Stor risk för ett försämrat djurskydd om de administrativa djurskyddskontrollerna blir ännu fler. Det varnar Djurskyddet Sveriges sakkunniga Anna Lundvall för efter att hört interpellationsdebatten med landsbygdsministern i veckan.
Under Luciaafton hölls en interpellationsdebatt om djurskyddskontrollerna i riksdagen. Riksdagsledamot Sofia Skönnbrink (S) frågade landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) hur han ser på risken att förtroendet för svensk djurhållning och livsmedelsproduktion minskar om djurskyddskontrollerna inte fungerar på ett ändamålsenligt sätt och om han planerar att vidta några åtgärder för att öka antalet regelbundna, riskbaserade djurskyddskontroller och i så fall vilka.
– Först vill jag konstatera att det är ett misslyckande när djur utsätts för lidande. Djur är kännande och levande varelser och ska skötas och hållas på ett sådant sätt att deras välfärd främjas, inledde landsbygdsministern.
– När allvarliga djurvälfärdsbrister uppmärksammas väcker det starka känslor. Det finns en risk att förtroendet för andra djurhållare, som har en god djurhållning och välmående djur, och för branschen som helhet påverkas negativt när djurskyddsproblem upptäcks. Samtidigt är det förstås bra för djuren att brister, problem och felaktigheter upptäcks så att de kan åtgärdas, fortsatte han.
Peter Kullgren delade dock inte Sofia Skönnbrinks uppfattning att djurskyddskontrollerna inte fungerar på ett ändamålsenligt sätt, utan betonade att ”regeringen följer kontinuerligt upp hur djurskyddskontrollerna utförs och fungerar. Länsstyrelserna har tydliga mål samt metoder och indikatorer för att följa upp och styra sitt djurskyddskontrollarbete”.
– Jag ser inte någon anledning att vidta särskilda åtgärder för att styra hur länsstyrelserna planerar och utför de olika typer av kontrollåtgärder som de använder. Alla åtgärder som länsstyrelserna använder syftar till att se till att djuren har det bra.
Sofia Skönnbrink började med att säga att djur ska behandlas väl är ett etiskt ansvar vi alla bär på.
– Därför gör det extra ont när vi, såsom hände förra månaden, får se foton och videoklipp av plågade djur från en svensk kycklinggård. Ministern uppgav i samband med avslöjandet att han fick en klump i magen, och själv skulle jag säga att det är fullkomligt oacceptabelt.
De flesta lantbrukare runt om i landet följer djurskyddslagstiftningen och gör sitt allra bästa för att djuren ska ha det så bra som möjligt, underströk hon.
– Samtidigt är det viktigt att se till att de som inte sköter sig upptäcks i tid, så att deras djur inte behöver utstå misskötsel och i värsta fall direkt lidande. Detta är viktigt inte bara för djurens bästa utan även för seriösa lantbrukares bästa. Annars finns det en risk för att förtroendet för svensk livsmedelsproduktion urholkas, vilket i förlängningen även kan minska det mervärde som svenska produkter är kända för.
Ett av de viktigaste verktygen för att upptäcka och åtgärda bristande djurhållning är länsstyrelsernas djurskyddskontroller. Den planerade, riskbaserade och regelbundna normalkontrollen behövs det mer av.
– Den är huvuduppdraget för den svenska djurskyddskontrollverksamheten. Därför är det oroande att antalet normalkontroller minskar, sa Sofia Skönnbrink.
Sofia Skönnbrink (S).
Målet att minst tio procent av kontrollobjekten där det hålls livsmedelsproducerande djur ska kontrolleras varje år har inte uppnåtts på länge. Under 2021 var det genomsnittliga resultatet i landet endast 4,7 procent. Att pandemin gjort att de fysiska kontrollerna inte kunnat utföras räcker inte som förklaring.
– Utvecklingen där akuta klagomålsärenden tar alltmer tid från den planerade kontrollen har vi sett tydligt redan långt före pandemin, slog hon fast och upprepade sin fråga till landsbygdsministern: Vad avser han göra rent konkret för att se till de regelbundna och riskbaserade djurskyddskontrollerna ökar i antal?
Landsbygdsministern svarade:
– Vi har ett gott och väl utvecklat djurskyddsarbete, och kontrollerna sker. Det är klart att man kan vilja ha mer. Men de olika kontrollmyndigheterna pekar också på vilka problem som de har haft och har olika tankar om hur den ökade mängd direkta klagomål och anmälningar som kommer in ska hanteras – om det går att effektivisera kontrollerna vad gäller dem och avfärda dem så att de slipper göra fysiska besök.
Han konstaterade att det är ”oerhört positivt för de djur som det handlar om när brister uppmärksammas” och lyfte fram att bristerna inte sällan beror på att bönderna har råkat ut för en personlig livskris.
– Det kan vara sjukdom eller andra tragedier i familjen som gör att de inte hinner med. Det kan vara ekonomi och andra saker. Det finns någonting bakom. Och jag tror genuint att det är få som lever på att tillverka livsmedel till oss som på något sätt med vilje vill ha en dålig djurvälfärd.
Landsbygdsministern avslutade debatten att med stolthet konstatera att Sverige har ett bra djurskydd.
– Vi ska ha en kontrollverksamhet, och vi delar ambitionen att det är viktigt att det sker kontroller när man ser brister och någon anmäler ett misstänkt missförhållande. Länsstyrelserna har också tittat på att det finns en nationell rutin för hur en hel del av dessa frågor ska hanteras så att det ska gå snabbare. Men jag har ingen annan ambition än att man ska göra de planerade kontrollerna, sa Peter Kullgren.
Djurskyddet Sveriges sakkunniga Anna Lundvall har lyssnat på debatten och är orolig över att landsbygdsministern talar om att färre fysiska besök ska göras och att det ska bli fler administrativa kontroller.
– Det är inte bra! Särskilt inte om bedömningarna ska göras av djurskyddshandläggare som inte har kännedom om djurhållarna. Det går inte att göra dessa bedömningar utifrån mallar, säger Anna Lundvall, som tidigare arbetat som djurskyddshandläggare.
Den administrativa kontrollen fungerar i vissa ärenden, men de ger ofta allmänheten som gör anmälningarna en bild av att ”inget sker” och de tappar förtroende för myndigheten.
– Länsstyrelserna verkar i många fall tro att anmälarna hör av sig igen om problemet hos djurhållaren består efter en första anmälan. Men det är inte uppfattningen jag får när jag pratar med våra medlemmar ute i landet, som hör av sig till mig efter att de gjort en anmälan och fått veta att Länsstyrelsen skickat ett brev till djurhållaren och sedan avslutat ärendet. Ibland består bristerna i djurhållningen. Djurhållarna kanske inte bryr sig eller är mottagliga för tillrättavisningen via brevet. Då tänker många att det inte är lönt att anmäla och vänder sig i stället till Djurskyddet Sveriges lokalföreningar. Men dessa är inte myndigheter, de kan och får inte ingripa. Därför anser jag inte att fler anmälningar ska hanteras administrativt.
Hon vänder sig också emot argumentet om att djurhållningen fallerar för att djurhållaren mår dåligt.
– Det händer, men det är inte så vanligt som landsbygdsministern och andra som ständigt för fram detta argument vill få det att framstå. Fler normalkontroller skulle ju fånga upp djur som far illa oavsett anledningen till att djurhållaren sviktat. Normalkontrollerna kan göra att djurägaren uppmärksammas på systemfel och om sådana rättas till i förebyggande syfte har man vunnit både arbete och besparat lidande för djuren, säger Anna Lundvall.
Text Katarina Hörlin
Foto Riksdagen
Se hela interpellationsdebatten här via riksdagens webb-tv: Den svenska djurskyddskontrollen
