I över hundrafyrtio år har Djurskyddet Strängnäs hjälpt och räddat djur. Arbetet pågår med oförminskad fart. Möt två erfarna engagerade kattskyddare med nära till skratt, och ta del av deras önskningar för det nya året.
– Lycka till, Pelle!
Ett leende par lämnar det röda huset mitt ute på Sörmlandsslätten bärande på en kattbur. Därinne sitter Pelle som fått två människor att kalla sina och ett nytt hem.
– Det här är det som får oss att orkan fortsätta, att se katter få en ny chans, säger Anne-Christine Mathiasson och Christina Holmberg när Pelle åkt i väg.
Vi sätter oss i det innätade rum där Pelle bodde. Här finns en vit pinnsoffa, soffbord, stolar och katträd. Dimman hänger över åkrarna utanför fönstret. I morgon ska hela rummet saneras. Golv, väggar och tak skrubbas, gardinerna och allt tyg tvättas.
– När det är klart sprayar vi med desinficeringsmedel. Sen är rummet redo att ta emot en ny katt. Volontärerna ordnar det.
Just nu har Djurskyddet Strängnäs trettio volontärer. De bemannar katthemmet i två pass, förmiddag och eftermiddag. Varje dag.
– Vi har inga anställda så mycket hänger på volontärerna. De är duktiga. I veckan upptäckte en av dem att Morris hade lite ljust rosa i urinen och vi tog honom till veterinären som konstaterade att han hade urinsten. Så nu är han behandlad för det och får specialkost.
En katt jamar högt. Det är Gunnel. Hon kommer från Skåne.
– Katthemmen där nere hade inte plats så hon fick komma hit.
Mycket har hänt under de trettio år som Christina och Anne-Christine arbetat med hemlösa katter.
– Generellt har medvetenheten om vad katten är för djur, att den behöver omsorg och ansvarsfulla ägare, ökat mycket. Samtidigt möter vi tyvärr personer där man blir väldigt besviken över hur ansvarslöst de kan agera när allt kommer omkring. Vi gör noga kontroller av blivande kattägare, men det kan ändå visa sig att personen när de fått hem katten under löfte att den bara ska vara inne, ändå släpper ut den och så är katten borta. Jag har allt mindre tålamod med dem och skäller faktiskt ut dem de få gånger det händer. Katten är en levande varelse som redan haft det svårt.
Sex katter är inne i katthemmet, nu när Pelle åkt. Det är fräscht och fyllt med kattleksaker.
– Vi får ofta skyltexemplar av olika saker från djuraffären inne i Strängnäs. Alla katter ska ha klösträd, klätterträd och olika leksaker.
Burarna kan delas av och göras större utifrån katternas behov. Flera har en kattlucka rakt ut till en innätad rastgård. Men katternas egna preferenser får styra.
– Som Gunnel, vi har erbjudit henne en stor bur utan uteplats, men hon vägrar lämna den lite mindre med egen uteplats. Då får det bli så, säger Christina och ler.
Christina Holmberg och Anne-Christine Mathiasson.
Djurskyddet Strängnäs är en av landets äldsta djurskyddsföreningar. Den startade 1872 och Anne-Christine berättar att de har kvar böcker och protokoll från den första tiden.
– De hade ett brinnande engagemang för djuren, men det var inte direkt hemlösa katter de satsade på att hjälpa. Det ansågs fint att engagera sig för djuren hos de högre stånden. Doktorinnor var ute och matade stadens fåglar och höll i utbildningar om hur man skulle behandla djuren.
Betyder det något för er att ni är den senaste länken i en så lång historia?
– Ja, absolut. Även om verksamheten är helt annorlunda nu så är det roligt att kunna förvalta engagemanget och utveckla det vidare.
Hur har arbetet förändrats under de trettio år ni varit aktiva i föreningen?
– Tittar vi bara på katterna så har deras status höjts och medvetenheten om vad katter behöver ökat. Det märks inte minst på Facebook där man diskuterar katter på ett helt annat sätt i dag. Den nya lagstiftningen för katter är toppen. Men vem ska kontrollera att reglerna följs? Det finns upphittade hundar som inte är märkta och registrerade. Vilka straff får ägarna? Det hör man sällan något om.
Föreningen hyr katthemmet och karantänutrymmet med plats för fyra katter, utan något stöd från kommunen.
– Vi fick anslag en gång och det fanns ett beslut att vi skulle få stöd, men det rann ut i sanden. Nu har vi gett upp, den tiden vi har lagt på att kontakta kommunen lägger vi hellre på katterna.
Morris.
Några större arvsdonationer och bra företagssponsorer gör att verksamheten går runt. 2021 tog de emot och omplacerade 46 katter. Året innan 57. Under pandemin stod allt still. Nu börjar det komma in fler, 54 katter hade tagits emot under 2022 fram till vårt besök i oktober. De har ett fint och nära samarbete med veterinärer. Stödet från Strängnäsborna är stort. Vilket inte minst visade sig när någon tagit deras insamlingsbössa på Café Prinsen.
– Vi efterlyste den på Facebook och fick ett fantastiskt gensvar. En tjej på Facebook bad de som hade möjlighet att gärna swisha tio kronor och strax swishades en tia in. Sedan nästa, och nästa, och till slut hade vi fått in 10 000 kronor, mångdubbelt mer än vad som fanns i bössan. Det var väldigt glädjande och rörande, säger Anne-Christine Mathiasson som är föreningens kassör.
På varje dörr till katternas utrymme hänger en skylt med namnet på just detta rums sponsor och i ett ställ ligger de nytryckta kattkalendrarna för 2023 i väntan på att hängas upp på väggarna hemma hos Strängnäs invånare.
– Det är en enorm efterfrågan på kalendrarna. Arken Zoo har ringt och påmint oss, deras kunder hade redan i oktober börjat fråga efter 2023 års kalender, säger Anne-Christine och visar de fina fotografierna som volontärerna tillika fotograferna Charlotte Markenborg och Ingrid Andersson tagit på förra årets katthemsboende katter.
Bilderna är själfulla och man kan fördjupa sig länge i de outgrundliga kattblickarna. Katten Flingan smyger sig upp bakom sitt nät och försöker påkalla uppmärksamhet medan Anne-Christine Mathiasson bläddrar i kalendern.
– Kanske kommer du med i nästa kalender, Flingan!
Nyfikna Flingan vill kika på 2023-års kattkalender som Anne-Christine Mathiasson visar.
Nere på golvet i sitt rum sitter en bruntigrerad katt och följer oss med blicken. Morris. Anne-Christine Mathiasson hämtar pärmen med alla uppgifter om varje katt och läser: ”Hane 8-9 år. Sprang runt i höghusområde. Skulle skjutas. Grannarna larmade och Morris räddades. Vill bli klappad. Kan bitas.”
– Alla katter är inte upphittade. Vissa, som Pelle och Flingan, är omplaceringar. Det händer att en familj flyttar och lämnar kvar katten. Då ringer grannarna till oss. När äldre dör tvekar vi aldrig att ta emot katten. De anhöriga säger att det bara är att ta bort katten, den är så gammal. Nej, säger vi. Vi tar in den.
Även Torsten, 11 år, som gillar stora hundar och barn, är en omplacering. Ägaren skulle flytta till ett äldreboende men kunde inte ta med honom.
– Äldre katter kan passa en äldre person som vill få ha en katt några år.
Snart kommer eftermiddagsvolontärerna, i morgon är det söndag och då blir det som vanligt öppet hus mellan 17 och 18.
– Det kommer ganska många besökare. En del är här för att de vill ha en katt och kan komma hit för att bekanta sig med dem. Andra är kattklappare. De tycker väldigt mycket om katter men har inte möjlighet att själva ha en katt utan kommer hit varje söndag och klappar. Det är fin stämning här på söndagarna, och när vi stänger är katterna helt slut och sover gott hela natten.
Vad önskar ni att det nya året ska ge ur djurskydds- och kattperspektiv?
– Att den obligatoriska id-märkningen och registreringen verkligen gör att alla katter utan märkning blir omhändertagna, så att de förvildade katterna slipper sitt lidande. Att katter som får gå ute kastreras.
– Att vi inte längre ska behöva finnas. Fanns inte hemlösa djur så behövdes ju inte vi. Men så länge de finns måste vi finnas för att hjälpa dessa levande fantastiska varelser som råkat illa ut.
En grå bil stannar till utanför. Två kvinnor kliver ur och bär med sig en kattbur. I den sitter en ungkatt som bott i deras vedbod. Den är grå och jamar högt. Christina Holmberg skyndar ut för att installera katten i en av karantänburarna.
– Vi är allergiska och kan inte ha honom. Vi är så glada att han kan få hjälp här, säger de och följer med Christina mot karantänhuset.
Text & foto Katarina Hörlin
Fotnot: Artikeln har tidigare publicerats i pappersversionen av Tidningen Djurskyddet, nr 4 2022.
