huvudstad Bukarest finns Animal Society och i Moldaviens huvudstad Chișinău finns Doctor Vet. Båda är Four Paws samarbetsorganisationer.
– Flyktingarnas djur får hjälp med vaccinationer, mikrochips för märkning, veterinärvård och foder, när de korsat gränsen från Ukraina, berättade Michael Kellner.
Varannan vecka besöker deras hund-interventionsteam tre flyktingcenter i Peris och Magurele, som ligger i utkanten av Bukarest.
– De tar emot omkring 150 flyktingar, mest mammor med barn. Teamens besök blir som en andningspaus i allt det hemska. Hundarna får barnen att slappna av. Det är fantastiskt hur djur kan hjälpa människor i de svåraste stunder, konstaterade Michael Kellner.
Sista ordet går till Manuela Rowlings:
– Kriget håller på att utvecklas från vad vi trodde skulle vara ett sprintlopp med akuta insatser till ett marathon. Medan hjälpen till Ukraina under de första veckorna flödade in på ett otroligt sätt – både ekonomiskt stöd och förnödenheter – upplever vi för tillfället att det ebbar ut, men behovet är ännu större än tidigare. Att säkra ett långsiktigt stabilt stöd för detta stora land med sin stora befolkning och deras djur kommer att vara avgörande de kommande månaderna, betonar Manuela Rowlings, i ett mejl till Tidningen Djurskyddet.
Följ ECRF:s och Josephine Robéus arbete här: ECRF
Här finns Eurogroup For Animals lista över organisationer i och utanför Ukraina som hjälper djur på olika sätt: How you can support animalprotectionorganisations in Ukraine
Text Jörgen Olsson & Katarina Hörlin
Foto ECRF, Four Paws och privat.
Djurskyddet Sverige:
”Vår insamling till Ukrainas djur fortsätter”
Djurskyddet Sverige har, likt många privatpersoner, företag och andra organisationer, skänkt pengar till olika djurskyddsorganisationer som hjälper Ukrainas djur.
Hur väljer ni vilka organisationer ni ska stötta Lisa Löhr, insamlingsansvarig hos Djurskyddet Sverige?
– Vi väljer utifrån en lista som vår internationella paraplyorganisation Eurogroup for Animals har sammanställt. Eurogroup for Animals är en sammanslutning av över 80 europeiska djurskyddsorganisationer som har funnits i mer än 40 år. Vi har varit medlemmar där under lång tid och det kändes naturlig att vända sig dit för att få råd om hur vi skulle kunna stötta våra europeiska vänner. Vi vill både hjälpa djur som är kvar i Ukraina och djur som är på flykt med sina ägare. Det känns viktigt för oss att hjälpa alla sorters djur, inte bara sällskapsdjur utan även lantbruksdjur och djur från ukrainska djurparker och djurhem.
Djurskyddet Sverige med sin hund Buddy.
Hur mycket pengar har Djurskyddet Sverige hittills samlat in och skänkt till Ukrainas djur?
– Vi har till och med den 22 april samlat in drygt 950 000 kr och nu betalat ut 80 000 euro.
Hur har själva insamlingen gått till?
– Strax efter krigets start beslutade vi oss för att samla in och oavkortat skänka pengar vidare till behövande organisationer, det hör ju normalt inte till vår verksamhet. Vi gjorde inlägg i våra sociala medier och på vår hemsida. Responsen har varit överväldigande!
Hur kontrollerar ni att pengarna når fram till djuren?
– Vi väljer bara organisationer från en lista som vår paraplyorganisation Eurogroup for Animals sammanställt. Vi har fullt förtroende för Eurogroup. Vi har också direktkontakt med respektive organisation som vi skänker pengarna till innan vi gör utbetalningen för att ta reda på hur de arbetar.
Vilka organisationer har ni skänkt pengar till?
– Viva Foundation har fått 20 000 euro (cirka 207 000 kronor, reds. anm). De finns i Polen och hjälper flyktingar med djur. De har även evakuerat djur från Ukraina samt transporterar in foder och förnödenheter till Ukraina.
Four Paws har fått 20 000 euro. Det är en djurskyddsorganisation som var verksam i Ukraina redan innan kriget. På plats i Ukraina har de ett Stray Animal Care Team sedan tio år tillbaka som hjälper hemlösa hundar och katter. De driver även ett djurhem för björnar, BEAR SANCTUARY Domazhyr, där de tar hand om björnar som räddats från hemska förhållanden. Båda dessa verksamheter har fått anpassa sig till den nuvarande situationen, men kännedomen om landet och kontakterna de har med lokala organisationer och djurhem gör att hjälpen kan komma till rätt ställen. Tillsammans med andra organisationer bygger Four Paws nu upp en verksamhet för att kunna skicka hjälp direkt till djurhem i Ukraina.
Casa lui Patrocle NGO har fått 20 000 euro. Det är en rumänsk djurskyddsorganisation som just nu har ett team i Siret, vid rumänsk-ukrainska gränsen. Där arbetar de särskilt med att hjälpa katter och hundar, som är på flykt med sina ägare. Casa lui Patrocele ser till att djuren får foder, mediciner och transportburar. De arbetar också med att söka husdjursvänligt boende, vaccinering och hjälper till med europeiska pass. Förutom arbetet vid gränsen har de räddat hästar, åsnor och djur från ukrainska djurparker. Två lejon, som inom kort ska få fortsätta sina liv i en fristad för lejon i Sydafrika, har de också räddat.
Slutligen har Deutscher Tierschutzbund fått 20 000 euro. Det är en tysk djur- och naturskyddsorganisation, en av Europas äldsta. De finns nu på plats vid gränsen mellan Polen och Ukraina där de satt upp ett läger för att hjälpa människor på flykt med sina djur. Till och med 28 mars hade de hjälpt över 2 000 djur som kommit till lägret. Deutscher Tierschutzbund drev även ett djurhem för övergivna hundar och katter på plats i Odessa redan innan krigets utbrott. Alla dessa djur är nu evakuerade till Tyskland men personal finns fortfarande kvar eftersom alla inte ville lämna Ukraina. Nu fortsätter kvarvarande personal sitt arbete genom att ge mat till djur vars ägare var tvungna att fly och lämna kvar sina djur. De genomför också ett kastreringsprojekt för övergivna katter eftersom de befarar en stor ökning av hemlösa katter, berättar Lisa Löhr.
Kommer ni att samla in mer pengar framöver till djuren i Ukraina?
– Insamlingen pågår och vi skickar pengar vidare fortlöpande. Vi har valt att inte sätta något slutdatum för insamlingen utan avvaktar utvecklingen i Ukraina innan något sådant beslut tas, säger Lisa Löhr.
Text Katarina Hörlin
Foto Privat
